Ur "Det är hög tid att tända moteldarna"

Den tändande gnistan så att säga att skriva ner den här skrift­
en fick jag lördagen den 22 februari nu 1997. Jag har ju haft
en tid av avskildhet inför Gud på grund av ett benbrott jag råk­
ade ut för i november 1996. Självklart har det dock varit en för­
beredelse i mitt hjärta inför det här framförda. Som jag redan
framfört så har jag - kanske mer än de flesta andra predikare i
det här landet - fört fram ett nog så definitivt domsbudskap bl a
utifrån också de säkra domstecken som omnämnts i början av denna
skrift. Jag har våndats i mitt hjärta inför detta att "loppet
mer eller mindre skulle vara kört för Sverige" i en hel del av­
seenden och så är det ju också . . .

Mitt i all denna nöd och profetvånda,faktiskt i åratal,så kommer
Gud och visar mig plötsligt omnämnda lördag,jag ser det med mina
andliga ögon,liksom en KÄRNA,som ej drabbats av någon förruttnel­
se och Herren säger:Det finns - trots allt - i det här landet en
KÄRNA,som är frisk. Jag blev då också klar över,att det var så
att säga utifrån den här KÄRNAN som vi skulle agera och tända
de moteldar som i doms- och katastroftider skulle kunna rädda så
stora delar som möjligt av detta underbara och av oss alla äls-
kade Sverige

När jag skriver det här så vajar den blågula svenska flaggan
utanför mitt fönster. Det torde väl ej vara någon flaggdag i
dag den 28 februari 1997 och vädret denna blåsiga och regn-
iga vinterdag är ej så lämpligt för en flagga som skall bevaras
snygg och fräsch. Inom vårt område här finns bara vi - möjligen
en granne strax härintill - som har flaggan i topp vinter,sommar,
höst och vår under alla former av väderleker - ; för mig och oss
har detta en symbolisk betydelse,det är något av en förkunnelse
i det:Vi säljer inte vårt land och vår frihet! Vi vill stå för, leva för,
ja,- Gud hjälpe oss - dö för detta att en stark andlig
KÄRNA skall bevaras frisk i det här landet och - som sagt - vi
må kunna bedja fram ännu ett andligt,starkt genombrott i vårt
gamla land. Vi glömmer aldrig att vi har ett kors i vår flagga!

Egentligen har moteldarna redan börjat brinna i det
här landet. När jag skriver detta den 28 februari,alltså,så har
jag redan tidigt i morse läst i en kristen tidning,att i mitt
"hjärtas speciella stad",där min mor trampade ut sina barnaskor
och någon gång i 20-årsåldern blev frälst,nämligen i Malmö, blir
i nuet Guds barn mäktigt förnyade och människor frälsta . . .

Tore Forslund