Väktarrop i allvarstid del V-II

Vägen till seger i dagens situation

Profeten Joel uppmanar på Herrens vägnar, att vi skall stöta i basun
på Sion och blåsa larmsignal på Herrens heliga berg. Herren kungjorde
fordom för Mose, att om någon fiende anföll, så skulle det blåsas larm­
signal i två silvertrumpeter. Gud skulle då frälsa sitt folk från fiendens
makt. Vi lever som aldrig förr i en larmsignalernas tid. Under det sista
världskriget kallade larmsignalerna gång efter annan människorna ner i
skyddsrummen för att där söka skydd mot bombplanens härjningar. Utan
tvekan fick profeten Joel skåda fram emot ändens tid. Han ser, huru
Herrens stora och mycket fruktansvärda dag är nära. Vi har den inpå
oss. Människorna står nu rådlösa vid havets och vågornas dån. Vi kan
nu förvisso mer bokstavligt förstå det som profeten skådade, då han säger,
att fiendehären med ett rassel likasom av vagnar spränger fram över
bergens toppar. Hämndens dag från vår Gud är snart här. Vem kan ut­
härda den? En man är av Gud insatt, som snart skall döma världen med
rättfärdighet.

Vad är att göra i denna allvarliga situation? Finns det något hopp?
Det finns en möjlighet att undkomma. Gud har ännu en nådeskallelse,
innan det mörknar och nådens tid förgått. Det är inte bara larmsignaler,
som ljuder. De två silvertrumpeterna ger också ifrån sig ett annat ljud.
Det är försoningens underbara trumpetstötar, som genom Herrens tjänare
kallar och säger: "Låten försona eder med Gud." Det som inte Lagen
kunde åstadkomma, det gjorde nämligen Gud, då han utgav sin enfödde
Son för att rädda ett fallet släkte undan syndens och djävulens makt.

Gud vill än en gång samla hela församlingen vid uppenbarelsetältet.
Djävulen är verksam för att förskringra och förgöra hjorden, men den
gode Herden letar samman sin hjord och bereder sin brudeförsamling för
mötet i skyn. Nu gäller inga ursäkter längre! Bruden må komma, brud­
gummen likaså! Gud vill samla sitt folk familjevis i sin helgedom, även
de allra minsta är välkomna. Vi får inte ha så bråttom längre med våra
egna panelade hus, utan vi måste låta nitälskan för Herrens hus förtära
oss.

Det är inte heller svårt att förstå, vad vi har att göra i helgedomen.
Vi behöver där nalkas Gud på det rätta sättet. Vi måste som Herrens
folk omvända oss på nytt. Vi måste riva sönder våra hjärtan och inte
våra kläder. I denna skenets och ytlighetens förrädiska tid, då så mången
tycks mena, att allt är väl, bara det ser bra ut, behövs en verklig hjärtats
omvändelse. Inget utanverk, inget beställsamt ombyte av metoder och
vägar skall hjälpa oss, om inte våra hjärtan blir omskurna av Anden och
Guds rike får sitt säte i våra hjärtan.

All medveten synd i församlingarna måste komma i ljuset, så att Guds
församling blir ren. Profeten Joels budskap är klart: "Pålysen en helig
sammankomst." I en annan översättning står: "Helgen församlingen."
Detta är det stora behovet idag. Vi må fortfara att öva vår rättfärdig­
het, vi må fortsätta att helga oss. Endast de, som fridens Gud fått helga
till ande, kropp och själ, är ostraffliga och färdiga att möta Jesus vid
hans tillkommelse.

Vad vår tid på ett alldeles särskilt sätt behöver är bedjare. En verklig
omvändelse till Gud verkar alltid fram bönebehov. Gud behöver väktare
på Sions murar. Vi behöver samlas i Herrens vår Guds hus som en man
för att ropa till Gud med fasta, gråt och klagan. Det finns i denna tid
så många makter av det slag, som inte går ut med annat än bön och
fasta.

Det underbara är, att Gud vill nalkas oss, då vi nalkas honom på det
rätta sättet. Gud nitälskar idag för sitt folk. Stora möjligheter har Guds
församling i denna tid, ty Herren har tagit sig för stora ting. Lika visst
som arlaregn föll på den första pingstdagen, så faller särlaregn i denna
tid på ett överflödande rikt sätt. Herren har utgjutit sin Ande över allt
kött. Fiendehären är stor, men de som är med oss är likväl flera än de
som är med dem.

Herren vill giva oss både säd, vin och olja - allt av bara nåd. Gud
mättar sitt folk med bästa vete och med honung ur klippan. Jesus är själv
det bröd, som kommit ned från himmelen och som giver världen liv.
Endast Jesus kan mätta den odödliga livsandens hunger. Människan lever
ju icke allenast av bröd utan av allt det som utgår från Guds mun. Den
som får del av det himmelska mannats livgivande krafter, får uppleva
frälsningens härliga glädje. Jesus, som gladde bröllopsgästerna i Kana med
att förvandla vatten till vin, är den som ger den verkliga livsglädjen.
Vi får i sanning ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor. Vi får glädja
oss i Herren alltid och tacka Gud under livets alla förhållanden.

Det finns helig smörjelse att få hos Jesus. Oljeskålen därovantill har
helig smörjelseolja för vår lampa. Inför Jesu snara tillkommelse är det
viktigt att ha olja både i kärlet och i lampan. Anden är ett insegel
i vara liv, som ger förvissning om att vi skall förlossas, när Jesus kom­
mer. Endast Andens kraft kan hjälpa oss att tjäna Gud det ögonblick av
nåd, som ännu beskäres oss, innan skyn brister och Brudgummen kommer.
Med Anden ger Gud oss heliga nådegåvor, som hjälper oss att fylla vår
uppgift. Herren väcker upp profetröster i denna sista tid. Ynglingarna
skall än en gång få se heliga syner, och Herrens gamla skall ha drömmar.
Under och tecken skall ske i Jesu namn.

Vår stora uppgift i tjänsten för Gud idag är att bärga in denna tids­
ålders sista skörd. Gud vill ge oss gottgörelse för det som fiendehären ätit
upp. Syndare skall ytterligare frälsas, innan Jesus kommer. Han dröjer ju,
för att ännu någon skall vända sig till bättring och mottaga frälsning.
Det skall än idag ske, att den som åkallar Herrens namn skall varda
f rälst.

Men tiden härefter är mycket kort. Salig är den som kan säga som
Petrus den första pingstdagen, att för honom är Herrens dag den stora
och härliga dagen. Jesu tillkommelse är en underbar tröst för den trogne
och väntande tjänaren. För alla dem som inte väntar Jesus eller älskar
hans tillkornmelse blir Herrens dag en stor och fruktansvärd dag, en
hämndens dag, en vredesdomens dag. Jesus har sagt, att Han kommer
mycket snart. Salig den som kan svara av hjärtat: "Amen. Kom Herre
Jesus!"

Dån i marken eller dån från
himmelen ?

1 Sam. 4: 5, 7: 10

Det var vid den tidpunkt, då den unge Samuel gjorde tjänst i helge­
domen under prästen Eli, en förfalls- och avfallstid i Israel. Läget var
sådant att Herren ej kunde uppenbara sin härlighet.

Den gamle Eli kände dåligt igen Herrens röst. Det var länge sedan
något Herrens Ord uppenbarats för honom. Det var inte längre vanligt
med profetsyner. Detsamma upplever vi nu. Guds Ord står dåligt i kurs
långt in i de kristna lägren. Sant är att Bibeln användes varje vecka i
många kyrkor och kapell. Likväl saknas i så stor utsträckning uppen­
barelsens Ande över förkunnelsen.

Elis söner var onda och självsvåldiga män, som i egna syften utnytt­
jade Guds verk. Många förundrar sig idag över att inte Gud besöker oss
på nytt. Skriftens befallning är klar och otvetydig: "Rensa ut den gamla
surdegen.- Högtiderna blir inga verkliga högtider, om de hålles i ondska
och elakhet i stället för i renhet och sanning.

Elis söner levde även ett tygellöst liv mitt i helgedomen. De var inte
bara onda utan även orena. Skriften säger, att ingen oren människa har
arvedel i Guds och Kristi rike. Under sådana förhållanden blir ej härlig­
heten uppenbarad i församlingarna. Vår svenska nation är idag stämplad
på ett skrämmande sätt av orenhetens dunkla makter. Tyvärr har värl­
dens orena väsende fått insteg i kristenheten på mer än ett område i en
tid, då vi mer än någonsin behövde vara salt och ljus i förruttnelsen.

Den gamle prästen Eli hade reda på sina söners ogudaktiga liv men var
för svag för att varna dem. Efterlåtenheten är på många håll stor idag.
Man vet, att ett varningens ord behövde sägas men gör sig hellre del­
aktig i andras synder än man ger en varningens röda signal. Man vet,
att det är ihåligt både i det egna gudslivet såväl som i församlingen men
skyler över orättfärdigheten för att hålla det hela flytande ännu en tid.

Inför bottenläget i Israel tog man i ren panik Herrens ark med sig ut
på slagfältet och trodde därmed att segern var vunnen. När arken kom
in i lägret, hov man så upp ett härskri, så att det dånade i marken. Vid
detta kraftiga jubelrop trodde till och med fienderna, att Gud var på
färde i Israel men vid närmare undersökning fann de, att det i själva
verket bara var ett "ritualjubel" och rent själiska yttringar. I panik över
den uteblivna härligheten prövar man på sina håll idag både den ena och
den andra metoden för att åstadkomma något av värde. Ingenting kan
emellertid ersätta Guds härlighet, och resultatet blir därför endast ett dån
i marken. Gripenheten av Gud har ersatts av tro och förtröstan på "sam­
fundsarken". Den gamle Eli hade satt sin förtröstan så helt till härlig­
hetens yttre symbol, att han gammal och tung föll ner och dog, då han
fick höra att fienderna tagit Herrens ark. Det är i sanning inte mycket
att leva för eller dö i förtröstan på våra yttre religiösa organisationer.
Vi må ha vår förtröstan till Herren och inte till de yttre formerna i
Guds verk.

Elis sonhustru sjönk ned och födde ett gossebarn i ren förskräckelse,
då hon fick höra att Guds ark var tagen samt att hennes man och svär­
fader hade uppgivit andan. Hon kallade gossen för Ikabod, vilket be-
tyder: "Härligheten är borta från Israel." Vi får ej sätta var förtröstan
till dödliga människor, som i sig själv ingen härlighet har. Mången gör
så. Man binder Guds verk vid människor och människoviljor. Vi har sett
och kommer att få se mycket av detta i en tid, då människan är i cent­
rum. Skriften visar, att det ej hjälper med de allra heligaste gudsmän som
Mose, Samuel, Daniel, Noa och Job, om ej villighet till sinnesändring är
för handen hos ett avfälligt Israel.

Elis sonhustru aktade ej på att hon fött ett gossebarn. Tragiska tid, då
man har så stort intresse för samfund och makt, men ej har nit för eller
vårdar sig om odödliga människosjälar. Sant sjunger sångaren:

"Vi måste älska mer en värld som lider,
ett folk försmäktande vid stormars brus
ty endast kärlek varm kan stilla strider
och vända nöd och natt i frid och ljus."

Det kom emellertid en ny tid i Israel med profetsyner och segerkraft.
Starrblindheten försvann och man skådade på nytt ljus i Herrens ljus.
Förfallstiden hade framskapat en obetvinglig längtan efter att möta Gud
på nytt hos ett folk, som i tid som låg bakom hade sett Herrens härlig­
het uppenbarad. Många kristna suckar och längtar idag efter Herren.
Det är ett gott tecken, men det räcker ändå inte med bara detta.

Samuel kom, när Guds tid var inne, med det förlösande budskapet,
som innebar ingenting mindre än en ny omvändelse för Israel. De skulle
skaffa bort det som var Herren emot. Detta är Guds budskap till kristen­
heten i vårt land idag. Det går inte med mindre än en ny och radikal
sinnesändring från allt det Herrens Ande dömer.

Gripande är att se hur Israel hörsammade Samuels budskap. Man bad
och fästade och bekände sin synd. Är vi lika villiga att gå den vägen? -
Fiendehövdingarna försökte som alltid, då något är på färde i Guds verk,
att göra det hela om intet. Samuel visste dock den rätta utvägen. Han
offrade ett dilamm som heloffer åt Herren. Detta är den enda utvägen
för ett skuldbetungat hjärta. Johannes Döparen utropade fordom om
Jesus: "Se Guds lamm, som borttager världens synd." Aposteln Johannes
fick se mitt i sin stora nöd ute på klippön i Medelhavet ett litet lamm
vid tronen i himmelen, som såg ut som hade det blivit slaktat. Jesu blod
är ett förunderligt reningsmedel för ett botfärdigt hjärta, ja, som sångaren
sjunger: "Lammets blod är nyckelen till själva himmelen."

Då Samuel offrade detta lamm, lät Herren ett starkt tordön dundra
över filistéerna på den dagen, så att de blevo slagna av Israel." Jesus har
av Fadern undfått Anden och i dessa sista dagar skall han utgjuta ett
starkt "särlaregn". Vår enda räddning är en andeutgjutelse från himme­
len. Den är på väg! Den kommer! Ynglingarna skall än en gång se syner,
de gamla skall ha drömmar, söner och döttrar skall profetera. Låt oss
stadigt förbida "ett starkt dån från himmelen". Herren göre oss till elds-
lågor med tungor som av eld!

Ske så i Herrens namn! Som Gud bönhörde Samuel fordom, som Han
bönhörde lärjungaskaran i övre salen, så bönhör Han oss idag och låter
sin kraft och härlighet bli uppenbar.

Frälsningens grund och frälsningens väg

"Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen Jesus
Kristus". 1 Kor. 3: 11.

"Och om du viker av, vare sig åt höger eller åt vänster, så skola dina
öron höra detta ord ljuda bakom dig: 'Här är vägen, vandren på den'."
Jes. 30: 2 1.

Jesus sade: "Jag är vägen och sanningen och livet: ingen kommer till
Fadern utom genom mig". Joh. 14: 6.

"Alltså kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord".
Rom. 10: 17.

Omvändelse enligt mönsterbilden i N. T.

1 Tim. 1: 12-17

Aposteln Paulus säger, att han blev en förebild eller mönsterbild av
dem som skulle komma att tro på Jesus Kristus och så vinna evigt liv.
Gud skulle alltså under NT:s tid frälsa syndare efter samma mönsterbild
efter vilken han frälste Saulus av Tarsus. - När Gud började verka på
Saulus av Tarsus, så levde han som en säker och obotfärdig syndare. Apg.
säger om honom, att han andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar.
Han sökte taga Herrens lärjungar tillfånga, för att sedan kunna föra dem
bundna till Jerusalem. Saulus förföljde de kristna ända till döds och både
män och kvinnor lät han binda och sätta i fängelse. Jag för min del me­
nade, säger aposteln när han sedan ser tillbaka på denna tid i otro, att
jag med all makt borde strida mot Jesu, nasaréens, namn och när man
ville döda Herrens heliga, röstade ock jag därför. - Trots en sådan in­
ställning till de kristna, så var Saulus av Tarsus mycket religiös. Han me­
nade sig tjäna Gud, han menade sig vara t. o. m. ostrafflig enligt Herrens
Lag. (Se Fil. 3: 3-6.) Saulus räknar emellertid bara med vissa yttre bud
i Lagen, ty budordens krav hade ännu ej nått hans innersta. När sedan
aposteln Paulus tänker tillbaka på denna sin tid i otro, så ser han klart
i Guds ljus hurudan han i verkligheten var. Han säger: "Vi voro ju själva
förut oförståndiga, ohörsamma och vilsefarande, vi voro trälar under
allehanda begärelser och lustar, vi levde i ondska och avund, vi voro
värda att avskys, och vi hatade varandra". I brevet till efesierna säger
han vidare, att vi vandrade i vårt kötts begärelser och gjorde vad köttet
och sinnet ville: och vi var genom vår natur hemfallna åt Guds vredes­
mod. Vi var döda genom våra synder, säger han.

Det skedde emellertid något med Saulus av Tarsus. Han blev väckt över
sin synd och började förstå, att han behövde frälsning. Budordets krav
nådde hans allra innersta. Själv talar han därom i Rom. 7 kap., då han
säger, att när budordet kom fick synden liv och han blev till övermått
syndig genom budordet. - Luther talar om sin uppväckelse med starka
ord, då han säger i psalmsångens ord:

"Jag under satan fången låg
Och kunde mig ej hjälpa.
Den synd, som rådde i min håg,
I grund mig ville stjälpa.
Min synd mig till förtvivlan drev,
Mitt samvets dom orygglig blev,
Och helvetet stod öppet". -

Människorna på första pingstdagen
blev väckta över sin synd och kände styng i sina hjärtan. De ropade i
syndanöd till Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad skola vi göra?" -
Även Saulus av Tarsus kom alltså i nöd över sin synd. Han får se ett
sken från himmelen på Damaskusvägen. Han faller till marken på grund
av Guds kraft. Han är bländad av det starka skenet. Han varken äter
eller dricker på tre dygn. Han ledes blind in i Damaskus. Där ligger han
i Judas' hus vid Raka gatan och ropar efter nåd. Han har blivit en upp­
väckt syndare. En enda fråga är nödvändig för honom: Vad skall jag göra
för att bli frälst?

Men det räcker inte med att bli väckt över sin synd. Saulus måste finna
frälsningens väg till syndaförlåtelse och barnaskap. Han måste få andligt
liv genom den helige Ande. Men huru skall det gå till? - Jo, Gud talar
till en lärjunge vid namn Ananias och säger till honom, att han skall gå
åstad och visa Saulus vägen till frälsning samt ledsaga honom in på denna
väg. Han är först ovillig att gå, då han ju visste vilken stor förföljare
Saulus var. Herren talar dock om för Ananias, att Saulus t. o. m. skall
bli ett redskap i hans hand till att bära ut Jesu frälsarnamn och Ananias
lyder och går till Saulus. När Ananias så träder in och lägger sina händer
på Saulus, så försvinner blindheten både andligen och lekamligen. Saulus
får sina synders förlåtelse och blir född på nytt genom den helige Ande.
Saulus står strax upp och låter döpa sig i Jesu Kristi namn till syndernas
förlåtelse. Samtidigt som Saulus mottager Guds outsägligt rika gåva,
frälsningen i Jesus Kristus, så får han också i dopet ut s. a. s. den lag­
farna testamentshandlingen på rikedomarna i denna gåva. Saulus av
Tarsus har blivit den kristne hednaaposteln Paulus. Strax börjar Paulus
förkunna i synagogorna Jesu Kristi lära, den lära som han tidigare så
intensivt förföljt.

Efter denna mönsterbild frälsar Gud än idag syndare i Guds försam­
ling på jorden. I Herrens Sion förkunnas syndernas förlåtelse i Jesu namn
och gives det eviga livet genom den helige Ande. Det sker icke genom
någon människas styrka och kraft, men Jesu lärjungar är de redskap Gud
använder, för att förkunna det Evangelium om Jesus Kristus, som kan
föda oss på nytt till evigt liv. Så skall då som Luther säger Evangeii för­
kunnelse om syndernas förlåtelse i de kristnas mun icke återvända intill
den yttersta dagen. Därför när syndernas förlåtelse än en gång förkunnas
dig i Jesu namn och blod, så håll det för lika visst som om Gud själv
sagt dig det. - Amen.