Väktarrop i allvarstid del V-I
Förord och introduktion.
Detta är Femte delen av "Väktarrop i
allvarstid". -
Utöver den profetiska uppenbarelse Gud givit mig under
rubriken "Förbi den sista fellagda växeln mot en ound-
viklig krock",så innehåller denna skrift,som jag även
omnämnt i Efterskriften,ett utdrag från skriften "Dån
i marken eller dån från himmelen",som i sin första upp
laga utkom i september 1968. - Som den som har kärlek
till sanningen kommer att inse så är budskapet i denna
skrift, mer rykande aktuellt nu på 1990-talet än det
kunde
vara vid slutet av 60 talet.
Tiden
är så kort härefter. Jesus kommer snart och veder
mödans natt kommer att lägra sig över mänskligheten.
Därför manas vi av Anden att "ta bladet" från munnen
och öppet basunera ut budskapet. Av sådana anledningar
så har jag tagit med de budskap som kommer på de närm
ast följande sidorna. Budskapen finns även med i min
skrift "Dagens dikt och dagens manna" för den
16 maj och för den 1 juni. Dessa budskap blir en in
troduktion som för läsaren rakt in i denna skrifts
mycket allvarliga ämne.
Bro den 25 april 1993.
Thore Forslund.
-------------------------------
"Och han
sade till mig: "Göm icke under något insegel de
profetians ord som stå i denna bok: ty tiden är nära. Må
den som är orättfärdig fortfara att öva sin
orättfärdighet, och den som är oren att orena sig. Så ock
den som är rättfärdig, han fortfare att öva sin
rättfärdighet, och den som är helig att helga sig. Se, jag
kommer snart och har med mig min lön, för att vedergälla
var och en efter som hans gärningar äro. Jag är A och O,
den förste och den siste, begynnelsen och änden. Saliga
äro de som två sina kläder för att få rätt att äta av
livets träd och att gå in i staden genom dess portar.
Men de som ära hundar och trollkarlar och otuktiga och dråpare
och avgudadyrkare, och alla som älska och göra lögn, de
måste stanna därutanför."
Uppenb. 22:10-15.
Mitt folk och Mina barn, nu är den tiden
inne, då ni måste
taga "bladet från munnen" och basunera ut Mitt
väckande,
frälsande, men också varnande budskap. - Helga er eller med
andra ord släpp er helt till för Mig, för Min Ande och för
Mitt Ord, och Jag skall fullfölja Mitt Verk i er och genom er
och vet att grunden eller vad Jag gjort för er är hållbar och
klar. - Men vet också och förstå, säger Herren, att de som i
dessa yttersta dagar mognar för Min vredesdom de får räkna med
ett "utanför", såvida de ej i "elfte
timmen" söker Mig medan
Jag låter Mig finnas - en tid skall nämligen komma, säger Jag
Herren er, då för många endast återstår en förskräcklig
väntan
på dom. Därför, säger Herren, i dag om du hör Min Röst så
förhärda icke ditt hjärta, säger Herren, Herren, Herren.
Amen.
Amen. Amen.
Vakna upp! Vakna upp! Vakna upp!
Det är hög tid att vakna
innan du kommer att sakna
vad du ägde förut,
ty allt är nu slut
sedan satan, tjuven framför andra tjuvar, tagit allt
och du har ej mer något salt,
men bara förruttnelse är kvar
av det som en gång var . . .
Ett
Väckelserop måste få skära igenom nu
medan tid till omvändelse ännu finns,
ty snart skall du på en plats där du fortfarande minns
befinna dig utanför GUDS RIKE,
ty du gick ner dig i satans dike
och du kommer ej upp igen,
min vän,
utan blir kvar där gråt och tandagnisslan skall vara
utanför i mörkret tillsammans med Satans förtappade skara.
Jag har i Jesu Namn tänt det röda ljuset för dig
och i Jesu Namn jag ber dig
att stanna upp just nu -
kära du - kära du -
innan tåget förbi den sista fellagda växeln rusar mot en
oundviklig krock
och dock -
min käre vän
finns räddningen
så nära än,
men, men -
du kan endast räddad bli om du stannar nu vid rött ljus
och vänder om till det hus,
som skall stå även när slagregn skall falla
över alla
och floderna skall komma och vindarna blåsa skall
över världen all,
ty detta hus är grundat på det HÄLLEBERG som JESUS och HANS
ORD ändå är,
så pröva, min vän, den bro som bär
och som håller från dödsskuggans värld
för en färd
från jorden in i himmelens salar
om vilka salar JESUS talar
redan i sitt avskedstal till sina lärjungar fordom
och nu, min vän, i tider av dom
och vedermöda och ångest stor,
så kan den som tror
vara trygg och vila på KLIPPAN HERREN JESUS KRIST
och nu vet jag och det är sant och visst,
att Jesus Kristus är VÄGEN, SANNINGEN och LIVET,
som blivit oss givet,
så välj JESUS och välj nu
kära du - kära du.
Förbi den sista fellagda växeln mot en oundviklig_krock!
Den 23/4
var jag på väg från Sundbybergs centrum mot Karolinska
sjukhuset för ett efterbesök av min nu besegrade
svårart
ade prostatacancerbulnad. Ungefär mitt emellan nämnda platser
så är bussen ytterst nära att krocka med en personbil och
när
busschauffören tvärbromsar,så far jag som sitter bakom väggen
vid förarhyttan med mina c:a 100 kilo rakt in i
väggen och glas
ögonen far av mig med stor snabbhet. Jag var utan tvekan en
aning omskakad som man kan bli,när något oväntat och
chockerande
händer. - På hemvägen efter någon timma så frågade jag
Herren
varför detta hände mig som var den i bussen som fick
den värsta
smällen just därför att jag satt bakom nyssnämnda vägg som
hör
till förarhytten. Herren svarade och sa:"Thore,den här
krocken
fick du uppleva av samma anledning som när jag förde Min
tjänare
Jeremia ner till krukmakaren,för att han av krukmakaren skulle
lära något om Mitt verk,när han såg krukmakaren arbeta . .
." Herren
fortsatte att tala och han sa: "Den här krocken är bara en
mycket
ringa bild av det som snart skall ske,då Sverige,de övriga
skandinaviska länderna,ja,världens nationer över huvud taget
kommer att få uppleva huru de rusar förbi den sista fellagda
växeln mot den oundvikliga krocken och katastrofen. -
Mänsklig
heten kommer då att uppleva det som Jag Herren talat om som den
stora vedermödan. Det ni nu upplever är bara en del av det som
Jag Herren benämnt som "begynnelsen till
födslovåndan", men vet
att Jag Herren kommer snart för att hämta hem er som hör till
Min Brudeskara.Ni får sedan gå in i Mina kamrar och Mina gemak
medan vreden går över jorden.Min tjänare Jesaja har ju redan
för länge sedan upplyst er därom . . ."
För att
uppenbarligen klargöra den profetiska situationen i dag
vad beträffar dom och vad beträffar eventuella räddningsmöj-
ligheter,så visade Herrens Ande mig sedan bilden av två olika
tåg medan Han fortsatte att tala och förklara följande för
mig:
Det ena tåget är
ett tåg som föres av satan själv och hans de-
moner är funktionärer och tjänstemän på det tåget . . .
Tåget går
mot fördärvet men satan har lyckats dölja vedervärdigheterna
vid "förtappelsens ändstation" genom att tala om
lusta och alla
sorters världslig glädje. Herren påminde mig härvidlag
om huru Han själv i sin frestelsekamp av satan blev visad alla
riken
i världen och dess härlighet . . . Satan döljer också vilken
urusel
tågförare han är och han döljer huru uruselt signalsystemet
fun-
gerar efter banan. Det är på grund av sådana orsaker som
tåget
går emot en oundviklig krock som för människor till en evig
olycka,när de tagit plats i det tåg som mot fördärvet går .
. .
Inom nationerna i
allmänhet såväl som hos oss i Sverige samt i
de övriga nordiska länderna har nu så mycket blod ut-
gjutits,att det blir ett stort blodbad när vedergällning skall
snart
skall ske. Guds Ord säger: "Den som utgjuter människoblod,
hans blod
skall av människor bliva utgjutet,ty Gud har gjort männi-
skan till sin avbild"./1 Mos.9:6/. Herren sa' nyligen i ett
profetiskt budskap till mig,att "blod snart kommer att flyta
i
detta land . . ." Detta budskap gäller dessvärre också de
övriga
skandinaviska länderna,då i samtliga skandinaviska länder
varje
år dödas ett stort antal ännu ofödda gosse- och flickebarn i
moderlivet. Detta drar ner dom från himmelen,speciellt som våra
skandinaviska länder förut haft grundlagar som byggt på Guds
Ord.
Vår allt överskuggande uppgift är nu att få så många
som möjligt att hoppa av från "fördärvets tåg" och
så få dem
över till det tåg som är på väg till himlen. Det gäller nu
att
ta varningsropet på allvar och lämna "fördärvets
tåg" . . . Det
är hög tid att hoppa av det omnämnda tåget innan tåget rusar
förbi den sista fellagda växeln mot den oundvikliga katastrof-
en . . .
Det
underbara är ju att ett frälsningens alternativ finns.
"Himlatåget" står färdigt att station efter station
nu snabbt
gå mot den himmelska ändstationen. En fin gemenskap råder om
bord! Alla väntar på det himmelska bröllopet! Vid den himmel
ska ändstationen står Jesus,Brudgummen och Vännen,och spejar
efter tåget som medför Kristi Brud.
För
att komma ombord på "Himlatåget",vars sista tur snart
avgår,
så måste passet vara stämplat med Jesu Kristi blodiga
stämpel.
Den som ärligt kommer fram och bekänner sin synd samt vill
över
ge satan och hoppa av från "fördärvets tåg" får av
Nåd biljetten
med Golgata röda stämpel och han eller hon kan sedan komma om
bord på "Himlatåget". . .
Vår
fantastiska uppgift är att övertyga så många som möjligt att
komma över från satan till Gud och så i Jesu Namn få
syndernas
förlåtelse och i kraft av den helige Ande få evigt Liv. Ju
fler vi får över på Herrens sida desto starkare blir
"välsign
elsernas strömmar" i vårt land och i andra nationer . . .
Den
fruktansvärda och oundvikliga krock, som i Bibeln kallas för
den stora vedermödan går vi alltså - som redan är omnämnt -
ganska snart emot . . . Smärre olyckor som förebådar den stora
krock
en har vi gång på gång fått omvittna. - Huru tryggt i en
dylik
situation är det inte att få färdas i "Himlatågets"
sköna och
trygga vagnar . . .
--------------------------
Efterskrift.
Samtidigt som jag fick den uppenbarelse
från Herren,som jag här
redovisat,så gav Herren mig "klartecken" och ledning
genom sin
Ande att ta med några väckelsebudskap från min tidigare
profet
iska väktaruppgift. Budskapen som här följer är utdrag från
min tidigare utgivna väckelseskrift "Dån i marken eller
dån från
himmelen"*). Den utgavs för cirka 25 år sedan i två
upplagor och
sedan har delar av skriften införts i min tidskrift En Ropandes
Röst och delar av skriften har också spritts ut i traktatform
i ett stort antal. - När jag fick den både fysiska och andliga
chockupplevelse som jag beskrivit i det föregående den 23 april
1993,så blev det klart för mig att en del budskap från nämnda
skrift nu skulle ut så att säga i ett femte varv. Läs bara
bud
skapet under rubriken "Ett varningsrop" och Du kommer
att för
stå varför jag sänder ut detta budskap på nytt. Detta budskap
skulle också kunna ha rubriken:"Gör bättring eller
förgås",ty
det är ju det saken gäller.Budskapet "O,land,land,land
hör
Herrens Ord" har jag givit en förkortad form,ty innehållet
har
därmed fått en klarare disposition och Du får en korg att
bära
det hela i så att säga och Du kan därmed famna budskapet
bättre. -
Detta budskap från Jeremia bok frambars 1968 i stormötes
tältet i Övertorneå till tusentals människor.Det var de s k
laestadiankristna som då hade en stor konferens i Övertorneå.
När budskapet i
nämnda skrift första gången trycktes och
spreds ut,så skrev en av Pingstväckelsens mera kända pastorer
i
tidningen Dagen,att detta budskap borde spridas ut neröver
land
et. Jag var då nämligen komminister vid polcirkeln.Därav hans
uttryck "neröver landet". Jag trycker här av
skriftens framsida,
så får Du se polcirkelkyrkan i Juoksengi där jag hade min
predik
stol 1966-1970.- Nämnde pingstpastor skrev,att budskapet "
ej
kunde lämna någon oberörd". Ett flertal andra recensenter
såväl
inom kyrkan som frikyrkan gav liknande omdömen.- Ingen må fatta
detta så att jag söker någon egen ära! Jag har verkligen bara
varit
förmedlaren av ett budskap från Herren eller m a o varit
en ropandes röst . . . Däremot är jag mycket tveksam till att
detta
budskap i dag skulle få eller får samma mottagande som för
några tiotal år sedan. Den etablerade svenska kristenheten har
ju i så hög grad mer och mer blivit en ljum
"Laodicearörelse".
Se Uppenb.3:14-22, Just på grund av det omnämnda så tar jag
här
med några allvarliga,väckande,men samtidigt vägledande budskap
till Guds folk i en sen,mörk och allvarlig tid.
Det avslutande
budskapet ger en kort,grundläggande undervisning
om vägen till frälsning i kraft av mönsterbilden i Guds Ord.
Jag är medveten om att till denna mönsterbild hör så
oändligt
mycket mer än det A,B,C,som här framföres. Förvisso bör vi
som
Paulus säger i Hebreerbrevet lämna de första grunderna bakom
oss
och gå mot det som hör till fullkomningen,men grunden måste
ju,
inte minst i en tid sådan som denna,alltid vara stabil och fast
under våra fötter.
/Den som vill får gärna sprida detta
budskap på olika sätt.Jag
har inget som helst kommersiellt intresse i utgivningen,utan
önskar bara att budskapet på kortast möjliga tid skulle kunna
nå så många som möjligt./
*)
------------------------------
Väckelsebudskap
"Om någon vänder bort sitt öra och
icke vill höra lagen, så är till och
med hans bön en styggelse". Ordspr.-b. 28: 9.
"När de hörde detta, kände de ett styng
i hjärtat. Och de sade till Petrus
och de andra apostlarna: Bröder, vad skola vi göra?" Apg.
2: 37.
"Vakna upp, du som sover, och stå upp
ifrån de döda, så skall Kristus
lysa fram för dig". Ef. 5: 14.
"Jag
under satan fången låg
Och kunde mig ej hjälpa.
Den synd, som rådde i min håg,
I grund mig ville stjälpa.
Min synd mig till förtvivlan drev
Mitt samvets dom orygglig blev,
Och helvetet stod öppet".
Martin Luther i Sv. Ps. 37:2
-----------------------
Ett varningsrop
Luk. 13: 1-9
Det kom några och
berättade för Jesus om de tre tusen judar, som Pila
tus hade dödat vid en påskhögtid i Jerusalem. Man menade, att
dessa
judar var alldeles särskilt stora syndare, eftersom de drabbades
av en
sådan död. Jesus visar emellertid på något helt annat. Han
för tankarna
bort från den grymma, mänskliga vedergällningstanken, att
lidande och
olycka ofelbart skulle utvisa något om människans
gudsförhållande. Jesus
går vidare i samtalet och frågar, om de verkligen menade, att
de aderton,
som dödades, när tornet i Siloam föll över dem, var större
syndare än
andra människor som bodde i Jerusalem. Jesus menade det tydligen
inte
men förnekar inte det domsbudskap, som låg i de omnämnda
händelserna.
Olyckorna förebådade en dom över Israel som nation och folket
borde
därför med stor hast göra sinnesändring för att inte drabbas
av samma
dom.
För att
ytterligare inskärpa nödvändigheten av att Israel borde göra
bättring framställer Jesus en liknelse. Han talar om en man,
som plante
rat ett fikonträd i sin vingård. Såsom Israel var ett
fikonträd, så har Gud
ett fikonträd idag, nämligen sin egen församling med många
enskilda
kristna, som har som uppgift att vara salt och ljus i denna
tidsålders
avslutning. Det är ett träd, som Herren själv planterat och nu
hjälper
förvisso inget annat än att vara planterad av Herren själv.
Inget utan
verk hjälper, blott detta att ha liv i Guds Son och vara född
på nytt till
ett levande hopp. Det räcker inte med knäfall, utan det måste
syndanöd
till. Det är inte nog att bli organiserad och komma med, utan
det måste
rening från synden till i kraft av Jesu blod och nyfödelse
genom Anden.
Guds Ord säger nämligen, att var planta, som vår himmelske
Fader inte
planterat, skall uppryckas med rötterna. Förtappelsen är i
sanning en
skakande verklighet.
Jesus säger
vidare, att mannen kom till sin vingård för att söka frukt.
Det är gott, att Herren inte överger sina händers verk. Herren
söker inte
våra egna goda gärningar, men han vill se frukt på
fikonträdet. Så kal-
lade fikon hjälper inte, om trädet är en tistel eller en
törnbuske. Man
hämtar ju ej fikon från tistlar eller törnbuskar. Nej, Herren
söker en
planta, som han själv planterat, ett rent hjärta, och på den
plantan
frukter, Andens dyrbara frukter.
Vemodsfullt säger
Gudsordet här, att mannen fann ingen frukt, då
han sökte sådan. Månne det är lika tragiskt med oss idag?
Månne Jesus
förgäves söker frukt i våra liv? Jesus borde få inbärga en
rik skörd
genom vara liv. Är vi i rätt förhållande till honom, så sker
det.
Självfallet
måste åtgärder vidtagas med ett träd, som står där år
efter
år utan att bära någon frukt. Tiden och tillfällena är
dyrbara. Tänk om
vi ändå förstode det rätt. Det viktigaste är ju inte att
leva så länge som
möjligt men väl att bli en fruktbärande gren i det äkta
trädet. Tänk då
alla slöa bekännande kristna såväl som de oomvända i vårt
benådade land
skall vakna upp över alla försummade tillfällen. Det måste
bli ett fruk
tansvärt uppvaknande. Inte nog med att tiden går. En kristen
eller en
bekännande kristen menighet, som ingen frukt kommer åstad,
hindrar
dessutom andra från att komma till tro. Man stjälper i stället
för hjälper.
Man utsuger jorden. Ingen bör undra på att mannen inom sig
fattade ett
beslut att hugga ned det ofruktbara fikonträdet.
Då mannen stod
färdig att hugga ned sitt träd, hände emellertid något
förunderligt. Vingårdsmannen trädde emellan och bad, att
trädet skulle
få stå om möjligt ännu ett år. Han skulle gräva omkring det
och göda
det ytterligare, för att det om möjligt till nästa år skulle
ge frukt. Herren
gav även Israel fordom en sista nådesfrist, fastän folket
under hans verk
samhetstid bland dem ej anammade budskapet utan i stället
korsfäste
härlighetens Herre och livets Furste. Jesus gav dem en frist
efter sin upp
ståndelse och enbart på pingstdagen bärgades en skörd på tre
tusen judar.
Vår ställning är precis densamma idag. Vi lever i en frist.
Det är egent
ligen vår enda rikedom nu. Låt oss därför inte förakta Hans
godhets,
skonsamhets och långmodighets rikedom. Jesus beder för oss, att
vår tro
inte må bli om intet. Han träder fram oss till godo inför
Fadern i him
melen.
För vårt
vidkommande börjar dock fristen lida mot sitt slut. Om inte
snar sinnesändring sker, torde vi snart nog vara beseglade för
dom. Fak
tum är, att vi snart låtit också nådesfristen förgå utan
att vi gjort sin
nesändring. Vårt enda hopp är Herrens barmhärtighet.
Måhända heter
det ej längre i Herrens rådslut "till nästa år- utan
fastmer i överensstäm
melse med budskapet till Nineve: "Det dröjer ännu fyrtio
dagar. . ."
Jona 3:4. Nådesfristens längd ligger i Herrens händer. Den
helige Ande
kan ge oss det rätta svaret och den rätta uppgiften.
Tydligt är dock,
att vi praktiskt taget står inför det slutliga avgörandet
inför den Helige, inför honom som har ögon som eldslågor.
Ödesmättad
var stunden, då Israel som nation föll för Herrens skarpa yxa.
Historien
talar här sitt tydliga språk. År 70 efter Kristus slog tre
häravdelningar
med romerska soldater läger utanför Jerusalem i samband med
påskhög
tiden, då Jerusalem var överfullt av judar. Domen blev
fruktansvärd.
Jesu profetia gick i bokstavlig uppfyllelse. Det var nämligen
inte blott
tre tusen judars blod, som nu blandades med påskens offerblod,
utan
många, många tusen ytterligare. Det var inte blott aderton
judar, som
krossades när Jerusalems torn och murar föll utan ett
oräkneligt antal.
Nu gäller budskapet oss. I första hand oss, som bekänner
Herrens namn,
men för övrigt varje människa. Budskapet gäller vårt land.
ja, hela vår
värld står inför ett slutligt avgörande. Yxan är verkligen
redan satt till
roten på träden och vart träd som inte bär god frukt kommer
att av
huggas och kastas i elden. Det är farligt att vara en tistel
eller en törn
buske nu. Inte mindre farligt är det att stå som ett ofruktbart
fikonträd
i Guds församling. Gud har haft stort fördrag, men nu bjuder
han män
niskorna, att de alla allestädes skall göra bättring. Han har
nämligen
fastställt en dag, då Jesus skall "döma världen med
rättfärdighet". Gud
har även givit en bekräftelse härpå i det han låtit Jesus
uppstå från de
döda. Apg. 17:30, 31.
Vedermödans mörka
natt håller på att lägra sig över världen. Det enda
som hjälper nu är att ha liv i Jesus och vara en fruktbärande
gren i det
äkta vinträdet. Brudeskaran skall snart ryckas till Herrens
möte i luften.
Herren ansar och tuktar de äkta grenarna och den skara som bär
frukt
skall snart bärgas för himmelen.
Inför detta sista
och slutliga avgörande måste du ta ställning nu. Det
tragiska är, att så många till synes ej förstår den sista
nådeskallelsen Gud
ger oss. Skall det förbli så, till dess det inte lämnas kvar
sten på sten
utan allt blir nedbrutet?
Lyssna till Herrens
rop: Gör bättring eller förgås! Lyssna och handla
i stället för att smäda. Vi borde förstå, att det är Herren
som talat till
oss. Låt oss ödmjuka oss inför Gud, innan det blir för sent
och nådatiden
gått oss ur händerna. Gör bättring och bed Gud om Andens
kraft i ditt
liv, så att du är färdig att lyftas till Herrens möte i skyn.
Såsom på Noas och Lots tid
EN BASUNSTÖT OM JESU TILLKOMMELSE
Luk. 17: 26-37
Jesus har farit
till himmelen, men Han skall komma tillbaka på samma
sätt som Han for. Den sanningen får inte tystna i vårt budskap
idag.
Jesus har sagt, att det vid hans andra tillkommelse skall vara
så som det
var på Noas och Lots tid.
Hur levde då
människorna i allmänhet vid den tiden? - Skriften
säger, att man åt och drack. Det är ju ingenting
anmärkningsvärt. Faran
var dock, att man hade sitt hjärta så helt koncentrerat kring
detta och
glömde det som var mer nödvändigt, nämligen att leva ett liv
i harmoni
med Guds vilja. Människan lever ju inte allenast av bröd utan
av vart
och ett Ord, som utgår från Guds mun. Vilket tragiskt slut fick
inte
Belsassar, kaldéernas konung, då han vid den stora
dryckesfesten fick
Guds dom över sitt liv. Han var trots sitt frosseri och sin
dryckenskap
vägd på en våg och befunnen för lätt. Huru tragiskt blir
inte slutet för
den som har buken till sin gud och söker sin ära i det som
skulle vara
hans skam.
Det står även om
människorna, att de vid nämnda tidpunkt tog sig
hustrur och hustrur gavs åt män. Det är ju inte heller något
egendom
ligt i detta. Det felaktiga var dock, att man gifte sig så
hårt, att man
glömde Gud därvid. Skriften talar om dem, som inte kunde komma
med
till det himmelska bröllopet, eftersom man tagit sig hustru.
Lammets
bröllopshögtid är en så väsentlig högtid, att inte ens
våra närmaste bör
få binda oss fast vid jorden med tanke på denna stora högtid.
Jesus säger
vidare, att människor så skall gå upp i att köpa och sälja,
att de blir efter vid hans tillkommelse likasom de var dåligt
beredda för
det som komma skulle på Lots tid. Skriften påvisar det
ohållbara i att
mena sig kunna fara till den eller den platsen och för något
år framåt
få driva handel. Vi borde fastmer säga, heter det, om Gud vill
och vi får
leva skall vi göra det eller det. Någon hade köpt jordagods,
en annan
oxar och därför fick det vara med bjudningen till frälsning.
Må inte girig
heten få slå sina snärjande band om oss inför tidsålderns
snara avslut
ning.
Om andra heter det, att de planterade och
byggde och detta blev för
dem en ödesavgörande snara. Hur mången är det icke som nöjer
sig med
sådden och skörden i rent yttre mening, men glömmer att
sådden i Andens
åker är när allt kommer till allt det enda nödvändiga.
Vilken smärta och
vilket vemod ligger inte i profeten Jeremias utrop, då han
säger: "Skörde
tiden är förbi och sommaren är tillända, men ingen frälsning
har kommit
oss till del." Hur tragiskt med alla dem som bygger sitt liv
endast på
timliga värden men glömmer att ordna rumsfrågan för
evigheten. De är
lika mannen, som byggde sitt hus på sanden.
Det är
självklart, att människor, som så helt gick upp i det
närvarande,
ej hade varken tid eller lust att lyssna på vad Herren hade att
säga genom
sina tjänare. Därför heter det också om människorna, som
levde före
floden på Noas tid, att de visste av intet, förrän floden kom
och tog dem
bort allesammans. Detta släkte har i alla tider sedan
syndafallets dag
varit ett ohörsamt släkte. Man ansåg ju till och med att de
ord Jesus
talade var ord ej värda att akta på. Ingen bör därför
förundra sig över
människors ohörsamhet idag, då ett fallet släkte alltmer
mognar för vre
desdomen.
Det är emellertid
uppmuntrande att lägga märke till, att det i alla
tider funnits ett speciellt folk, ett helgat folk, även om detta
folk ibland
endast utgjorts av några få. Det fanns vid tiden före floden
en Noa, som
levde för Gud och som jämte sju andra blev bevarad som
"rättfärdig
hetens förkunnare", när flodens vatten kom till fördärv
för det släkte,
som då levde. Det fanns någon rättfärdig också i städerna
på slätten, i
Sodom och Gomorra. Det fanns en Lot, som undkom domen. Dessutom
fanns det en Herrens vän Abraham, som länge varit i förbön
för de ogud
aktiga människornas frälsning. Det var människor, som hade
sina källor
i Gud.
Abraham åt och
drack som de andra, men skillnaden var den, att han
åt och drack tillsammans med Herren och hans änglar. Noa hade
ett
visst intresse för livsmedel, men placerade in mängder av
livsmedel i den
ark, som blev honom och hans hus till frälsning. - Noa hade sin
hustru
och sin familj, men var angelägen om att få de sina med sig på
fräls
ningens väg och i "frälsningsarken". Abraham hade sin
Sara, men var
angelägen om att lämna både sig själv och sin hustru i
Herrens händer.
Därigenom skedde också det undret, att de på sin ålderdom
fick löftes
sonen Isak. Hebr. 11:11-12.
Abraham var inte
girig i sina affärer utan lät Lot välja, då tvister
uppstod mellan Lots och Abrahams herdar. "Vill du åt
vänster, så går
jag åt höger, och vill du åt höger, så går jag åt
vänster", sade Abraham
till Lot. Genom sin storsinthet och sin generositet, genom att
räkna med
Gud i sitt köpslående med Lot fick Abraham hela landet genom
ett löfte
av Gud. Sedan Abraham hade skilt sig från Lot, bosatte han sig
vid
Mamres terebintlund vid Hebron, men han var angelägen om att
bygga
ett altare åt Herren för att ej glömma Skaparen för det
skapade och
planterade.
Både Noa och
Abraham hade ett visst intresse för byggnation, men
hjärtat var mer gripet av Guds byggnadstankar än av hus byggda
efter
mänskliga ritningar. Noa byggde arken efter en himmelsk ritning,
han
gjorde i allt eftersom Herren hade sagt honom. Noa byggde i from
för
tröstan denna ark och använde tiden att göra sig redo för den
domens
dag, som man ännu icke såg, men som Herren sagt skulle komma.
Abra
ham bodde i tält och bekände sig därmed vara en "gäst
och främling" på
jorden, som väntade på en bättre byggnad. Han väntade
nämligen på
"staden med de fasta grundvalarna", vars skapare och
byggmästare är
Gud själv. Så borde vi i tidsålderns afton tänka på att vi
är "gäster och
främlingar" på jorden och göra oss redo för
förlossningens dag och så
undfly den tillstundande vreden.
I det angivna
Gudsordet pekar Herren på en speciell dag, då Han
kommer tillbaka för att hämta sitt folk, en dag som hade sin
förebild
både på Noas och Lots tid. Vad står skrivet om den dagen? -
jo, det
står, att Herren själv stängde igen om Noa. Herren själv
stängde igen
den nådens dörr, som länge stått öppen. Noa jämte dem som
var med
honom i arken lyftes allt högre mot himlen och ett armt,
förlorat släkte
sjönk allt djupare i vattenmassorna. Så skall ske den dagen,
då Människo
sonen uppenbaras. Då skall Herren stänga igen bakom den från
jorden
förlösta skaran. Då är det för alltid stängt för
sjukdomens härjningar,
för förbannelsens ljud, för varje möjlighet till frestelse
och fall. Då skall
bröllop firas i det himmelska för Jesus och hans brud. Då är
borden
dukade och det nya vinet framsatt. Då är den siste fienden
döden be
rövad all sin makt. Men tragiska verklighet för det släkte,
som drabbas
av Herrens domar, medan vreden går över jorden. Huru djupt skall
icke
fallet bli, då saltet och ljuset tagits från jorden! Huru
fruktansvärt att
stå utanför en stängd bröllopssal!
Den dagen Jesus
kommer tillbaka, skall han flytta de sina ur faro
zonen likasom Lot och hans döttrar räddades av Herrens änglar
och
Abrahams förböner. Underbara möjlighet och underbara hopp att
en
dag få gå ut från "denna världens Sodom" och av
Herren flyttas till en
plats "därovan", men huru tragiskt att likt Sodom och
Gomorra drabbas av
Herrens dom. Skriften säger ju, att den dag Lot gick ut fraån
dessa städer
på slätten så regnade eld och svavel från himmelen och
förgjorde dem
som var kvar där.
Sanningen om Jesu
tillkommelse har med sig ett ödesavgörande an
tingen - eller. Innanför eller utanför bröllopssalen. Två
skall gå ute på
marken. En skall möta Jesus i skyn, en annan skall lämnas kvar
i veder
möda, mörker och kval. Hur skall det bli på jorden under denna
doms
tid? Jesu svar är hemlighetsfullt, men skakande och allvarligt:
"Där den
döda kroppen är dit skola ock rovfåglarna församla sig".
Därför ville vi
fråga med sångaren:
"Innanför
eller utanför.
Var skall du stå en gång?...
O land, land, land hör Herrens Ord!
Jer. 22: 29
När profeten
Jeremia fordom frambar sitt budskap, så var han med
veten om att det var Guds Ord han förkunnade. Därför var han
synner
ligen angelägen om, att människorna skulle noga lyssna till vad
han hade
att säga. Så har alla Herrens tjänare genom tiderna upplevt
det: Då
Herren talar bör människan lyssna . . . Mose säger då han
frambär sitt
avskedsbudskap till Guds folk: "Lyssnen,I himlar, ty jag
vill tala: och
jorden höre min muns ord. Såsom regnet drype min lära, såsom
daggen
flöde mitt tal, såsom rikligt regn på grönska och såsom en
regnskur på
gräsets brodd, ty Herrens namn vill jag förkunna".
Profeten Jesaja säger:
"Hören, I himlar, och lyssna, du jord: ty Herren talar."
Jesus kunde ibland
både börja och avsluta sin predikan med en upp
maning att lyssna till Guds Ord, för att det ej skulle gå
förlorat för åhö
rarna. Jesus var ju som ingen annan medveten om Guds Ords
absoluta
betydelse för vår frälsning. När Jesus därför talar genom
sin tjänare
aposteln Johannes till församlingarna i Mindre Asien, så slutar
förkun
nelsen med orden: "Den som har öra, han höre, vad Anden
säger till
församlingarna".
Mången gång då
Gud talat genom sina tjänare, har dock människan
varit sen att lyssna. Så är det även i vår tid.
Nutidsmänniskan lyssnar
till både det ena och det andra, som når hennes öron, men hon
har sällan
tålamod och hunger, så att hon lyssnar till det Guds Ord, som
kan frälsa
henne både för tiden och för evigheten. Ohörsamheten hos
människan,
när det gäller att lyssna till Guds Ord, har gjort att Herrens
tjänare ofta
fått känna den djupaste smärta.
Då vi studerar
Martin Luthers skrifter finner vi att även han var med
veten om, att det var nödvändigt för människan att lyssna
till Guds Ord.
Luther säger: "Jag har alltid drivit den läran, att man
först och före allt
annat måste hava det uppenbarade Ordet och fatta det med
öronen, om
den helige Ande skall komma i hjärtat, vilken med och genom sitt
Ord
upplyser det, och verkar tron".
Vad är.då Herrens
Ord? - Herrens Ord är allt Herrens rådslut till
vår frälsning. Det var dock ett alldeles speciellt Herrens Ord,
som pro-
feten Jeremia frambar, när han ropade: "O land, land, land
hör Herrens
Ord." I en mycket allvarlig situation strax före folkets
bortförande till
fångenskapen i Babel, så frambar profeten Jeremia det korta men
klara
budskapet: "Se, jag förelägger eder vägen till livet och
vägen till döden".
Samma förkunnelse
frambar Johannes Döparen, där han står på trös
keln mellan Gamla och Nya Testamentet. Han ropar till
människorna,
att de skall göra bättring och tro Evangelium, ty yxan är
redan satt till
roten på träden och så skall vart träd som icke bär god
frukt bli av
hugget och kastat i elden. - När Jesus sedan kommer så har inte
Han
heller något annat budskap. Han förkunnade ingen tredje väg.
Han
säger: "Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred
är den väg,
som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på
den: och den
port är trång och den väg är smal, som leder till livet, och
få äro de
som finna den".
När aposteln
Petrus predikar i Kornelii hus är det också fråga om två
olika vägar. Han talar om huru Jesus är insatt till att döma
världen i
rättfärdighet, men visar också på livets väg i det han
förkunnar synder
nas förlåtelse i Jesu Kristi namn. - På samma sätt har jag
fått av
Herren att predika för dig i en mycket allvarlig tid, då
vredesskålarna
snart skall utgjutas över jorden, att du har ännu en möjlighet
att rädda
din själ, nämligen om du ångrar din synd, bekänner den och
överger den.
Orn du gör en sådan sinnesändring, så är Evangelium just
för dig och
Jesu blod skall rena dig från all synd. Men om den vägen ej
behagar dig,
så finns ingen räddning. Du går förlorad tillsammans med ett
ohörsamt
släkte i den yttersta tidens mörker och vedermöda.
Till vem var det
då Jererma talade? - Om vi rannsakar, så skall vi
finna, att Herrens Ord var riktat år ett bestämt håll, hade en
mycket
speciell adress. Jererma talade nämligen i första hand till
konungen i Juda
rike, till Sidkia. Budskapet var också ett budskap till de
falska profeterna
och prästerna, som själv levde i obotfärdighet och ej ville
göra den sinnes
ändring, som för till livet. Dessa falska profeter frambar,
säger Jererma,
sina egna hjärtans syner och drömmar. Men i profeten Jeremias
mun var
Herrens Ord såsom en eld och såsom en hammare, som hade kraft i
sig
att krossa sönder egenrättfärdighetens stolta klippor. Men då
varken
konungen eller prästerna eller profeterna ville lyssna och föra
Herrens
Ord ut till folket, så lämnar profeten dessa, som egentligen
skulle stått
som ledare för folket och går själv ut till folket, till den
breda massan,
under det att han ropar: "O land, land, land hör Herrens
Ord".
Låt oss avslutningsvis fråga: Vad blev resultatet på Jeremias tid? -
Låt oss därvid
konstatera, att han ej kunde hindra domen att komma
över folket. Var då hans ropande förgäves? Nej och åter nej.
En del av
folket omvände sig av allt sitt hjärta till Herren. Jeremia
får genom en
syn från Herren klart se vad det var som hänt. Han ser två
korgar med
fikon uppställda framför Herrens hus. I den ena korgen ligger
mycket
goda fikon, men i den andra korgen ligger mycket dåliga fikon,
så dåliga
att de ej kan ätas. Herren förklarar synen för honom och visar
på huru
två skördar mognat som ett resultat av den förkunnelse som
Jeremia
framburit. Jeremia får även se vilken orsaken var till att en
skara ur
folket hade blivit frälst. Räddningen låg i Frälsarnamnet:
Herren vår
rättfärdighet.
Huru kommer det då att gå för oss i vår tid och i vår situation? -
Vredesdomen kan vi
ej förhindra, den kommer oss allt närmare. En skara
skall dock räddas för den "himmelska ladan".
Vetekornen skall samlas
in, men agnarna skall brännas upp i en eld som icke utsläckes .
. . Tiden
är nu inne för Lammets bröllop och Jesu brud har gjort sig
redo. Hennes
klädnad är vit. Det betyder, att här finns en skara människor
i de
yttersta dagarna som renat sina samveten i Jesu Kristi blod, så
att alla
synder är förlåtna och borttagna. Men, hemska verklighet, en
stor skara
mognar för domen. Ett annat gästabud skall snart hållas. Det
är om det
gästabudet det säges i Uppenbarelseboken: "Kommen hit,
församlen eder
till Guds stora gästabud för att äta kött av konungar och
krigsöverstar
och hjältar, ja, kött av alla, både fria och trälar, både
små och stora". -
I vilken korg
befinner du dig, min vän, där du står uppställd också du
inför Herrens ansikte? I korgen med de usla fikonen eller i
korgen med
de goda fikonen? Må alltså du som är oren fortsätta att orena
dig till dess
att domen kommer över dig och du skall förvisso icke kunna fly
undan.
Må du som är ren i Jesu blod fortfara att helga dig. Förlita
dig inte på
gamla välsignelser utan sök en daglig rening i Lammets dyrbara
blod.
Så är vår
räddning allenast i Frälsarnamnet. Endast ett namn finnes
under himmelen bland människor givet i vilket vi kan bli
frälsta: JESU
NAMN. Om vi "kapitulerar utan villkor" och ödmjukt
kommer fram i
det namnet, så skall våra fötter föras över från den breda
vägen in på
den smala. Grip om räddningslinan, som här kastas ut till dig
genom
Evangeliet som förkunnas dig i Jesu namn, och du är räddad
för denna
tiden och för evigheten. Såsom israeliterna vände sina blickar
mot koppar
ormen som Mose på Herrens befallning upphöjde i öknen, så
låt oss vända
våra blickar till Frälsaren Jesus Kristus, där Han hänger på
Golgata, ut
given för våra synders skull. Låt oss lyfta våra av synden
sårade händer
och hjärtan till vår himmelske Fader i vår Herres Jesu Kristi
namn och
vi skall i ett enda ögonblick bli lösta från våra synder och
från allt det
som låder vid oss. Ske så i Jesu namn. - Amen.
Återupprättelse
"O att mitt folk ville höra mig och
att Israel ville vandra på mina vägar!
Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot
deras
ovänner." Ps. 81: 14-15.
"Herre, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet".
Ps. 126: 4
"Låt
Anden falla över oss som fordom,
När lärjungskaran uti salen satt.
Låt samma eld från himlen komma neder
Till oss i kristenhetens ljumma natt!
Väck, Jesus
kär, din skara, som har slumrat
Ett stenkast ifrån dig på Kidrons strand,
Kom till oss åter, som du fordom gjorde,
Och lägg på oss din genomstungna hand!
K. G. Sjölin.
". . .
Låtom oss glädjas och fröjda oss och giva honom äran: ty
tiden är
inne för Lammets bröllop, och dess brud har gjort sig redo. Och
åt henne
har blivit givet att kläda sig i fint linne, skinande och
rent."
Uppenb.-b. 19: 7-8.
Filadelfia eller Laodicea?
TVÅ TENDENSER I NUTIDA FÖRSAMLINGSLIV
Uppb. 3: 7-22
När det gäller
praktiskt taget alla Bibelns sanningar så står och faller
de med Jesus. När Pilatus hade Jesus inför sig och till synes
hade makt
att antingen frige eller döma honom, så frågar han folket:
"Vad skall jag göra med Jesus, som kallas Messias?"
När allt kommer
till allt är detta den avgörande frågan, den största
av alla frågor.
När det därför
blir fråga om Guds församling och livet i försam
lingen, så gäller det också där: Vad skall vi göra med
Jesus? Det är den
avgörande frågan också i församlingslivet.
I de förunderliga
synerna på Patmos fick Johannes se Jesus vandrande
bland sju gyllene ljusstakar. Ljusstakarna var en bild på de sju
försam
lingarna i Mindre Asien, och Johannes fick från Jesus, som ju
är huvudet
för sin församling, meddela budskap till dessa sju
församlingar. Dessa
budskap eller församlingsbrev gav från Herrens egen synpunkt
klarhet
om, i vilket läge dessa församlingar befann sig. Dessa
församlingsbrev är
idag en spegel för församlingarna på de olika platserna. Vi
kan i nutida
församlingsliv lägga märke till två särskilt
anmärkningsvärda tendenser:
en tendens liknande den i Filadelfla fordom och en liknande den i
Lao
dicea.
Filadelfia och
Laodicea är varandras motsatser. Filadelfia betyder
brödrakärlek. I Filadelfia hade Guds Ande herradömet, och Guds
kär
lek var utgjuten i trossyskonens hjärtan. Ett rätt
Filadelfia idag är alltså
en plats, där Guds kärlek råder i de troendes hjärtan.
Laodicea betyder
folkvälde. Det betyder alltså, att församlingen endast
till namnet är en Guds församling, medan i själva verket de
mänskliga
viljorna råder över det hela. Man kan inte i sanning säga, som
det sades
i Jerusalem fordom, att den helige Ande och vi har beslutit. Det
blir fast
mer en fråga om beslut efter den egna viljans önskningar.
Vilken var då
skillnaden mellan Filadelfia och Laodicea? Vi skall peka
på några märkbara skiljepunkter.
Vännerna i
Filadelfia stod i beroendeställning till Jesus, medan man i
Laodicea var "sig-själv-nog". Man klarade sig helt
enkelt själv numera
med tanke på de stora andliga upplevelser man gjort i det
flydda.
Huru tragiskt är det inte, om vi bedrar oss själva, i det vi
tror, att det
går att klara sig själv på andelivets område. Sanningen är
ju likväl den,
att vår egen kraft är synnerligen ringa. Gud har, enligt
Skriften, utvalt
det som i världen var ringa, föraktat, ja, det som ingenting
var, för att
han skulle komma det starka på skam. Lutherpsalmens ord har här
sin
tillämpning:
"Vår
egen kraft ej hjälpa kan
vi vore snart förströdda . . ."
Lagarna på
andelivets område säger oss, att skall vi ha det riktigt gott
i våra hjärtan och i församlingarna, så gäller det, att vi
också verkligen
hungrar och törstar efter rättfärdighet, efter att äga mer av
Gud. Å andra
sidan blir det stängt, trögt och besvärligt, om vi är
"mätta" och intet be
höver i andligt avseende.
Den andra
skillnaden vi lägger märke till är den, att
Filadelfiaförsam
lingen hade Jesus innanför dörren, medan Laodicea hade Jesus
stående
utanför dörren. I Filadelfia fanns rum för Jesus. I Laodicea
hade det egna
jaget så helt upptagit rummet, att det ej finns något rum för
Jesus.
Vad är då att
öppna för Jesus? Jo, det är att "taga vara på hans
ord".
Jesus uppenbarar sig nämligen på ett alldeles särskilt sätt,
då Anden gör
Ordet levande för våra hjärtan. Då gäller det att vi öppnar
och tar emot.
Laodiceaförsamlingarna har ingen smak för Guds Ord utan reser
en mur
mot detsamma, ja, man stänger helt enkelt sitt hjärta för det
Ord, som är
"ande och liv". Därför känner vi behov av att mana
varandra med sånga
rens ord:
"Rum
för Jesus, ärans konung,
Skynda dig att öppna då,
Låt ditt hjärtas stängda portar
För din Jesus öppna stå!"
Det tredje vi
lägger märke till i jämförelsen är, att 'Filadelfiabröder"
och Filadelfiasystrar" alltid har en öppen dörr till
tjänst, medan ljum
heten i Laodicea gör att man praktiskt taget inte har någon
uppgift alls
i Guds rike.
Det är ett
synnerligen hopplöst företag att söka stänga för den som
står
rätt inför Gud. Man kan blockera, hindra, förfölja men faktum
är, att
dörren i alla fall står öppen, ty Herren har sagt:
"Se, jag har låtit dig finna en öppen dörr, som ingen kan
tillsluta."
Himlen är då
öppen, när vi beder. Dörren står öppen för Ordet, när
vi vittnar. Herren bereder vägar, kopparportarna krossar han,
järnbom
marna bryter han sönder, ja, alla dörrar är öppna, och inga
portar är då
mera stängda.
Däremot blir en
Laodiceaförsamling - som sagt - aldrig till någon
verklig välsignelse. Den allvarliga bild om ljumheten, som
Herrens Ande
använder i brevet till Laodicea, säger oss tydligt och klart,
att ingen vill
ha eller räknar med det som är ljumt. Vi kan själva var och en
bekräfta
den saken: vi vill ha varmt kaffe eller kallt vatten men ej det
som är
ljumt.
Det allvarligaste
i jämförelsen mellan Filadelfia och Laodicea möter
oss dock vid tanke på Jesu snara tillkommelse. I Filadelfia
finns näm
ligen många "brudesjälar" medan Laodiceaförsam-lingarna
ofta endast har
några enstaka. Ofta måste också dessa enstaka
"brudesjälar" till sist gå
ut till Jesus utanför lägret" och bära hans smälek.
När dörren är
obevekligt stängd för Jesus i Laodicea då har den
broder och syster, som så innerligt gärna vill vara med Jesus,
till sist intet annat
val än att handla på det sättet.
När Jesus kommer
tillbaka för att hämta sin brud, som älskar honom,
står vi alla inför ett ofrånkomligt avgörande. Salig den som
då får upp
leva det löfte, som gavs åt församlingen i Filadelfia:
"Eftersom du
har tagit vara på mitt bud om ståndaktighet, skall ock
jag taga vara på dig och frälsa dig ur den prövningens stund,
som skall
komma över hela världen för att sätta jordens inbyggare på
prov."
Tragiska
verklighet, att med den namnkristna hopen och det stora an
talet "Laodiceasjälar" ur Herrens mun bli utspydd
under den stora veder
mödans domstid.
Give Herren oss
därför sin nåd att undfly den tillstundande vredes
domen! Herrens maning till oss inför tidsålderns avslutning
är:
"Jag kommer snart: håll fast det du har, så att ingen
tager din krona."
Var står du,
broder och syster? Vilken är din ställning till Jesus? Låt
oss öppna helt för Jesus och hans kärlek, då skall Han också
snart öppna
bröllopssalen för oss. Vi får då vara med i
brudeförsamlingen, som skall
ryckas till hans möte i luften. Att höra Herren och hans
brudeskara till
är det enda hållbara för dig och mig i dagens läge! - Amen.