Prästerna som trodde för mycket på Gud/ DEL 2/ Kap 1 - Kap slut.

 

Del 2.

Kapitel I

 

wm__4              Det var stor glädje i det trevliga pastorshemmet i Flenstaholm.

L-      De som hade all anledning att glädja sig var pastorn i Svenska

en~     Missionsförbundet Gustaf Forssén och hans goda maka Ebba.

L-      I pastorshemmet hade tidigare fötts två flickor, Hanna och Febe.

EL-a                 De var nu fyra respektive två år gamla.

1_~   Nu den 14 januari 1970 födddes ett gossebarn. Han skulle få två

EL-_4                namn, nämligen Hans och Jakob. Han skulle dock kallas för Jakob.

1_~   Nu var dopförrättningen planerad till söndagen den 14 april som

EL-~                 detta år 1970 var Första söndagen efter Påsk. Pappa Gustaf

L~     Forssén skulle döpa och dopet skulle ske ganska självklart i

ge-~    Flenstaholms Missionskyrka, som sedan lång tid tillbaka kallades

L~     för Betiehemskyrkan.

99~                   Församlingen i Flenstaholm var ej så stor. Den bestod av c:a

IL       hundratalet medlemmar. Bygden runt omkring i nordvästra delen

        av Skåne var ju sedan gammalt "luthersk". I närheten låg

        örkelljunga, som ju var ett centrum för missionssällskapet

        Bibeltrogna Vänner. BV som man brukade säga hade här ett av sina

        starkaste fästen, kanske numerärt sett det allra starkaste bygde­

        området vad gäller hela Sverige. Även Evangeliska Fosterlands­

        Stiftelsen hade stark förankring i den här bygden.

        Ryktet hade gått i Flenstaholm och då speciellt bland medlemmarna

        och övriga vänner till församlingen i Betlehemskyrkan: "Pastors­

L     familjens pojke skall nu döpas..."

        Församlingen ställde mangrant upp och dessutom kom många av

        församlingens övriga vänner med, till exempel sådana som brukade

mene~

        besöka symötena eller andra aktiviteter.

        Efter det att pastor Forssén predikat Över en text i

        Johannesevangeliets tjugonde kapitel och över ämnet:

        "Auktoriteten i Jesu namn", så var stunden inne för

        dopförrättningen. Hans Jakob höll sig lugn och stilla medan fadern

        och tillika församlingens pastor tre gånger Öste vatten över

        hans huvud. Efter själva dopakten så sjöng man Lina Sandells

        välkända psalm: "Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barna­

        skara..."

        Efter gudstjänsten så bjöd församlingen på kyrkkaffe och de allra

        flesta stannade kvar för att deltaga i gemenskapen också kring

        kaffeborden.

 

Tiden gick och Jakob växte upp i det lugna och harmoniska pastorshemmet. Han gick med goda betyg igenom både den vanliga skolan och gymnasiet. När Jakob sedan stod inför akademiska studier och någon form av vidare utbildning, så växte det efterhand fram inom honom att han ville bli präst i Svenska Kyrkan. Jakob hade ju inget som helst motstånd i sitt hem vad gäller valet av livsuppgift. Han var överlämnad till tjänst för Gud egentligen redan i moderlivet av sina föräldrar. Ebba och Gustaf Forssön var dessutom goda ekumener i det ordets djupa och allra

 

W~0

b

 


finaste betydelse. För dem fanns det inget som hette partiskhet vad gäller olika samfund. De trodde av hela sitt hjärta på sanningen om Kristi Kropp. För dem kunde församlingen på en plats aldrig bli nagonting annat än alla de pånyttfödda på orten ifråga.

 

Studierna i Lund gick framåt steg för steg och vid tjugofem års ålder så var Jakob Forssén färdig för prästvigning. Ebba och Gustaf Forssén upplevde prästvigningen i Lunds domkyrka som någonting mycket högtidligt. Biskop Olof Börjerud vigde utöver Jakob Forssén ytterligare sju präster. Utöver Jakob Forssén så var det ytterligare fyra manliga präster och dessutom tre kvinnliga präster. På sedvanligt sätt så hälsade biskopen de nyvigda prästerna och deras anhöriga samt domkapitlets ledamöter och de präster, som medverkade vid själva vigningen, välkomriii till biskopshuset på prästvigningsmiddag. Ebba och Gustaf Forssén var ödmjukt tacksamma till Gud för sin son Jakob och för den livskallelse som blivit hans.

 

Jakob Forssén fick sin första prästtjänst i Tyreberga, som ligger mellan Örkelljunga och Hässelholm. Det var en komministertjänst som var vakant och Jakob fick redan från början vikariera på denna komministertjänst, fastän han ju var helt nyutkommen som präst. Vid Jakobs välkomsthögtid och första högmässa hade mycket folk kommit till kyrkan. Det var julottefullt. Jakob predikade över ämnet "Vad är pingst?" med text från Apostlagärningarnas andra kapitel. Jakob Forss6n fick alltså hålla sin första predikan som präst På pingstdagen. Personligen hade kanske Jakob ej upplevt pingstens enorma andekraft, men han skulle snart få en erfarenhet av vad verklig pingst innebar. Predikan var för övrigt enkel och klar i sin uppläggning och man kan utan vidare säga, att Jakob Forssén fick en god ingång i Tyreberga församling.

Efteråt var det samkväm i församlingshemmetoch en stor skara församlingsbor hade mött upp. Jakobs föräldrar var med. Jakobs pappa hade lyckats få en vikarie till den sedvanliga förmiddagsgudstjänsten i Flenstaholms Missionkyrka. Kyrkoherde Peter Bengtsson ledde samkvämet i församlingshemmet med van hand. Han hade tjänstgjort i församlingen i över tjugo års tid och sade till Jakob, att han hade haft en mycket god erfarenhet av Tyreberga församling genom de många åren. Han hade haft ett bra stöd av församlingsledningen och av församlingens medlemmar och han hoppades nu att Jakob Forssén skulle få uppleva detsamma som han upplevt. Pastor Gustaf Forssén, Jakobs fader, fick ordet och han gav sin son ordet från Uppenbarelsebokens tredje kapitel verserna 7-8 och han underströk orden: "Se, jag har låtit dig finna en öppen dörr som ingen kan tillsluta ...

 

Jakob hade upplevt vad verklig frälsning eller pånyttfödelse innebar. Det hände redan när Jakob var i femtonårsåldern. I

 


Betlehemskyrkan i Flenstaholm hade man då besök av en andefylld riksevangelist, Bertil Eskilsson, och i ett av kampanjens sista möten, så upplevde Jakob att lian i samband med den inbjudan som gavs skulle gå in i kyrkans lilla sal, där själavård brukade ges i eftermötena. Församlingens ordförande Anton Lindeberg böjde sig vid Jakobs sida och under bönen och överlåtelsen till Herren, så erfor Jakob att alla hans synder var förlåtna och det strömmade "som ett levande vatten" inom honom. lian hade på ett medvetet plan fått del av Jesu Kristi uppståndelsekraft. Senare hittade Jakob i Johannesevangeliets fjärde kapitel Jesu undervisning om "det levande vattnet", som den samaritiska kvinnan fick dricka utav. Han såg också så småningom huru Jesus enligt undervisningen i Johannesevangeliets sjunde kapitel talar om den helige Andes verk och upplevelsen av pingst som "en ström av levande vatten"... Det var, förstod Jakob senare, helt klart att det han upplevde som femtonåring i Betiehemskyrkan i Flenstaholm var att han sedan alla synder var förlåtna fick börja dricka av Andens livgivande "vatten" ...

 

i Tyreberga fanns utöver Svenska Kyrkans verksamhet också en liten pingstförsamling med namnet Filadelfia och likaså en liten baptistförsamling Saron, som var ansluten till den s k Örebromissionen. Självklart så fanns också i denna genuina "lutherska" bygd både missionshus och föreningar som tillhörde e trogna Vänner och Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen. Jakob fick på ett litet märkligt sätt kontakt med pingstförsamlingen och dess pastor Axel Lagerberg. Detta gjorde att Jakob på tisdagskvällarna kom att besöka pingstförsamlingens och baptistförsamlingens gemensamma bönemöten. Församlingen som tillhörde Örebromissionen var ju öppen för den helige Ande och Andens övernaturliga yttringar och i Tyreberga samarbetade dessa två frikyrkoförsamlingar mycket bra med varandra. Baptistpastorns namn var Karl Andersson. Jakob Forssén lärde efterhand mer och mer känna de omnämnda pastorerna och de delade gemenskapen med varandra tisdag efter tisdag. -- En tisdagskväll "föll Guds Ande" på ett mycket mäktigt sätt över Jakob. Han upplevde huru Guds Andes kraft så att säga fyllde varje fiber av hans varelse. Han prisade storligen Gud på "nya tungors" ljud precis som det skedde på den första pingstdagen. Jakob profeterade nu för första gången direkt i Anden precis som det står beskrivet i Apostlagärningarnas nittonde kapitel. Det som hände Jakob kom omedelbart att få en stor betydelse för Jakob personligen och hans förkunnargärning. Jakob inbjöds att predika i de två omnämnda församlingarna under den närmaste tiden. Dessa två församlingar anordnade sedan en två veckors möteskampanj, där Jakob Forssén samt pastorerna Axel Lagerberg och Karl Andersson turades om att predika. Mycket folk samlades, människor blev frälsta och många upplevde sin pingst. Stora helbrägdagörelseunder skedde! Inom dessa två församlingar, som trodde på det s k baptistiska dopet, fick man under våren och försommaren döpa ett trettiotal personer. Givetvis så låg dock tonvikten vad gäller Jakob Forsséns tjänst

 


på hans tjänstgöring i Svenska Kyrkan. Jakob hade sin speciella predikstol i Tyrebergas gamla medeltids­kyrka samt inte minst i pastoratets kyrka nummer två, nämligen kyrkan i Hörjelunda. Hörjelunda var en plats sju kilometer från tätorten Tyreberga och inom Hörjelundå så bodde c:a 700 personer. Vad som skapade närmast ett stort problem för Jakob Forssén och det nu redan under hans första tid som präst var den ställning som Jakobs förman kyrkoherde Peter Bengtsson intog i förhållande till Jakob och hans tjänstgöring. Jakob skötte sitt arbete på pastorsexpeditionen alldeles utmärkt. Jakob hade nämligen en god begåvning för den kamerala sidan av tjänstgöringen. Det var rent ut sagt Jakobs starka betoning på pingsten och den helige Ande och Andens övernaturliga yttringar som blev det stora problemet i relationen till kyrkoherde Peter Bengtsson. Det var nu också så -om sanningen ska fram - att kyrkoherde Bengtsson var avundsjuk på Jakob för det fina samarbete han fått igång med frikyrkoförsamlingarna på orten.

 

Peter Bengtsson var S6* &rjgcathmoj, - Hans kyrkliga linje var ganska 11 luddig". Närmast kan man väl beteckna honom som en folkkyrklig ämbetspräst. Han hade väl egentligen ingen avgörande frälsningsupplevelse och var så långt man nu kunde bedömma knappast född på nytt. Peter Bengtsson hade växt upp i ett ganska välbärgat hem i närheten av Helsingborg. Pappan hade ett stort skånskt lantbruk och föräldrarnas inn'ersta längtan var att lian en gång skulle ta över gården och lantbruket. Peter hade dock ett ganska starkt studieintresse och genom påverkan av studiekamrater och inte minst påverkan av sin konfirmationspräst Paul Lundberg så slog Peter ganska i-ätt plötsligt in på den teologiska banan. Saken var nu också den, att hela familjen Bengtsson hade ett utpräglat kyrkligt intresse. Peter Bengtssons fader Agaton Bengtsson var ordförande i kyrko­fullmäktige och han var även invald i kyrkorådet. Agaton Bengtsson var ledande kyrkopolitiker för moderaterna. Peter var under uppväxttiden engagerad i den kyrkliga ungdomskretsen på hemorten. Med tanke på de här omnämnda omständigheterna, så var det väl ej så underligt att Peter Bengtsson för nu c:a 30 år sedan vigdes till präst i Lunds domkyrka av numera pensionerade biskopen Anton Sundelius.

 

l

 


Kapitel 2.

 

Tiden gick och arbetet gick vidare i Tyreberga församling. -Jakob Forssén höll mest till i Hörjelunda och där predikade han praktiskt taget varje söndag. Eftersom pastoratets två kyrkor låg så pass nära varandra, så hölls som regel högmässan i Hörjelunda kl 9.30 och högmässan i Tyreberga kl 11.00. Emellanåt så predikade Jakob Forssén också i Tyreberga och ibland, när kyrkoher en hade begärt ledighet, så predikade Jakob i båda kyrkorna. Mycket folk samlades kring Jakob Forsséns predikstol. Till en del hade väl detta sin förklaring i att Jakob hade fått en så god kontakt redan vid starten i sin prästtjänst med de frikyrkliga på 0 en. Inte minst de frikyrkliga som bodde inom Hörjelundaområdet kom till hägmässorna i Hörjelunda kyrka. Hörjelunda kyrka var större än den lilla medeltidskyrkan nere i Tyreberga samhälle. Tyreberga var industriort med ett flertal lönsamma industrier medan Hörjelunda var landbygdsdelen av kommunen. Jakob Forssén bebodde, fastän han ej var kyrkoherde i p toratet, det gamla kyrkoherdebostället. Det var en stor prästgård med tio rum. Prästgården i Tyreberga samhälle var byggd långt senare, eftersom tätorten växt fram under senare tider. Den var betydligt mindre och man kan säga att denna prästbostad utgjordes av en modern och rymlig villa.

 

Som jag tidigare nämnde så var kyrkoherde Bengtssons teologiska linje ganska "luddig" eller med andra ord synnerligen oklar. Eftersom kyrkoherde Bengtsson ej syntes vara av hjärtat omvänd, så var hans prästtjänst mer eller mindre ett yrke och knappast som man sa' förr i tiden ett kall. Detta gjorde i sin tur att Peter Bengtsson ej kunde förstå Jakob Forsséns andli,-,a "väckelselinje". Det kom därför snart nog till rätt hårda upp­görelser mellan de två prästerna. Efter två års tjänstgöring, så kunde Jakob Forssén söka och bli ordinarie präst på den komministertjänst, som lian allt sedan sin prästvigning uppehållit på ett vikariat. Eftersom en ordinarie komminister "satt säkert i sadeln" enligt ga an e ag, så var det synnerligt värdefullt för Jakob att fa fullmakt på komministertjänsten i Tyreberga pastorat. Mycket hände i Svenska Kyrkan under den här tiden. Den s k partnerskapslagen hade gått igenom i svensk lagstiftning! Två omosexuella kunde ingå förbund med varandra enligt svensk lag. Visserligen ansåg man det ej som vigsel i egentlig mening i Svenska Kyrkan, men man utarbetade en slags tvetydig "välsignelseakt" och redan hade flera präster i olika stift haft någon slags akt i kyrkorna och alltså gjort sig delaktiga i dylika styggelser. En präst framträdde till och med i TV och utförde en dylik här omnämnd akt. En präst vek ut sig i en stor skånetidning och bekände sig inte bara vara homosexuell utan bisexuell. När denna prästs "fall"

 


togs upp i domkapitlet så vidtogs inga drastiska åtgärder. Han är alltfort som präst i tjänst i den "sodomskyrka" som Svenska Kyrkan i mångt och mycket är idag. Tyvärr är det den typ av ledare och biskopar, som ser "mellan fingrarna" vad gäller Bibelns sanningar och ej har någon apostolisk eller biblisk klarhet i sin teologi, som blir befordrade i Svenska Kyrkan. Det gäller tydligen att vara så

strömlinjeformad" som möjligt för att nå toppen och ha framgång!

 

Det som emellertid gjorde att Jakob Forssén fick åka i skytteltrafik rätt snart till domkapitlet var i "första ronden­inte så mycket hans radikala syn vad gäller frågan om partnerskap vad gäller två homosexuella män eller två lesbiska kvinnor, utan fastmer frågan om Jakob Forssöns karismatiska utrustning och användandet av de karismatiska nådegåvorna. Första gången Jakob Forssén kallades ner till domkapitlet gällde en högmässa i Hörjelunda kyrka då Guds Ande kom över Jakob Forssén på ett mycket mäktigt sätt. Han talade "i tungor" på ett mycket märkligt sätt. Språket syntes närmast tillhöra den finsk­ugriska språkstammen! Uttydningen kom mycket klart och tydligt. Som det brukar vara när Guds Ande verkar, så förekom egentligen ingenting som var stötande eller störande! Kyrkoherde Peter Bengtsson fick en rapport av kyrkorådets ordförande Per Svensson. Jakob Forssén kallades in på kyrkoherde Bengtssons ämbetsrum ganska omgående och eftersom Jakob ej ville ta tillbaka något av vad som hänt och ej kunde lova någon ändring, så tog Peter Bengtsson kontakt med biskop Börjerud och tid blev bestämd för ett sammanträffande mellan de två Tyreberga­prästerna och biskopen. Nu var det ej bara händelsen med det kraftiga tungotalet med åtföljande uttydning som blev orsak till ett sammanträffande med biskopen, utan saken gällde även Jakob Forsséns undervisning om den helige Andes verk, om pingst och de övernaturliga yttringar, som följde i spåren av den helige Andes verk ... Kyrkoherde Bengtsson var en synnerligen hetlevrad präst! När han kallade Jakob Forssén till sig på sitt ämbetsrum, för att angripa komminister Forsséns "väckelselinje", så tappade Peter Bengtsson fullkomligt kontrollen över sig själv. Han stampade med bägge fötterna, ja, han praktiskt taget hoppade jämfota och han röt och skrek: "Om du inte ändrar dig, Jakob, så blir du inte gammal här i pastoratet ... *'

 


Kapitel 3.

 

Sammanträdet vid domkapitlet mellan biskopen Olof Börjerud, kyrkoherden Peter Bengtsson och komminister Jakob Forssén löste egentligen inte några problem ... Positionerna var låsta! Biskop Börjerud rersäkte vara så medgörlig han kunde i sin framtoning. Det verkade som om han ville komma undan den lite pinsamma situationen så lättvindigt som möjligt, men kyrkoherde Bengtsson var "järnhård". Han menade att Jakob Forssén måste ändra sig. Han borde ändra sin undervisning och han borde förbjudas att i offentliga sammanhang "tala i tungor" Jakob Forssén kunde ej, sa' han, ge någxa som helst löften och den första sammandrabbningen hos biskopen nere i stiftsstaden slutade med att biskopen gav komminister Forssén en inträngande förmaning till större varsamhet i sin tjänsteutövning ...

 

Det omnämnda första besöket hos biskopen efter anmälan av kyrkoherde Bengtsson och kyrkorådets ordförande i Tyreberga skulle åtföljas av åtskilliga besök ytterligare i stifts­staden. Utöver detta med karismatiska yttringar i form av tungotal och uttydning, så kom rätt snart den profetiska aspekten in i bilden. När till exempel Jakob Forssén under kyrkoårets gång kom in i en del texter om "sodomsliv", så angrep Jakob Öppet, men egentligen myc t sakligt den homosexualitet, som mer och mer "strömmade över" i samhället och som tyvärr fått ett erkännande inom de ledande skikten i Svenska Kyrkan. Detta väckte uppenbarligen harm inom den kyrkliga ledningen i landet - ännu värre blev det när Jakob gick emot de många aborterna och kallade dessa aborter vid det rätta namnet; det vill säga Jakob Forssén kallade aborterna för mord i moderlivet. Den som utgjuter människoblod, sa' Jakob Forssön, hans blod skall av människor bliva utgjutet. Jakob citerade ordet direkt från Första Moseboks nionde kapitel och sjätte vers. Sverige börjar definitivt vara under dom, sa' Jakob Forssén gång på gång från predikstolen både i Hörjelunda och Tyreberga.

 

Samtidigt som Jakob Forssén med tanke på det onämnda fick attacker både från stiftsledningen och från sin förman kyrkoherde Bengtsson, så hände också mycket positiva saker. Jakob Forssén fick ett grundmurat stöd från de frikyrkliga och även från missionssällskapet Bibeltrogna Vänners sida. En av BV:s predikanter Bengt Nilsson, som brukade lyssna till Jakobs predikningar i Hörjelunda, kom med en inbjudan till Jakob att komma och predika i en av Bibeltrogna Vänners stora adventshögtider i Lutherska Missionshuset i Örkelljunga. Kapellet var så fullt att mötesdeltagare fick stå överallt i gångarna. Inom pastoratets gränser fanns också en församling, som tillhörde Fribaptistsamfundet. Egentligen var ju detta samfund sedan

 


gammalt emot Svenska Kyrkan och dess statsbundna verksamhet. Man besökte praktiskt taget aldrig Hörjelunda kyrka. Rätt många fribaptister brukade nu besöka Jakob Forsséns högmässor och Jakob var även inbjuden att predika i fribaptisternas lokal Betel. Han var utan tvekan den ende av de många prästerna, som varit anställdai Hörjelunda som fått en inbjudan att predika i Betel, Hörjelunda. Hörjelundaområdet inom Tyreberga pastorat hade en vidsträckt omfattning och många skogsbyar. I en av de största byarna fanns sedan lång tid tillbaka en liten baptistförsamling som tillhörde Svenska Baptistsamfundet. Till deras kapell Ebenezer inbjöds även Jakob och han fick en utomordentlig gemenskap med denna församlings medlemmar. Inte heller till detta kapell var det vanligt att prästerna brukade inbjudas. Självfallet så följde också Jakob upp sina kontakter med pingstvännerna i Filadelfia och de s k "örebrobaptisterna" i Saron i Tyreberga. Gång på gång inbjöds Jakob att predika i dessa församlingar. Även på det privata planet fick Jakob många vänner och överallt var han välkommen att hälsa på. Han hade fått verkligt trofasta vänner både i frikyrkoförsarftlingarna och i det strängt "lutherska" Bibeltrogna Vänner.

 


Kapitel 4.

 

Plötsligt hände något mycket glädjande på privatlivets område för Hörjelunda-komministern. Bland de BV-ungdomar eller med andra ord sådana som tillhörde missionssällskapet Bibeltrogna Vänner, närmare bestämt i Örkelljunga, fanns en flicka, som hette Eleonora. Hon hette egentligen Christina också men kallades för Eleonora. Eleonora och några andra ungdomar från Örkelljunga brukade besöka Jakob Forsséns högmässor i Hörjelunda. Ibland bjöd Jakob in dessa ungdomar på kyrkkaffe jämte en del andra ungdomar från Hörjelundaområdet samt en del andra bröder och systrar i tron. Det visade sig efter en tid att ömsesidigt tycke uppstod mellan Eleonora och Jakob. Rätt snart så var Jakob efter bön och moget övervägande klar över att han skulle fria till Eleonora med det ytterst vanliga efternamnet Andersson. Bägge Eleonoras föräldrar tillhörde Bibeltrogna Vänner och hennes fader var även lokalpredikant inom BV och gjorde allt emellanåt predikoresor runt om i bygden. Eleonoras mamma hette Christina och därför fick dottern namnet Christina plus namnet Eleonora. Eleonora hade märkligt nog samma födelseår som Jakob. I familjen fanns en två år äldre broder till Eleonora som hette Karl. Sedan Jakob fått ett klart ja från Eleonora på sitt frieri och efter en förlovningstid på sex månader, så beslöt Jakob och Eleonora att ingå äktenskap. Det blev en ferbril verksamhet hemma hos Åke och Christina Andersson. Vigseln skulle hållas i Örkelljunga kyrka. En vän till familjen Andersson och en kollega till Jakob, som lian fått en fin kontakt med, skulle förätta vigseln. Prästen ifråga hette Bertil Gustavsson och han var komminister i Markaryd. Bertil Gustavsson var en av Lutherdomen präglad präst som hade ett stort förtroende inom kretsar som tillhörde Bibeltrogna Vänner. Vigseln blev bestämd till att hållas i den ljuvliga månaden maj. Datum bestämdes till pingstafton lördagen den 25 maj 19xx kl 14.00. Vigseln blev en fantastiskt fin högtid. Bertil Gustavsson höll en mycket fin vigselpredikan med utgångspunkt från kärlekens speciella kapitel Första Korintierbrevets trettonde kapitel. Hans tema var: "Störst är kärleken". Jakobs pappa Gustaf Forssén var givetvis med och Jakobs moder Ebba. De gladdes mycket över sonens äktenskap och över hans val av livsledsagarinna. De älskade redan från första stund Eleonora. Örkelljunga kyrka var helt fylld av släkt och vänner och eftersom Örkelljunga var en av landets "nyckelplatser" för Bibeltrogna Vänner så var många med från detta missionssällskap. Det var självklart en mycket stor glädje för Jakob att få en kristen trossyster som fru och med sig till den rymliga prästgården i Hörjelunda.

 

W-O

i


Kapitel 5.

 

Trots allt det positiva som hände i anknytning till Jakobs tjänst i Tyreberga och Hörjelunda, så blev situationen allt mer pressande för Jakob. Kyrkoherde Peter Bengtsson, assisterad av kyrkorådet, avgav ständigt negativa rapporter till biskopen och stiftsledningen. Anmälningarna duggade med andra ord tätt! Man påstod, att Jakob Forssén i sina predikningar pekade ut människor från predikstolen, att han ofta hotade med helvetet, att han alltför ofta predikade över en timma. Det påstods vidare, att Jakob Forssén ordnade märkliga "helbrägdagörelseseanser" i Hörjelunda prästgård, där en myckenhet av oljesmörjning och handpåläggning förekom. Många samlades och ofta överflödade den församlade skaran i ett märkligt tungomålstalande. Självklart blev det påfrestande i det långa loppet för komminister Forssén att gång På gång behöva åka ner till biskop Börjerud och ställas till ansvar för begångna "galenskaper" enligt kyrkoherden och kyrkorådet i Tyreberga. Jakob Forssén försökte lägga till rätta överdrifter och rena feltolkningar. Han visade på hur allt gick skickligt och ordentligt till vid böne- och bibelstunderna i komministergården. Jakob visade hur man i allt följde Pauli apostoliska under­visning om hur tungomålstal med åtföljande uttydning skulle gå till o s v. Vid den här tiden så kas-tades inte prästerna så ofta i fängelse eller inspärrades på dårhus på samma sätt som det skedde ofta på 1600-talet och 1700-talet. Man gick in för en metod som man skulle kunna kalla för utfrysningsmetoden.

!9   Även om de antikristliga makterna var starkt verksamma, så hade

L~      den personlige antikrist ännu ej uppträtt och krävt tillbedjan av

        både små och stora. Det stora martyriet, där alla dessa som ej gav

        vilddjuret eller antikrist tillbedjan skulle dödas, var alltså

        ännu ej för handen.

        Kristi brudeskara som snart nog skulle enligt Pauli undervisning

        ryckas till Herrens möte i luften var ännu kvar som salt och

        ljus på jorden. Detta gjorde i sin tur att den personlige

        antikrist ej kunde Öppet träda fram ännu ...

                   Den omnämnda utfrysningsmetoden hade flera olika "ingredienser".

web-9              Den kunde bl a gå till på det sättet att biskopen och

L-       domkapitelet kopplade in vissa själavårdscentraler i stiftet. De

wm-q    präster som tjänstgjorde vid dessa själavårdscentra var som regel utbildade vid en s k Själavårdsstiftelse och där hade de fått lära sig gruppterapins oerhörda betydelse. Man gick efter någon slags "trestegslära", där känsliga problem inom stiften skulle

NOL-4              kunna lösas. Ju mindre trons väg anträddes inom kyrkan ju mera

L-       tilltro satte man till terapins väg, när det gällde att lösa

FIBL-q problemen.

        De präster som framförallt blev utfrusna inom Svenska Kyrkan var

i~O     dels sådana verkliga karismatiker som t ex Jakob Forssén, dels

L-       sådana s k bekännelsetrogna präster som höll på Kyrkans gamla

wm---.9       lära i olika frågor. De kunde t ex ej acceptera kvinnoprästerna,

L-       utan menade att "herdeämbetet" i NT var givet till män.

&~4     Centralstyrningen och makten i kyrkans topp verkställdes mer och

 

w~O

i                     -

 


mer genom en noggrann åsiktsregistrering.

Bland andra en biskop i ett stift norröver, som märkligt nog hade

sina anor inte så långt från det pastorat där Jakob tjänstgjorde,

skickade bl a annat ut ett formulär till stiftets präster, där en

massa frågor ställdes. Vi gör här ett axplock ur formuläret:

Enkät om arbetsmiljö bland prästerna i X stift.

Besvarad av

Namn ----------- Alder: ------ Antal tjänsteår:

Nuvarande tjänst: ------------ Antal år: ------­

Pastorat:              Kontrakt:

Annan yrkeserfarenhet före prästtjänst antal år:

 

Enkätet är utformad som ett antal påståenden. Du besvarar den genom att instämma i påståendet eller inte instämffla. 1. Stämmer inte alls. 2. Stämmer nästan inte alls. 3. Stämmer delvis. 4. Stämmer nästan helt. 5. Stämmer helt.

 

Jag ger här några axplock ur de 58 enkätfrågerna. * Ofta ser jag mig om efter andra tjänster. * Jag får den arbetsledning jag behöver. * När jag kom till den tjänst jag nu har fick jag en tillfredsställande introduktion. * Jag känner glädje i arbetet. * Jag skulle önska att min förman gav mig mera tid för samtal. * Jag har upplevt mig sexuellt trakasserad i jobbet. * Jag är tillfreds med den grundlön jag har. * Under sommaren 19xx har jag slitit hårt. * Ofta drömmer jag om att jag varit något annat än präst. * Jag sover gott om natten. * Samarbetet med kyrkorådet fungerar. * På min arbetsplats förekommer mobbing. * Ibland känner jag mig själv utanför. * Mina ledigheter försvinner ofta. * Jag är bra på att planera så det fungerar för mig och för­samlingen. * Jag behöver bättre handledning. * Jag har aldrig varit med om ett PU-samtal.

 

Det vapen som biskoparna och domkapitlen kanske mest dock använder sig av för att komma till rätta med obekväma präster, vare sig det var fråga om karismatiska präster eller s k bekännelsetrogna präster, var helt enkelt vapnet att omplacera dem. Frågan om omplacering av komminister Forssén var nu aktuell och både biskop Börjerud och Lunds domkapitel höll på att förbereda en omplacering. Planerna hade avancerat så långt att en tjänst i syd-Skåne var på fullt allvar föreslagen. Församlingen och pastoratet ifråga låg helt nära Trelleborg. Jakob Forssén förstod vad som var på gång och utan att på något sätt vilja "fly fältet", så förnam han Andens ledning att söka en komministertjänst uppe i väster-Dalarna, närmare bestämt i Malö-

 


bergs pastorat. Jakob tyckte helt enkelt att det var bättre att förekomma än förekommas! Platsen låg en bra bit upp efter Västerdalälven, inte så långt från den kända platsen Nås. Som bekant var det i Nås som en villfarande predikant lyckades samla en församling och en skara människor kring sig, för att så resa till Jerusalem. Man skulle möta Jesus där i den heliga staden! - Som torde vara bekant har Selma Lagerlöf skildrat detta i romanen "Jerusalem". Jakob Forssén fick tjänsten som lockat tre sökande präster. Jakob hade uppenbarligen de bästa meriterna och inom tre månader så skulle Jakob tillträda tjänsten i Malöberg. En "malört" i bägaren för Eleonora och Jakob vid tiden för avflyttningen från Skåne var detta , att Eleonoras föräldrar i likhet med vännerna de hade i Bibeltrogna Vänner ej kunde acceptera att Eleonora blivit tungomålstalande. De menade att detta var något helt felaktigt och det hörde bara till den första kristna tiden. Inte heller kunde Eleonoras föräldrar och vännerna inom BV acceptera Jakobs och Eleonoras syn på helbrägdagörelsen genom tron. De trodde ej på de mirakler som uppenbarligen följde i spåren av Jakobs verksamhet och förkunnelse av Ordet. Att Jakob och Eleonora hade många vänner både i Tyreberga och Hörjelunda och för övrigt runt om i bygden visade sig vid avskedsgudstjänsterna före avflyttnigen. Det blev många både smärtsamma och ömma farväl innan Jakob och Eleonora satte sig i bilen för avfärd mot Dalarna. En man som på sitt sätt upplevde Jakobs och Eleonoras avflyttning som något av en befrielse var kyrkoherde Peter Bengtsson.

 


Kapitel 6.

 

Inflyttnigen i Malöbergs komministergård gick smidigt och bra. Komministergården låg mycket vackert med utsikt över Västerdalälven. - Runt omkring var det skog, berg, sjö och avståndet ner till Malöbergs samhälle var ej långt. Samhället var välordnat och hade utom skogs- och jordbruk flera lönsamma industrier. Dessutom var Malöberg sedan gammalt ett ganska stort affärscentrum för bygden runt omkring. Frikyrkoförsamlingar fanns här liksom i Tyreberga i Skåne. I Missionskyrkan som låg mycket centralt fanns en församling med cirka hundratalet medlemmar. I pingstförsamlingen Filadelfia fanns ett åttiotal medlemmar. Frälsningsarmén hade en liten men ändå aktiv kår. I Elimkyrkan fanns en liten församling av baptister, som tillhörde Svenska Baptistsamfundet. De hade en gemensam pastor med baptistförsamlingen i Vansbro. I Malöberg fanns också en grupp fosterlandsstiftare och i Lutherska missionshusets fastighet fanns en predikantbostad inrymd, där EFS- predikanten bodde. Han hade ansvar för ett flertal predikoplatser i byarna runtom Malöberg. För att fullständiga den 11 kyrkogeografiska" bilden, så fanns faktiskt också ett par familjer kvar från Fribaptistsamfundets lite mer livaktiga tider i det förflutna. Kyrkoherde i församling var Andreas Wegelius. Han var en präst av ungefär samma slag som Jakob Forsséns förman Peter Bengtsson nere i Tyreberga och Hörjelunda. Han var teologiskt sett mycket oklar! Vad man kunde förstå var Andreas Wegelius ej av hjärtat omvänd eller med andra ord ej född på nytt. Andreas Wegelius kom från en av byarna inom Gagnefs kommun. Inom en del av Dalakommunerna hade byarna och deras inbyggare varit rätt så isolerade och en viss inavel hade varit för handen med åtföljande psykiska problem. Om det här var något som var aktuellt v g kyrkoherde Wegelius vill jag låta vara osagt, men Andreas Wegelius hade allt ifrån sin tidiga ungdom haft psykiska problem. Under studietiden i Uppsala dämpade Andreas Wegelius sina psykiska problem genom alkoholhaltiga drycker och tyvärr följde vanan att dricka dylika drycker kyrkoherde Andreas Wegelius under hans prästtid. De sprithaltiga dryckerna gav kyrkoherde Wegelius en enorm aptit och hans överflödskilon var tyvärr många. Kyrkoherde Wegelius var verkligen inte ensam vad gäller alkoholproblem bland prästerna under den här tiden. En kyrkoherde med dylika problem i ett grannstift gav stora löpsedelrubriker i pressen, då han till råga på allt våldtagit en styvdotter. Han dömdes i hovrätten enligt meddelanden till tre års fängelse. Det mest pinsamma i den här historien för Svenska Kyrkan var dock detta, att biskopen i detta grannstift påstods känna till den här historien enligt den våldtagna flickans syster, moder och en diakon, men detta förnekade biskopen inför rätta! Dock frikändes biskopen ifråga från detta att vara misstänkt för mened, då det sades att prästens tysnadsplikt väger så tungt att prästen ej behöver vittna i domstol.


- Jag är ej satt att vara skiljedomare i den här saken, men många menade dock att biskopen ifråga offrade den här stackars flickan, för att så rädda kyrkans rykte ... Profeten Jesaja förkunnade på sin tid: "Om Herren icke hade lämnat en liten återstod kvar åt oss, då vore vi såsom Sodom, vi voro Gomorra lika. Hören Herrens ord, I Sodomsfurstar, lyssna till vår Guds lag, du Gomorrafolk". - Ganska exakt så var läget nu när Svenska Kyrkan gick över gränsen till 2000-talet. I vissa fall var läget likadant på vissa håll inom annan etablerad svensk kristenhet! I en svensk storstad gick en kvinnlig lesbisk präst offentligt ut och talade högjutt om att hon levde lesbiskt i samband med utnämnningen till kyrkoherde. - Fastän alla i den stora förstaden kände till omnämnda förhållande, så samarbetade likväl de olika frikyrkoförsamlingarna med denna lesbiska kyrkoherde i olika g ensamma gudstjänster. En enstaka församling vägrade att samarbeta och heder åt denna rakryggade församling! anske det egentligen inte kunde bli på annat sätt i denna stora stad. Den nyligen avgångne biskopen Karl Larzén gick hårt ut och talade högiutt om det riktiga i den s k partnerskapslagen. I kraft av denna lag kan som bekant homosexuella och lesbiska par leva skyddade av svensk lag! Biskop Larzén gick så långt vad gäller omnämnda par att han tyckte det var självklart att de skulle få adoptera barn. I en av Sveriges största tidningar fick denne biskop in en brett upplagd artikel, där han fritt kunde plädera för sin ogudaktiga sak och sina styggeliga ting. Den biskop som var något tidigare i tjänst än den nyss nämnda var bland bibeltroende kristna i landet känd som en av Sveriges mest liberalteologiska biskopar i nutid. Han förnekade bibeln som Guds av Anden inspirerade Ord. I anknytning till en sådan bibelsyn var det ju ej så underligt att han också förnekade de mirakler som bibeln beskrev. Denna biskop syntes ofta i Svensk Television där han var en av galjonsfigurerna!

 

Alltnog: Det var under en.sådan här tid - tecknad här ovan - som komminister Jakob Forssén hälsades välkommen till Malöberg långt upp efter Västerdalälven. Det blev nu faktisk så att komminister Forssén inträdespredikade domsöndagen den 24 november år 20XX i Malöbergs kyrka. Formellt skulle Jakob Forssén tillträda den första december men eftersom Jakob och Eleonora var på plats och fått möbler och allt annat på plats i god tid, så överenskom Jakob och kyrkoherde Wegelius att inträdespredikan kunde ske redan nämnda dag. Jakob Forssén höll en genomträngande och mycket allvarlig predikan, men också en predikan, som visade hän mot den eviga härligheten. Texten var hämtad från Uppenbarelsebokens tjugoförsta kapitel och sjunde vers. Komminister Forsséns ämne var: "Den yttersta domen och den eviga härligheten". Jakob Forssén vidrörde en hel del om de domstecken som här ovan är beskrivna och han visade på att det finns ett "utanför" och en

 


yttersta dom för dem som förhärdar sig mot Herrens kallande Nåd. Komminister Forssén tecknade dock även det levande hopp och den eviga härlighet, som väntar Guds folk och de trogna efter slutad kamp och strid här på jorden. Jakob Forssén slutade sin predikan med att citera Jesajabokens femtiosjätte kapitel och verserna tio och elva. Med hänsyftning på sig själv och alla förkunnare i nuet, så sa' han, att nu är det hög tid att vi blir "skällande vakthundar" och inte l# stumma hundar", som flyr fältet, rädda och med svansen mellan benen. Bilden var slående och den var mycket tydlig och klar! Som avslutning sjöngs vid högmässan Wittenbergs-professorn Philipp Melanchtons mäktiga 1500-talspsalm:

 

"Ack, bliv hos oss, o Jesu Krist, Ty afton är nu kommen visst, Din helga läras klara ljus Låt alltid lysa i ditt hus.

 

Nu är en fast bedrövlig tid: Förskjut oss ej, o Herre blid. Låt oss behålla i vår nöd Din nåd och sanning till vår död.

 

Helt syndigt går nu hos oss till: Din kyrka hjälp, o Herre mild. Giv ljus och ande med ditt ord, Så att dess kraft må varda spord.

 

    .............................................................................. I

 

Giv att ditt ord oss lyser så, Att vi i mörkret icke gå, Men genom denna jämmerdal Må vandra till din himmelssal".

 

Efter högmässan hölls välkomstsamkväm i det trevliga och ändamålsenliga församlingshemmet. Kyrkoherde Wegelius ledde samkvämet med säker hand. Andreas Wegelius hade egentligen växt upp i ett lågkyrkligt hem i Gagnef. - Han talade i sitt välkomsttal om att komminister Jakob Forssön kommit till Malöberg som V.D.M. - V.D.M var ju förkortnigen av det latinska uttrycket Verbi Divini Minister, som betydde översatt till svenska Det Gudomliga Ordets Tjänare. - Det Gudomliga Ordets Tjänare är du kallad att vara här, sa' kyrkoherde Wegelius vidare. "Din" tjänst här har varit vakant en tid och jag glädjer mig över att den nu blivit besatt sa' Andreas Wegelius till sist. Det fanns utan tvekan en andlig åder hos Andreas Wegelius som ibland gick i dagen. Vem känner för övrigt helt och hållet hjärtats innandömmen? Båda kyrkoherde Wegelius's föräldrar tillhörde Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen och han hade ett rosenianskt och lutherskt arv med sig hemifrån.

 


Även de frikyrkliga församlingarnas pastorer, frälsnings­officerarna samt EFS-pastorn hälsade Jakob och Eleonora varmt välkomin-a- Den genomgående tonen i anförandena var att man gladdes över förstärkningen vid den andliga fronten. Lite märklig med tanke på vad som skulle visa sig vara förutbestämt för Jakob Forssén liv och livsslut var pingstpastorn Elof Niklassons välkomsthälsning. Elof Niklasson läste brevet till Smyrnaförsamlingens "ängel" i Uppenbarelsebokens andra kapitel och han underströk speciellt uttrycket: "Var trogen intill döden, så skall jag giva dig livets krona". Vacker musik till violin och piano förekom av kyrkokamrern John Finberg, som varit heltidsmusiker en lång tid av sitt liv, och av kyrkomusikern i pastoratet musikdirektör Waldemar Kjellberg. Till sist fick den nye komministern Jakob Forssén ordet och han anknöt i sitt anförande till vad kyrkoherde Andreas Wegelius sagt om att vara en Det Gudomliga Ordets Tjänare. Det är just vad jag och min fru Eleonora vill vara bland er här, konstaterade Jakob Forssén till sist.

 


Kapitel 7.

 

Ingången i Malöbergs pastorat blev synnerligen god för Jakob och

Eleonora.

I detta pastorat liksom i Tyreberga och Hörjelunda i Skåne fick

Jakob Forssén en öppen dörr över hela den kristna fronten. Under

andra veckan i januari månad år 20XX, så hölls de sedvanliga s k

alliansmötena, då man gick runt i de olika kyrkorna och lokalerna

och hade gemensamma gudstjänster och möten.

Komminister Forssén "låg ju bra till" under alliansveckan.

Han hade växt upp i ett pastorshem inom Svenska Missions­

förbundet. Hela hans moder Ebbas släkt hade sina rätter inom

Frälsningsarmen. Jakobs mormoder Hanna Widell var

frälsningsofficer i många år innan hon gifte sig med Karl Widell,

polisman i Helsingborg och tillika fanjunkare i FA:s kår i

He                                                          singborg.

Det blev den nye komministerns, Jakob Forssöns, uppgift att

   dika i onsdagskvällens samling i Filadelfiakyrkan.

Guds Ande kom mycket mäktigt över Jakob och han talade i tungor

oc uttydde, han profeterade om väckelse och andeutgjutelse under

förutsättning att Guds folk på orten böjde sig i förkrosselse

under Guds mäktiga hand och i tro gick ut på Guds löften.

Det som emellertid löste ut en väldig debatt och blev allmänt

samtalsämne under en lång tid framöver i bygden var detta, att

Jakob drev ut flera onda andar ur en ung man i vilken

andemakterna vid slutet av Jakobs predikan började ropa högt i

mötet.

Jakob tog pojken med sig in i pingstkyrkans lilla sal och det

hela gick - fastän det var en väldig sammandrabbning i

an       evärlden - mycket lugnt till väga. Pojken eller rättare sagt

den unge mannen, han var nämligen i tjugoårsåldern, hade växt upp

i ett konservativt kyrkligt hem och han brukade tillsammans med

sina föräldrar besöka högmässorna i Malöbergs kyrka. Den unge

mannen som hette Sven blev löst och fri och han smälte alltsedan

sin upplevelse av befrielse mycket fint in i den kristna

gemenskapen på orten. Mellan Sven och Jakob uppstod en djup och

fin andlig gemenskap.

 

Efterdyningarna till den här alliansveckan blev emellertid nog så omfattande. Lokalredaktören vid Falu-Kuriren Lars Johansson, som redan vid november-decemberskiftet föregående år haft en brett upplagd intervju med Jakob Forssén, fick ny anledning till stora rubriker i FK. Lars Johansson var med vid mötet i Filadelfiakyrkan och han menade att det här med andeutdrivning verkligen var något att skriva om, ty något dylikt hade man inte i mannaminne varit med om i Malöbergs-bygden. Dala-Demokratens lokalredaktör Per Grönlund "hakade på" med rubriken om den märklige nye komministern i Malöberg, som talade i tungor i predikstolen och som drev ut onda andar precis som det skedde på Jesu tid.

 


Mora tidnings redaktör för Västerdalarna Sigvard Mårtensson fick en intervju med Jakob Forssén och han hade i sin tidning en "fet" rubrik med texten: "Komininistern i Malöberg botar sjuka och driver ut onda andar". Det var nämligen så att ganska många sjuka smordes med olja enligt Nya Testamentets utsagor och fick handpåläggning, också efter Nya Testamentets lära, i det märkliga onsdagskvällsmötet i Filadelfia i Malöberg den 8 januari. Som det ibland brukar bli i pressen, så blev det en märklig "snöbollseffekt". - Rikspressen blev intresserad. De stora s k kvällstidningarna, som numera dock kom ut tidigt på dagen, hade stora reportage om väckelseskeendet i Malöberg och Västerdalarna. De skrev spaltmeter efter spaltmeter om de andeutdrivningar som komminister Forssén verkställde. - Det var nämligen så att under eftervintern fick ytterligare ett antal personer uppleva befrielse från onda andar. Mirakler med sjuka människor fortsatte också att ske på ett ganska märkligt och påtagligt sätt!

 

Det som gjorde att komminister Jakob Forssén under sitt första år i Västerdalarna blev Sveriges mest omskrivne präst och förkunnare var, utöver det redan nämnda, att Jakob Forssén under några år redan innan han tillträdde tjänsten i Malöberg ledde väckelsekampanjer över hela landet. Häromåret skrev Jakob Forssén en skrift med titeln: "Domen över Sverige". Denna skrift med dess kraftiga innehåll väckte ett enormt uppseende över hela landet. I denna skrift tog Jakob Forssén upp aktuella domstecken, bl a detta med homosexualitet och lesbiskhet; lian tog bibliskt och profetiskt upp frågan om de många aborterna och frågan i allmänhet om den katastrofala kulturdekadansen ... Samtidigt som Jakob Forssén tog upp nämnda allvarliga tendenser, så visade han tydligt på att Evangelium är världshistoriens mest betydelsefulla och gladaste budskap ... Den lokala TV-stationen i Dalarna gav utrymme åt komminister Forsséns budskap och hans förkunnargärning. Även TV:s rikskanaler gav utförliga intervjuver och reportage om Jakob Forssén och hans märkliga prästgärning.

 

På privatlivets område hände positiva ting.

Jakob och Eleonora hade ett verkligt skönt och harmoniskt hem i

den vackra komministergården med utsikt över Västerdalälven. Ofta

kom vänner på besök. Alltid var det improviserat kyrkkaffe efter

högmässorna. Speciellt de medlemmar som kom från byarna runt

omkring Malöberg bjöds in på kaffe och bröd innan de återvände

till sina respektive byar. Man sjöng, man bad, man prisade Gud

och hade en otvungen och fin gemenskap.

Men också detta hände: Den artonde maj                           år

20XX födde Eleonora en välskapad flicka. Allt gick bra!

 


Förlossningen skedde vid Malöbergs sjukstuga. Egentligen hade all förlossning avslutats vid Malöbergs sjukstuga, men allting gick så fort för Eleonora att det inte fanns någonting att välja på. De ställde alltså upp och hjälpte henne vid ortens sjukstuga. På den 43:e dagen så döpte Jakob Forssön sin flicka i Jesu Namn, till Jesu död och till hans uppståndelse som NT säger. I dopet fick Jakobs och Eleonoras dotter namnen Ebba Christina Debora. Dottern skulle kallas Debora. Med vid dopet var både Deboras mor- och farföräldrar. Ebba och Gustaf Forssén kom från Flenstaholm och Christina och Åke Andersson från Örkelljunga. De åkte i en gemensam bil upp från Skåne. Den nyfödda Deboras mor- och farföräldrar hade lärt känna varandra mer och mer sedan Jakob och Eleonora lämnade Skåne. De läroskiljaktigheter som varit mellan Bibeltrogna Vänner och Svenska Missionsförbundet hade man talat igenom och man hade kommit fram till en samsyn. Eleonoras mamma Christina fick den stora förmånen att bära fram lilla Debora till dopet. Både mor- och farföräldrarna ställde upp som faddrar enligt Jakobs och Eleonoras begäran och önskemål. Jakob höll en verklig pingstpredikan enligt Apostlagärningarnas andra kapitel. - Efter predikan och dopförrättningen så bjöds på allmänt kyrkkaffe i församlingshemmet och efter samkvämet, så hade Jakob och Eleonora en "fin" middag i komministergården. Vid denna samling för lilla Debora så var alla de närstående med, först och främst då lilla Deboras mor- och farföräldrar. Både JakobXoch Eleonoras föräldrar gladde sig givetvis mycket över att Jakob och Eleonora fått ett så trivsamt hem och de gladde sig inte minst över den lilla vackra och välskapade flickan Debora. Efter pingsthelgen så återvände Deboras mor- och farföräldrar till sina hemorter i norra Skåne.

 


BL

BL

L                                   Kapitel 8.

BL       Efter allt som hänt i anknytning till Jakob Forsséns

         förkunnargärning bara sÄ han kom till Malöberg, så började

         kritiken och anmälningarna att komma in dels till kontraktprosten

         och dels till biskop och domkapitel.

         Andreas Wegelius hade en myckenhet av prestige att försvara och

         han kunde utifrån sina utgångspunkter ej acceptera komminister

         Forsséns radikala karismatiska utspel.

         Allt   emellanåt hade kyrkoherden nog med sina egna psykiska

         problem och sina alkoholproblem.

         Kyrkorådets ordförande, en högstadielärare, var på sitt sätt en

         kraftfull herre. Han var mycket kritisk till Jakob Forsséns

         gärning  i Malöberg med dess inslag av tungotal, profetia,

         oljesmörjning av sjuka, andeutdrivningar och inte minst var han

         hå.t emot Jakob Forsséns utpekningar av ogudaktiga och

         opanyttfödda präster och övriga tjänsteinnehavare i den kyrkliga

         förvaltningen. Kyrkorådets ordförande hette Nils Lennartsson och

         han   lyckades få över praktiskt taget hela kyrkorådet och den

         vriga kyrkliga ledningen på sin sida. En av de få som stod på

         Jakobs sida var kyrkokamrern John Finberg, men han satt ej varken

         i kyrkorådet eller i kyrkofullwtäktige och hade därmed ej så stort

         inflytande rent formellt sett.

         En stor del av frikyrkofolket med sina pastorer i spetsen stod på

         Jakobs   och Eleonoras sida. En stor del av kyrkfolket stod

         faktiskt också på Jakob Forssöns sida.

         Nils Lennartsson hade också kontraktsprosten Curt Sjöback från

         Tranebo på sin sida. Både Nils Lennartsson och Curt Sjöback var

         envisa och "terrier"-liknande typer.

         Kontraktsprosten Sjöback var en synnerligen formell prästman och

         han var karriärist. Han styrde och ställde eftersom han tyckte i

         "sitt" kontrakt. Han var klart emot "väckelsekristendorrien" och var

         alltså   hårt emot allt som smakade så att säga karismatisk

         väckelse.

         Kyrkoherde Andreas Wegelius, läraren Nils Lennartsson från

         Malöberg  samt kontraktsprosten Curt Sjöback gick in till

         domkapitlet mad en anmälan och de menade bestämt att Jakob

         Forssön inte kunde få fortsätta sin prästtjänst i Malöberg på det

         sätt han nu gjorde.

         Domkapitel skulle hållas vecka 24 fredagen den 13 juni klockan

         15.00 år 20XX. Jakob Forsséns motståndare menade att vid detta

         sammanträde    skulle ett avgörande komma till stånd.

         Andreas Wegelius, Nils Lennartsson och Curt Sjöback skrev ner -

         som de menade - följande allvarliga anklagelsepunkter:

         1/  Det ständigt upprepade tungomålstalandet i högmässorna.

         2/ De ofta återkommande profetiska budskapen som bars fram under

             förmenat tilltal direkt från Gud.

M6.4                3/ Påhoppen på ogudaktiga och opånyttfödda präster och andra

           kyrkliga befattningshavare.

        4/ Det överdrivna och ständiga talet om kampen i andevärlden,

           det myckna talet om ockulta ting med åtföljande och

           verkställda andeutdrivningar.

 


5/       Onyanserade domsbudskap via predikstolen och via skrifter för

   övrigt har översvämmat inte bara Dalarna utan också landet i

   övrigt.

6/                            De onyanserade påhoppen på homosexuella.

7/                Angreppen på de prästkolleger som accepterat den s k

   partnerskapslagen och som ordnat speciella ritualer" och

   förbönsstunder för homosexuella och lesbiska par.

 

Komminister Jakob Forssén fick alltså kallelse till domkapitlets sammanträde fredagen den 13 juni vecka 24 klockan 15.00. Kyrkoherde Wegelius och kyrkorådets ordförande Nils Lennartsson från Malöberg samt kontraktsprosten i Västerdalarna Curt Sjöback från Tranebo var också på plats för att lägga fram sina anklagelsepunkter enligt de här ovan nämnda sju punkterna, som vi här givit en kort sammanfattning av. Biskopen Kjell-Arne Nederdal satt som ordförande, assisterad av domprosten Helge Gunnarsson. Övriga domkapitelledamöter var följande: Prosten Nils Georgson, Avesta, vald av stiftets prästerskap, rektor Erik Widéus, Falun, banktjänstemannen Bert Lidén, Stora Tuna, lågstadieläraren Lena Bergsten, Folkärna. Efter behandlingen av en del ärenden, som gick ganska fort undan, så togs Jakob Forssåns ärende upp cirka 15.45. De förut nämnda personerna tog mycket allvarligt upp de problem som de menade följde i spåren av Jakob Forsséns prästgärning sedan han kom till Malöberg. - Skrivelsen med dess sju olika punkter lästes upp! De olika domkapitelledamöterna kände väl mest till om Jakob Forsséns och hans tjänst via press och övrig massmedia och genom hörsägner från Malöberg. Komminister Forssén fick så försvara sin sak och han tog upp de olika anklagelsepunkterna steg för steg och påvisade att hans tjänstgöring stått i god överensstämmelse med Jesu Kristi och hans apostlars Lära. Det förslag som lades fram av kyrkoherden och kyrkorådets ordförande i Malöberg samt från kontraktsprosten i Västerdals kontrakt Curt Sjöback var, att det var nödvändigt för att få någon arbetsro att Jakob Forssén suspenderas från och med den första juli och till och med den 31 december innevarande år 20XX. Debatten blev egentligen ej så lång! Biskopen menade att Jakob Forssén varit så kort tid i stiftet att en så pass lång suspension ej borde vara nödvändig. Biskopen menade att kyrkoherden i Malöberg och kontraktsprosten borde kunna komma fram med en lösning på lokalplanet. Domprosten Gunnarsson anslöt sig i stort sett till biskopens tankegångar och menade att frågan om så stora ingrepp som det här var fråga om var för tidigt väckt. Domprosten meddelade att han helt enkelt lade ner sin röst! De andra fyra ledamöterna understödde dock det förslag, som var signerat av kontraktsprosten Sjöback samt kyrkoherde Wegelius och kyrkorådets ordförande i Malöberg Nils Lennartsson.

 


Eftersom praktiskt taget hela den kyrkliga ledningen i SIalöberg var ett med representanterna från Malöberg och det förslag de lagt fram, så menade de fyra nämnda domkapitelledamöterna att förslaget var väl underbyggt. Med fyra röster mot en och en nedlagd röst, så beslöt alltså domkapitlet i Västerås, att komminister Jakob Forssén skulle vara suspenderad från sin prästtjänst från och med den första juli och till och med den trettioförsta december år 20XX. Det mycket anmärkningsvärda i det här beslutet var ju att biskopen som domkapitlets ordförande och domprosten ej var med om att fatta detta beslut! Om sanningen ska fram så genomskådade biskop Kjell-Arne Nederdal åklagarnas motiv i det han såg, att det låg mycket prestige och till och med "Prästavundsjuka" bakom det förslag som mer eller mindre drevs igenom av kyrkoherden i Malöberg och

ontraktsprosten i Västerdals kontrakt Curt Sjöback, assisterade av kyrkorådets ordförande i Malöberg Nils Lennartsson.

 


Kapitel 9.

 

Beslutet i domkapitlet om sex månaders suspension för Jakob Forssén förändrade egentligen hela hans liv. Smärtan var naturligtvis stor för Jakob och hela familjen, även om lilla Debora ej hade så mycket med yttersidan att göra. Jakob upplevde läget i Svenska Kyrkan i nuet mycket negativt. Det stod helt klart för honom, liksom för Eleonora, att de skulle begära sitt utträde ur Svenska Kyrkan och för Jakob stod det vidare klart att han skulle lämna det yttre formella ämbetet i Svenska Kyrkan. Två skrivelser lämnades in. Den ena till pastorsämbetet i Malöberg om utträdet ur kyrkan och Jakob avsände samtidigt en

IL     skrivelse till biskop och domkapitel om sitt formella utträde ur

pm--4

L~      prästämbetet.

 

Det visade sig snart att en stor skara inom Malöbergsområdet tog ar ställning för Jakob och Eleonora. Denna skara hade så att

na-ad               säga redan druckit så mycket av "det goda vinet" eller erfarit så

        mycket av den helige Andes glädje att det faktiskt inte fanns

        någon tvekan om att de skulle söka sig till den Församling, som

        Jakob och Eleonora stod i begrepp att grunda i Malöberg.

        Redan under Midsommarhelgen så anordnade Jakob Forssén tillsammans

        med dem som gav honom sitt stöd offentliga evangeliska möten.

        De fick hyra IOGT-lokalen mitt i Malöbergs centrum för en rimlig

        summa.

        Både Midsommardagen och Söndagen efter midsommar, så samlades

        mellan 100-200 pesoner och vid offerinsamlingarna kom en rejäl

        summa pengar in som gruppen kring Forssén beslöt dels skulle

        täcka mötesomkostnaderna och dels ge familjen Forssén möjlighet

        att klara sig praktiskt och ekonomiskt.

        Genom vänner i den nystartade församlingen fick Jakob veta att en

        stor fastighet i centrum i tva vaningar var till salu för ett

        sterbhus' räkning. i fastigheten hade veterinären Anders

        Falkenfors bott med sin familj under en hel mansålder. Veterinären

        Falkenfor:C#--- fru hade avlidit för ett år sedan och nu helt

OM-4               nyligen avled veterinären Waldemar Falkenfors 90 år gammal.

        Ende sonen Sven Falkenfors bodde i Falun. Han hade stora problem

        med en allvarlig sockersjuka, som gjorde att han var tvungen att

        söka en förtidspension. Till yrket var han annars agronom. Sven

        Falkenfors hade växt upp i missionsförsamlingen i Malöberg men

        tillhörde nu pingstförsamlingen i Falun. Han var en gripen och

        andefylld kristen. Sven Falkenfors hade haft en vision av att

        hans föräldrarhem på något sätt skulle bli en andlig "oas" för

        törstande människor.

        Det var alltså Sven Falkenfors som förmedlade köpet mellan den nya

         orsamlingen och Falkenfors' sterbhus.

        Planeringarna av det evangeliska arbetet fortsatte under sommaren

        och söndagen den 17 augusti år 20M så utlystes ett

        administrationsmöte, då stadgar skulle antagas och köpet av

        'lFalkenforsgården" skulle göras upp med Falkenfors' sterbhus.


IL w-~

MU-4

IL

IL

Jakob Forssén som redan var i gång med sina olika pastorala uppgifter valdes att leda dagens förhandlingar. En nödvändig men enkel arbetsordning antogs. Sven Falkenfors var på plats från Falun och en insamling skulle göras för fastighetsköpet. I första ronden skulle det behövas

IL         trehundratusen kronor i kontanter, för att köpet skulle komma

till stånd.

Jakob Forssén höll en andeinspirerad predikan över ämnet: "Den

nytestamentliga Församlingens frihet". En sånggrupp som kommit

IL         igång sjöng Herrens lov med kraft och inspiration.

Vid offergången efter predikan så kom märkligt nog in i kontanter

IL        och s k löftesoffer exakt trehundratusen kronor. Gripenheten var

stor och äkta när pengarna räknades och summan upplästes!

IL        Beslut togs i samband med köpet att fastigheten eller

         "Falkenforsgården", som man sedan gammalt kallat den förnämliga

         gården, nu skulle heta Siongården i Malöberg!

         Det visade sig att Församlingen i Siongården i Malöberg redan

         vid starten fick ett 70-tal medlemmar, som helt och hållet tog

         ställning för Jakob Forssén och hans familj och det var ej bara

         fråga om att ta ställning rent personligt, utan här var det fråga

         om att ta ställning för den församlingsverksamhet, som nu började

         byggas upp.

         En hel del av bröderna i Församlingen var yrkeskunniga, bl a var

         flera snickarkunniga och det blev en väldig fart i den stora

         gården för att ställa allt i ordning.

         I övervåningen fick familjen Forssén en fin och rymlig bostad och

         Eleonora, Jakob och lilla Debora trivdes alldeles utmärkt. På

         nedervåningen blev plats för en liten trevlig vaktmästarbostad

         och här hade redan ett vaktmästarpar installerat sig, nämligen

RE-4                 Ingrid och Olof Stålberg.

        De snickarkunniga bröderna slog ut en del väggar på nedervåningen

         och man fick en ändamålsenlig och trevlig samlingssal, som tog

         in cirka tvåhundrafemtio personer.

0~4     Målningsarbeten utfördes kostnadsfritt av en broder med två

         söner, som hade en välkänd målarfirma i Malöberg.

         Till fastigheten följde en stor tomt samt en uppvuxen trädgård.

         Ett stort grönområde fanns och Församlingen hade redan planer på

MEN"                             att på detta grönområde placera ett mätestält för kommande

L-       sommarkampanjer.

        Stor invigningshögtid av Siongården hölls sista helgen i augusti,

        den 30 och 31 augusti år 20XX.

        Mycket folk samlades, inte bara från Malöberg, utan även från ett

        stort område runtom i Västerdalarna.

        Det kom så mycket folk att man fick ta till alla tänkbara

        utrymmen för att alla skulle få plats. Man räknade med att drygt

        300 personer deltog.

 


Inte minst gripande var det att lyssna till Sven Falkenfors' vittnesbörd vid invigningshögtiden. Sven Falkenfors uttryckte sin mycket stora glädje över att hans föräldrarhem blivit en kyrka eller ett andligt hem för en fristående, apostolisk och biblisk Församling! Under den andligt starka helgen insamlades ytterligare hundra tusen kronor i kontanter och fastighetens lån kom därmed att ligga synnerligen lågt!

 


Kapitel 10.

 

Åren gick ... Man skrev i kalendern nu år 20XX. Familjen Forssén trivdes i Västerdalarna. - Debora växte upp och var på väg att bli stora damen ... Det påbegynta evangeliska arbetet under Jakob Forsséns ledning gick hela tiden vidare. Det var utan tvekan ett framgångsrikt arbete som var på gång. I Malöberg blev människor frälsta, de upplevde sin "Pingst Stora mirakler skedde faktiskt! Människor blev helade från sjukdomar av olika slag! Vid konferenserna i Siongården kom människor och deltog från praktiskt taget hela Västerdalarna. Man kom från Tranebo, där kontraktsprosten Sjöback "härskat" i många år ända tills han häromåret plötsligt avled i en svårartad hjärtinfarkt. e var många från Tranebo som brukade komma och lyssna till Jakob Forsséns predikningar. Från Äppelstrand, som låg rätt nära Malöberg, var alltid en rätt stor skara med! Från Vansbro, från Dala-Järna och från Nås kom man! Men skaran av "trogna" stannade inte där. Folk kom också från Björbo, från det kända Dala-Floda, där "väckelseprästen" N.P. Wetterlund under sin yrkoherdetid sett kyrkan fyllas år efter år. N.P. Wetterlund är ju en känd förkunnare vars skrifter ända in i nuet välsignat åtskilliga människor. På andra hållet, alltså nordvästut, så kom hungriga kristna från Särna och Idre, som ju låg nära gränsen till Norge. Den andliga linjen som Jakob Forssén och hans medarbetare följde i Siongården i Malöberg och som egentligen gav ett eko inte bara utöver Dalarna utan också för övrigt över hela landet var en andlig linje, som gick tillbaka till Martin Luther och reformationen. Denna linje gick sedan vidare via den herrnhutiska väckelse på 1700-talet, där ju en sådan förkunnare som Anders Carl Rutström hade ett kan man säga tidlöst budskap om Jesu försoning. Det heliga arvet gick sedan vidare via Carl-Olov Rosenius och även på sitt sätt via finländaren Paavo Ruotsalainen, som Jakob Forssén tagit djupa intryck av. Dock: Församlingen i Siongården var först och sist öppen för den helige Andes verk i nuet. Man stod vidöppen för pingstens välsignelser, som man upplevde lika starkt som under det s k "arlaregnets" tid i Jerusalem och under den första kristna tiden. - Jakob Forssén var alltid angelägen om att undervisa om Andens frukt och Andens nådegåvor samt om tjänstegåvorna som Herren givit sin Församling!

 

I samha let a e för övrigt val et 6 at enormt! etta a e ju Jesus klart profeterat om, nämligen att det vid tiden för Hans tillkommelse skulle vara så på jorden att den uppfylldes av våld. Det antikristliga tecknet "666", som funnits överallt en rätt lång följd av år, blir allt mer uppenbart och får en allt större betydelse. Nu år 20XX är samhället så gott som helt och hållet ett kontantlÖst samhälle.

 

l

 


    U-båtarna som oroat i svenska vatten en lång följd av år blir nu,

när vi gått Över gränsen på 2000-talet, allt ihärdigare och allt

djärvare i sin framfart. En stor invasion var mycket nära

förestående vad gäller Sverige, något som ju redan profeter i

Gamla Testamenet klart påvisat skall ske. Nu var tiden inne, då

också de profetior som talade om detta skall gå i fullbordan.

Med tanke på detta så blir det alltmer klart för svenskarna, att

den ständiga nedrustningen i landet varit ett av de största

missgreppen vad gäller svensk utrikespolitik under många år. En

    naiv regering med en naiv utrikesminister försökte en följd av år

lugna svenskarna med av vi kommer få god tid, "säkerligen cirka

ett år", att rusta upp _-^ölr någon hotbild blir aktuell mot

oss ...

Ännu var väl inte tiden riktigt inne för det " allmänna

martyrium", som bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, så klart

a ar om. Då skall antikrist eller det s k vilddjuret kräva

tillbedjan av hela mänskligheten och ingen skall få varken köpa

e         r sälja utan att ta vildjurets tecken antingen på sin högra

hand eller sin panna. Den som ej ger

    an ikrist tillbedjan straffas med döden! Det "allmänna martyriet"

är för handen!

        rontationerna och kampen mellan de sanna kristna eller Kristi

brudeskara och de halvhjärtade kristna, som ej lämnat sitt

hjärta till Jesus, blir nu alltmer intensiv. Motbilden till

Kristi brudeskara är skökan och hennes döttrar, som

Uppenbarelseboken talar om. Skökan och hennes döttrar är kort

sagt alla de som har'en yttre kristen bekännelse, men som saknar

       kligt andligt liv och alltså ej har Jesus och hans Ande i sina

hjärtan.

     nnan det går i fullbordan som här i korthet tecknats, t ex detta

med ett "allmänt martyrium", så hämtar dock Herren hem sin

brudeskara. Så länge brudeskaran är kvar här på jorden som "salt

och ljus", så kan den tid som NT profeterar om som "den stora

vedermödan" inte bryta in över världen!

Aposteln Paulus undervisar oss och säger, att en överängels röst

och en Guds basun ska ljuda och de förut i Kristus döda skall

tillsammans med dem som då lever kvar i ett enda nu ryckas till

    Herrens möte i luften, det vill säga: vi skall i ett enda nu göra

himmelsfärden. Vår nuvarande kropp skall utbytas då mot en

    härlighetskropp och vi skall, enligt Herrens löfte, då för alltid

få vara hemma hos Herren. Det är detta aposteln Paulus i sitt

brev till församlingen i Filippi kallar för att "bryta upp och

vara hos Kristus".

 

Jakob Forssén brukade allt emellanåt resa till Falun, för att hälsa på Sven Falkenfors och hans hustru Weronika. Hos dem brukade för övrigt samlas en rätt stor skara bröder och systrar, för att studera bibeln, bedja och sjunga lovsång till Herrens ra.

 


När Jakob nu träder in på en genväg han brukar gå genom de gamla kvarteren i Falun, det är fredagskväll den 31 oktober år 20M, så lönnmördas Jakob av två maskerade män, som omedelbart därefter flyr bort i en bil. Ett yngre falupar råkade just komma från en tvärgata och blev därför åsyna vittnen till mordet. Obduktionen visade att Jakob träffats av ett par mycket välplacerade kulor och undersökningen av Jakobs kropp visade att han måste avlidit ögonblickligen.

 

Det går ej att beskriva vilken sorg, förstämning och vilken chock det här mordet på Herrens tjänare Jakob Forssön förde med

 

Det yngre faluparet, som var de enda som var vittnen till mordet, kunde ju ej ge några klara signalement och polisen syntes stå ganska handfallen inför lösningen av mordet ... Alännen som utförde mordet var ju maskerade! Vad Eleonora och Debora och Församlingen i Åtalöberg, släkt och vänner, alla de som var ett med Jakob i tron kände och upplevde går ej heller på något sätt att beskriva i ord ...

 

Begravningshögtiden i Siongården i Stalöberg formade sig till en mycket genomgripande högtid ... Hela släkten på Jakobs och Eleonoras sida kom upp från norra Skåne. Församlingen i Siongården upplevde ju våldsamt smärtan att bli av med sin herde och föreståndare. Under stor gripenhet slöt man upp i begravningsihögtiden, men hela tiden så bröt ljuset igenom i Anden och även en tacksamhet spordes starkt över att ännu en av Herrens tjänare och martyrer hunnit fram och in genom himmelens portar. Från olika håll, inte minst i Västerdalarna, så kom bi-öder och systrar, för att vara med om begravningshögtiden i Siongården, men också vara med om att följa Jakob till den plats där hans kropp skulle vila till dess Guds basun skulle ljuda och uppståndelsen skulle ske. Även på riksplanet så greps man av fasa över lönnmordet på Jakob Forssén. Alla visste dock hur Sverige mer och mer genomsyrats av våld, men Jakob Forssén var dock en av de första martyrer under den här tiden i landet. Detta mord skulle dock de närmaste åren följas av flera liknande mord. "Den religiösa skökan" och ett antikristligt och ogudaktigt samhälle kunde ej lida de sanna kristna och de sanna profeterna i den situation som var för handen. Begravningshögtiden vid Jakob Forsséns hemfärd leddes av Jakobs gode vän och medarbetare Lars Holgersson, som var pastor i en liknande församling som den i Siongården uppe i Särna och Idre, alltså längst uppe i västra Dalarna vid gränsen till Norge.

 

t


Livet måste gå vidare för Eleonora och Debora och för För­samlingen i Siongården i Malöberg sedan Jakob fått "befordran till härligheten", i Siongården i Malöberg fanns en god skara bröder och systrar i ledningen som kunde föra verket med framgång vidare. Faktum var dock att de två som kom att leda verket vidare i speciell mening var Eleonora och även på sitt s4'tt Debora, som Herren rustat med en stark andlig Smörjelse eller med andra ord rustat genom Anden och de andliga nådegåvorna. - Eleonora åtnjöt en enorm respekt i Församlingen och missionsverket, som också fick fler och fler kanaler ut över landet. Eleonora var på något sätt en "moder i Israel" och liksom det var på Gamla Testamentets tid, då Debora blev en ledare i Israel, så syntes Gud i dagens situation ha kallat Eleonora och Debora att leda Herrens folk till seger över fienderna ...

 

År lades ytterligare till år, men lönnmordet på Jakob Forssén stod lika ouppklarat kvar som fallet var med mordet på Sveriges avlidne statsminister Olof Palme. En del menade att det med all sannolikhet var en grupp homosexuella som mördat Jakob Forssén, eftersom få i det här landet i likhet med Jakob Forssgn i sin förkunnelse angripit "riksbägarna" och de "Iesbiska" s k kändisarna, som uppenbarat sig i kulturdekadansens spår. Flera av dem var ju också kända artister. Jakob Forssén hade aldrig tvekat om att framställa Jesus också som dessa människors Frälsare, men han hade - som få andra -pekat på den utbreddda homosexualiteten som ett domstecken. Jakob hade också i sin undervisning över hela landet visat på huru den snart kommande antikrist, som för en kort tid kommer att kräva världstillbedjan, enligt en profetia i Daniels bok i G.T. utpekas som homosexuell. - Inga som helst bevis kom dock fram att det var en grupp homosexuella som skulle ha mördat Jakob Forssén. Andra menade med tanke på det uppenbara hat som under den här tiden utlöstes från "den religösa skökan", som nu starkt förföljde de sanna kristna och de sanna profeterna, att det var en maffiagrupp, som helt enkelt köpts av skökokyrkan, som verkställt mordet ... Bibelläsarna fick ju vissa skäl för dylika tankegångar, när de i Uppenbarelseboken läste om att "kvinnan (=skökan) var drucken av de heligas blod och Jesu vittnens blod". - Inte heller det här omnämnda gick att bevisa och frågan stod alltfort öppen: Vem lönnmördade fredagskvällen vid 22-tiden den 31 oktober år 20XX Herrens trofaste tjänare Jakob Forssén?

 

l


EL

 

Vad som hände under den här tiden i Sverige, ja, utöver hela världen har profetiska tecken klargjort för alla sanna kristna,nämligen att ögonblicket för Jesu Kristi bruds hemfärd var mycket nära! Det var detta hopp om att Jesus mycket snart skulle komma tillbaka, som gav frimodighet, hopp och kraft för Eleonora och Debora och vännerna i Siongården i Malöberg att gå vidare. De visste att de snart skulle möta Jakob igen i det himmelska, i de boningar Jesus talat om och i vilka boningar Han berett rum. Därför ropade man också som NT säger: "Maran Ta", vilket betyder: Du, vår Herre, kom och de hörde Herren tala och säga: Ja, Jag kommer mycket snart, för att hämta er hem, ty Jag vill att där Jag är, där skall också ni få vara, Amen!Amen!Amen!


Efterskrift. Del II.

 

Inte heller i denna skrifts andra del finns det någon relation mellan de personer du möter och historiska Personer. Huru skulle det för övrigt kunna vara så, då det som händer utspelas under årtal vi ännu ej upplevt? Händelserna utspelas ju så gott som helt och hållet på andra sidan 2000-talet! Under min livstid har vi haft biskopar av klass och vilka haft en verkligt biblisk och kristen profil. - Jag tänker på sådana biskopar som nu pensionerade Bo Giertz samt den nu "hemgångne" Sven Danell i Skara. - En fin personlig relation upplevde jag i förhållande till den biskop, som Prästvigde mig, nämligen Ivar Hylander i Luleå. Min och mins familjs erfarenheter under senare tider härrör sig från den tid i början av 80-talet och fram till mitten av 80­talet, då vi blev utfrusna ur Svenska Kyrkan. År 1981 i samband med de riksbekanta händelserna i Borgvattnet då jag angripit de osmakliga ockulta tingen just i Borgvattnet, så blev det ganska svårt för oss efter en utfrysning att fortsätta att arbeta i Svenska Kyrkan. Enligt vad jag fått lära mig så är biskopen prästernas själavårdare i ett stift. Någon förståelse eller typ av själavård såg vi verkligen inte till, när vi praktiskt taget sattes "på bar backe" en familj på sju personer. När vi efter en missionsperiod i U.S.A och i Mexiko återvände till Sverige 1985, så hade vi fått en viss distans till det som hände 1981 i Jämtland. Jag tog kontakt med dåvarande biskopen i Lunds stift, som jag ju egentligen tillhörde, men fann bara kalla handen ... Jag gav nämligen ett erbjudande om att jag eventuellt skulle kunna tänka mig att än en gång ge Svenska Kyrkan ett budskap i enlighet med den utrustning till tjänst som Herren givit mig. Jag visste genom olika rapporter nämligen att en icke liten skara i landet menade, att även min tjänst och mina "karismatiska" gåvor behövdes. - Vid ett stort kyrkligt möte i Helsingborg vid 70-talets början deltog jag i en "karismatisk session" där cirka femhundra delegater fanns med. En aktad kyrkoherde från Småland gick då upp i talarstolen och varnade för - uppenbarligen med tanke på mig och ytterligare några s k karismatiker - att utesluta eller stänga dörrarna. Han menade rent ut sagt, att det är farligt att "döda" profeter, om det sedan är frågan om mord i egentlig mening eller är fråga om att oskadliggöra på något sätt den som räknas för obekväm ... När de sista raderna skrivits ner i den här skriften, så är det rätt nära i anknytning till den s k domssöndagen 1996. Jag ville därför till sist framhålla: Vi är alla på väg till domen, vare sig det gäller för oss som pånyttfödda att ställas till ansvar vid Kristi domstol eller kommer ju domen enligt Uppenbarelsebokens 20:e kapitel att möta oss som en "yttersta dom" och en förtappelsedom!


Herrar biskopar och andra, vi är alltså alla på väg mot det slutgiltiga avgÖrandet ... Den religösa skökan, som falskeligen tar Jesu namn och Ord i sin mun även i denna tid, kommer få sin slutgiltiga dom.(Se Uppen­barelseboken 18:6). Det är väl på sin plats, att kyrkor med skökokaraktär fortsätter också i denna tid att fylla sina missgärningars mått!