Allt Guds rådslut - en modern postilla / del 2

 

a-Åäi- ~1

 

Omvänd till helig tjänst och väntan!

 

Luk. 2:25-40;      1 Tess. 1-9-10.

 

Sammandrag från predilran Söndagen efter- Tu-Z den 30 decembe.r 1990.

 

Mellan det gamla och nya testanentet i vår tid ligger en tystnadens tid på ungefär 400 år. Under dessa 400 år hade Israel blivit ett rikt folk i yttre avseende. Dock kan man inte säga att Israel i andligt avseende blivit rikare utan tvärtom fattigare. Vid tiden för Jesu födelse var nänligen det andliga mörkret stort. Inga profetröster hade heller hörts under dessa 400 år. Partierna hade också blivit åtskilliga. Det fanns fariséer. Det var dessa religiösa "virtuoser" som sökte hälla lagen och genom egna gärningar och egen förtjänst bli värdiga Guds ynnest. Vidare fanns de s.k. sadducéerna. Detta parti leddes av ett förvärldsligat prästerskap, son vände sig synnerligen inställsamt not det romerska väldet. Han förnekade i sin lära det övernaturliga som änglavärlden och andevärlden. Samariterna. hade också sin religiösa inställning. Man kan säga on dem, att de "haltade på bädaL sidornaL", ty de tillbad både ' Herren och vissa andra gudar. Men mitt i detta mörker och detta avfall, fanns det dock en skara av trogna israeliter. Det var ingen star skara, men det var en kärntrupp. Hanna och Simeon var goda representanter för denna.

 

Vi skall här peka på några kännetecken. Det står on Sineon, att han hade den Helige Ande över sitt liv. Dessa trogna: israeliter hade fattat gudslivets innersta hemlighet. De förstod nänligen, att det inte räckte ned ett vackert gudstjänstfirande, en storslagen helgedom med allmosor i offerskålarna o.s.v. Nej, för den gällde det framför allt annat att fä del av Guds Ande. Inte heller vi får i denna tid inför Jesu andra tillkommelse nöja oss med ett sken av gudsfruktan utan måste tränga oss fram till själva verkliS~ heten, som finns hos Kristus. Det gäller för oss att i våra hjärtan få del av den rening från synden som uppenbarats i Jesu blod och fä del av Guds helige Ande till pånyttfödelse och evigt liv. Endast en verklig och radikal omvändelse är bärande i dagens läge.

 

En sådan onvändelse från avgudarna, frän allt som Herrens Ande döner, till den ende sanne Guden för en människa alltid in i helig tjänst för Herren. Den för henne också alltid in i en trans väntan. Hon förbidar löftenas fullbordan och Jesu snara­tillkommelse. Hon är nämligen främling här på denna jorden och sträcker sig förväntansfullt mot det himmelska, där hon har sitt verkliga nedborgarskap.

 

Hanna och Sineon tjänade Gud. De-t gjorde de helt enkelt p& det sättet, att deras liv var en gudstjänst. De levde för Gud. Så bör det också vara med oss. Guds nåd bör fä vara drivkraften i vår tjänst och när det gäller våra gärningar. Nåden.fostrar oss nämligen på ett annat sätt, att vi själva vilja avsäga oss alla världsliga begärelser och lever gudfruktigt, rättfärdigt och tuktigt i den nuvarande onda tidsåldern, medan vi väntar på TeSU andra konmande, Hanna och Sineon levde också

I                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                 -

"helgedomslivet". De tjänade Gud i helgedonen. Hanna tjänade

 


där Gud med fastor och böner både natt och dag. Vår tjänst i dagens läge är också på ett alldeles särskilt sätt en bönetjänst. Vi är satta som "väktare på Sions murar". "Vaken och bedjen", är Jesu speciella maning till oss alla inför tidsälderns avslutning.

 

Dessa fromma i Jerusalem fordom levde sitt liv i en ständig förväntan och förbidan, De väntade på Israels tröst. En del hade under väntanstiden fått ett så nateriellt begrepp on den kommande Xessias, att de helt enkelt väntade honom som en befriare frän ronarnas makt över judafolket. De kände därför inte igen Jesus, när han kom. Hanna och Simeon och dessa andligt sinnade israeliter kände dock igen honom, ty de väntade Jesus framför allt som Frälsaren frän det andliga mörker, som var för handen. Sineon hade till och med fått en uppenbarelse frän Gud, att han ej skulle se döden, förrän han fått se Herrens Smorde. Skriften säger, att de rättfärdigas väntan får en glad fullbordan, men att de ogudaktigas hopp bliver om intet. Så skedde, när Jesus kom första gången. SA kommer att ske, när han snart kommer för andra gången. Hur gripande är det inte att lägga märke till hur "Simeons klocka" och "Guds klocka" Sär lika. Då nu föräldrarna bär in Jesus i helgedomen, i ett nu är Simeon där på Andens tillskyndelse. Guds Ande faller över honon, då han får barnet i sina händer och han profeterar och jublar inför Guds ansikte över att hans väntan fått en så.glad fullbordan. Vilket möte skall det inte bli i dessa dagar, när Herrens trogna skall fä se sin brudgum och vän. I ett nu skall de möta honon på himmelens skyar och skall sedan för alltid fä vara hos honom. Det är väsentl'igt, att vi ställer "vår klocka" efter det fasta profetiska Ordet, så att vi ej med skam nödgas gå bort ifrån Herren vid hans tillkommelse.

 

Simon profeterade för Maria, Jesu moder, om att Jesus skulle bli till fall eller upprättelse. Också genom Marias själ skulle ett svärd gå. Så kommer också genom Jesu andra tilllkomnelse att innebära ett orånkomligt antingen ~ eller. Somliga konner att ryckas till Herrens möte i luften, andra kommer att bli kvar i vedermöda, mörker och kval. Därför lät oss söka Herren till frälsning i dag. Han har nämligen makten att frälsa oss undan den tillstundande vredesdomen. Vi får utföra helig tjänst för Herren till dess bröllopsklockorna ringer och vår väntan får en glad fullbordan och vi får skåda Jesus sådan son han är. - Amen.


Seger i       Namn!

 

Lu k. 2: 2 1; ApS. 4: 12.

 

Tilltal -frän Herren in-för JV

,värsdagen den 1 januari 1991.

 

Vägen till frälsning är mycket enkel. Jag Herren har ju sagt, att ni skall åkalla Mitt Namn och s& skall ni bli frälsta. Ja, så enkel-. är den väg ni har att Så till frälsning, eftersom Jag Herren har gjort allting färdigt och i samma ögonblick ni uppriktigt och ärligt äkallar Mitt Namn så sker frälsnings­verket i era hjärtan. Ja, säger Herren, Jag har Ju till och med sagt genom profeten Jesaja, att innan ni ropar så skall Jag Herren svara, för att ni skall förstå att det är Jag och Jag allena som frälsar.

 

När ni äkallar Mitt Namn renas ni frän synden och får liv, evigt liv. - Lät er döpas i Mitt Namn och förstå, säger Herren, dopets djupa betydelse, att det är ett dop till syndernas förlåtelse. Låt efter ert dop aldrig någon på Jorden eller i andevärlden "fiska i ert förflutna" utan vet, säger Herren, Herren, Herren, att alla era synder är nedsänkta för både tid och evighet i Mitt stora kärlekshav.

 

I Mitt Namn,Sara åkalla det ärligt och uppriktigt, har ni alltid seger över satan och alla demoner. I Mitt Namn är ni beskyddade, ni äger trygghet för tid och evighet. Jag har Ju sagt i Mitt Ord, att Mitt Namn är ett starkt torn där ni alltid kan vara beskyddade. S& viska då alltid Mitt namn, tala till Mig, ja, ropa Mitt Namn när speciella behov uppstår, ja, vet, säger Herren, Herren, Herren, att i Mitt Namn har ni alltid seger. Amen.

 

NYARSDAG!

 

Nyårsdag -jag vill följaL,Herre, Din lag var dag Du mig beskär, ty Jag har Ju Dig kär och jag vill S& den väg Du bestämt för mig, ja, jag vill SA den smala stig.

 

Så komna vad komma vill

på 90-talet men Jag hör Dig till

och Jag vilar i Din hand helt still',

ty jag vet Du mig aldrig sviker

eller frän min sida viker

till dess jag nått de boningar Du berett,

men som jag ännu inte har sett.

Likväl finns de där de boningar Du talade om,

när Du kallade mig med Ditt "kom"

och bad mig följa Dig hela vägen

och i Din efterföljd gå den rätta vägen,

trägen

till dess jag bärgad i himmelen skall vila ut

när jordevandringen här är slut,

men nya himlar och en ny Jord skall vi              se till

                                          sist

skapas genom Allmaktsordet av Dig, Herre Jesus Krist ...

 


Jesajaa te=elsyn.

 

les. 6:1-8.

 

,ga=andraE -frän predikan SöndaSen ef ter nyår,

 

I en gripande skildring beskriver Bibeln, hur profeten Jesaja mötte Herren och fick sin kallelse till helig tjänst. Jesaja fick skåda Herren Sebaot, en konung i glans och härlighet. -Denna uppenbarelse av Guds härlighet gick säkerligen aldrig ur Jesajas ninne. Han visste precis, vid vilken tidpunkt det hände. Sanna år son konung Ussia dog var det. Jesaja, som varit nära förbunden med konung Ussia, fick först vid hans död skåda Konungen, Herren Sebact. Troligen var också Jesaja släkt med konung Ussia. Det ligger utan tvekan en sanning gönd här. Vi måste för att fä skåda Jesus taga vår blick från andra människor och annat, vad det vara =ä,' som vill fånga värt intresse. Det egna jagets konung måste störtas från sin tron, innan Her-ren träder fram i härligheten för våra ögon.

 

Uppenbarelsen av Herrens härlighet var överväldigande.       Jesaja

upplevde Herren som den upphöjde. När Jesaja senare fick

budskap från Herren att bära fran, kunde han därför säga: "Så

säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och

heter 'den Helige'." Sådan hade också psalmisten, som skrev

den 113:e psalmen, lärt känna Herren: "Herren är hög över alla

folk, hans ära når över himmelen. Ja, vem är såsom Herren, vår

Gud, han som sitter så högt, han som ser ned så djupt           ja,

ven i himmelen och på Jorden?"

 

Jesaja säg, att släpet på Herrens mantel uppfyllde templet. Säkerligen behövdes det inte mer för att blända en människa, som själv var utan all härlighet. InSen syndare kan se Herren i hans fulla glans och leva.

 

Runt tronen stod tronänglar. De flög och ropade till varandra: "Helig, helig, helig, är Herren Sebaot; hela jorden är full av hans härlighet." Det ligger ett näktigt budskap i detta tre gånger återkommande "helig". Gud har Ju uppenbarat sig som den trefalt Helige. När Jesus efter sin uppståndelse trädde fram och gav sina lärjungar missionsbefallningen, säger han ju, att hans lärjungar skulle döpa i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Både Fadern, Sonen och Anden var av allt att döma med, då Jesaja fick se Herrens härlighet. När Herren sedan talar till Jesaja, framskymtar det något av ett rådslag i den himmelska världen. Herren säger: "Ven skall Jag sända och ven vill vara vär budbärare?"

 

När tronänglarna ropade till varandra, darrade dörrtrösklarnas fästen. Herren har makt och välde. "Mig är given all makt i himmelen och på jorden", säger Jesus. När den urkristna församlingen bad, skakades platsen, där de var församlade av Guds väldiga kraft. På den första pingstdagen kom ett starkt dän frän hinnelen. Paulus och Silas bojor löstes i Filippi fängelse, då Guds kraft skakade fängelsets grundvalar.

 

Jesaja såg även, hur Herrens tempel uppfylldes av rök. David säger: "Min bön gäller inför dig såsom ett rökoffer." Herrens härlighet uppenbaras, då nåds och böns ande är utgjuten. Kraftutlösningen i den urkristna försanlingen kon son svar på endräktig och uthållig bön. Herren kommer äter från sin boning, d& vi begynner söka hans ansikte. Hos. 5:15.

 


Vilken betydelse hade månne denna tenpelsyn för Jesaja? Jesaja fick se sig själv i Guds ljus. Han förstod som aldrig förr, att han var en syndare. Han hade orena läppar och var värd att förkastas frän Herrens ansikte. Ett möte med Konungarnas Konung och Herrarnas Herre brukar föra detta med sig. Mose, Daniel, Gideon, Petrus, Johannes och alla de andra, som skådat Herrens härlighet, upplevde detsamma.

 

Jesaja fick också i Guds ljus den rätta synen på sitt folk. Han såg, att allt vad nänniska heter hade syndat och var i avsaknad av Guds härlighet. Ingen israelit hade rena läppar. Folkets ställning var ohållbar, synd och orenhet omgav Jesaja.

 

I denna nöd, blottad i Guds väldiga strålkastarljus, fick Jesaja se och uppleva, att Guds härlighet också var nättad av nåd, Ja, av nåd utöver nåd. En av tronänglarna flög fram med ett glödande kal, son han ned en tång hade tagit på altaret. Därmed vidrördes Jesajas läppar, och ängeln franförde ett förunderligt budskap till honon: "Se, då nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning blivit tagen ifrån dig, och din synd är försonad". Hur underbart är det inte att fä sin synd förlåten, att bli försonad med Gud genon Jesu blod. Hur härligt när det brutna förhållandet mellan Gud och en nänniska blir återställt. När Guds härlighet uppenbaras blir Jesus stor, vi får skåda den enfödde Sonens härlighet och nottaga allt det han vunnit åt oss.

 

Tenpelsynen innebar också för Jesaja en Herrens kallelse till profetänbetet. Herren frågar Jesaja, vem han skall sända, och Jesaja är villig att Så åstad ned Herrens budskap. Han svarar: "Se, här är jag, sänd nig." Så sändes profeten åstad, och hans uppgift blev stor- och omfattande. Med rätta har han fått namnet "Gamla testamentets evangelist".

 

Herrens härlighet är densanma i dag. Vi behöver uppleva den också vi. Sångarens bön behöver bli vår:

 

"Tala Gud, tala Gud, låt din altar-glöd berör-a mig. Tala Gud, tala Gud, glad Jag svarar: *Här är- jag, sänd mig'.

 

När Min tjänare profeten Jesaja såg Mig Herren på tronplatsen och säg och hörde Mina tronänglar ropa sitt: Helig, helig, helig-, då föll Nin tjänare ned i ödmjukhet inför Mitt ansikte och ropade: "Ve mig, jag är en syndare", ty säger Herren, det är Ju innebörden i det han ropade ut. - S& kommer var och en som får se en glint av Min härlighet också i dag att falla ner i stor förkrosselse och ned en ödmjuk bekännelse på sina läppar.

 

För den son i förkrosselse faller ner inför Mig, säger Herren, vill Jag dock - liksom Jag gjorde det för Jesaja - uppenbara Mig som offeraltarets Gud, som i och genom Jesus Kristus och Hans blod givit det heliga offer och det reningsnedel son kan borttaga synden, ty Min Sons blod, säger Herren, är utgjutet till alla nänniskors frälsning. - Jag sade Ju genom aposteln Joh,%nnes under Nya Förbundets tid, att Jesus är en försoning inte bara för Guds barns synder utan en försoning för hela världens synd.

 


Den som så fått alla synder förlåtna kallar Jag Herren liksom Jag gjorde det med profeten Jesaja - till helig tjänst. - Gå ut, säger Herren, med Mitt Ord , som är Försoningens Ord. Den som tar emot detta Mitt Ord blir i sanning frälst, ty Jag vill att alla nänniskor skall bli frälsta och kon= till sanningens kunskap, säger Jag Herren, Herren, Herren. Amen.

 

Guds helig-het!

 

Tydligen har vi glömt en viktig sak i dag - Guds helighet ... Vi behandlar Gud som en "gottautomat'I eller en trevlig "leksak" och tror Han är ett opersonligt väsen om vilken vi ingenting vet, Vi talar on Gud som om Han bara vore en död tradition under högtidsdagar, men vars heliga lagar vi alls ej behöver ta det så noga ned och "dessa lagar ger förresten inga klara besked."

 

Men vår Gud är helig, helig, helig och Han är en förtärande brand. Han är minst av allt velig och Han råder över alla land även om vi ännu ej ser allt Honom underlagt, ty Han kallar ännu i kärlek stor. Vår Gud är likväl star i kraft och i ett otillgängligt ljus Han bor­Så lät oss falla ner inför himlaljusens Fader i

Jesu Namn och vi skall förvisso finna en öppen Frälsarfamn, ty Gud är först och sist den kärlek vi i Kristus sett, en kärlek bortom allt mänskligt vett...

 


De ödmjuka ger Herren nåd,

 

Tilltal från I-lerren inför Trettondedag Tul den 6 januari 1990.

 

"37"är Tesus var -född J Betlehem i Tudeen, i konung Berodes' dagar, se, dä komma visa män från österlanden till ,Te-rusalej-n och sade: Vä~r är den nyfödde judarnas konung? Ty vi hava sett hans stjärna i östern och hava kommit -för att tillbedja honom. När konung Berodes hi~r-de detta, vart han bestört och hela jerusalem med honom, och han församlade alla överstejrä-sterna och de skriftlärde bland folket och frågade dem, var Kristus skulle födas. Och de sade till honom. I Betlehem i Tudeen; ty så är skrivet genom profeten: ODch du Betlehem, land i Tuda, är Ingalunda den minste bland Tudas furstar; ty av dig skall utgå en furste, som skall vara en herde över mitt folk Israel. ', 1)ä kallade Herodes hemligen de vise männen till sig och s~porde dem noga om tiden, då stjärnan syntes, och sände dem till Betlehem och sade: Faren åstad och forsken noga efter barnet, och när I haven -funnit det, så underrätten mig därom, att även jag må kamma och tillbedja det. ffåi~r de hade hört konungen, foro de åstad, och sse, stjärnan, som de hade sett l östern, gick framför dem, till dess hon kom och blev stående över det ställe, där barnet var. Och när de säga stjärnan blevo de mycket glada och &inga In i huset och sägo barnet med Maria, dess moder, och f511o ned och tillbåda det och dppnade sina förråd och framburo åt det skänker, guld, rökelse och myrra. Och sedan de hade fått uppenbarelse i en dröm att icke ätervända till HerDdes, faro de en annan väg till -,::ritt land igen.

 

Mitt. 2,1-12.

 

Ödmjuka ditt stolta hjärta inför Mig som de visa männen frän österlanden, säger Herren, och Min Ande skall visa dig vem Jag Herren är och vad Jag Herren har gjort för dig. ~ Då skall det bli helt uppenbart för dig, att Jag Herren är Guds Son i vilken gudomens hela fullhet bor lekamligen och det skall bli helt uppenbart för dig, att Jag Herren betalde,din skuld, har lidit straffet för dina synder, har tagit på Mig alla syndafallets följder som bland annat är sjukdomar och svagheter av olika slag och Jag Herren har fört Liv, evigt Liv, till ditt hjärta som en outsägligt rik gåva. ~ Förtrösta därför bara av hela ditt hjärta på Mig och du skall klart först& att du skall leva om du än skulle dö den lekanliga döden, det vill säga om din kropp än för en tid skulle läggas i nullen och vet, säger Herren, att om du i Anden lever i livsförbindelse med Mig Herren, så skall du aldrig evinnerligen lida någon som helst skada av det Jag Herren i Mitt Ord kallat för den andra döden som är detsamma son den yttersta domen eller förtappelsen, ty ninns vad Min tjänare aposteln Paulus säger om dem som tror på Mig: "Så finns nu ingen fördömelse för dem som äro i Kristus Jesus." /Ron. 8:1./ Amen.


Ljuset från himmelen,

 

Sedan ganL-w-tlt har vi läst i dag i Skrifterna om Betlehem, platsen där Jesus såg dagens ljus. De vise män hörde sig för i Jerusalem, men Jesus som själv var världens ljus behövde ej en död tradition i den heliga staden, ty Han var egentligen först i raden, Han som fanns redan i förgångna tider och ej var beroende av hur tiderna lider.

 

När Jesus kom då kom ljuset till jorden och i Jesu mun fanns de gudomliga Orden, som skulle bli till frälsning för alla, som Herren nu skulle kärleksfullt kalla.

 

De vise männen fick ett ljusets tecken genom stjärnan som ledde dem, egentligen ej till Jerusalem, men till den lilla staden Betlehem och det var där de fann i ett stall Guds Son son skulle bli till frälsning för världen all och så föll de ned och tillbad Jesus allena -Guds Lamm, det heliga, rena, som skulle gå till Golgata och ge sitt oskyldiga Blod och göra saken för oss alla god.


Dopet enligt Nya Testamentet.

 

Apg. 19:1-7.

 

Ramm,

indra& av predikan Första söndagen efter Trettondedagen den 13 januari 1991.

 

Dopet har enligt NT en mycket stor betydelse vad gäller vår upplevelse av frälsning och pånyttfödelse.

 

När vi kom till USA vid början av år 1983 s& kom vi i kontakt med församlingar och kristna som hade sam= längtan och målsättning son vi haft under en följd av år i Sverige nämligen att komna fran till full apostolisk tro och full apostolisk kraft. Vi lade då märke till att dessa kristna och der-aSförsanlingar hade en mycket mäktigare kraft genom den helige Ande i sina liv och sin verksamhet än vad de andra etablerade försanlingarna hade. En betydelsefull sanning som förklarade något av hemligheten vad gäller kraften i de nämnda församlingarnas verksamhet var utan tvekan att de sett betydelsen av JESUSNAMNET i NT.

 

En del sanningar om dopet som vi förut anat fick vi nu fullt ljus och full-klarhet över. Vi säg t ex att dopet enligt apostolisk tro och apostolisk praxis ALLTID FöRÄTTADES I JESU NAMN OCH VAR ETT DOP TILL SYNDERNAS FöRLATELSE. Redan vid det första massdopet på pingstdagen enligt ApS. 2:38 och sedan vidare fram-åt i ApS. och i de apostoliska breven så står ju detta klart angivet. Grundvalen för detta är naturligtvis,att ENDAST I JESU NAMN finns frälsning. Apg. 4:12. Det bibelrun som förnodligen fört en hel del kyrkor in i en annorlunda

,praxis när det gäller dopet torde vara Matt. 28:19. Vid en noggrann genomläsning av nämnda bibelsammanhang så skall vi dock finna att det egentligen här står NAMNET I ENTAL, EJ I FLERTAL. Detta framgår tydliSare om vi t ex läser den engelska bibelöversättningen. Avgörande är givetvis också att Jesus i detta sammanhang hänvisar HELT OCH HÅLLET TILL SIN EGEN PERSON SOM DEN FRÄLSANDE ALLXAKTEN. Att de första lärjungarna och de första apostlarna fattat saken entydigt framgår Ju tydligt av att alla dop och alla förklaringar i HT för övrigt endast hänvisar till JESUSNAMNET, TILL JESU DöD OCH TILL HANS UPPSTÅNDELSE. Vi skall strax härnedan ge en rad.exempel son gör detta helt otvetydigt och klart.

 

När Jesus öppnade lärjungarnas sinnen s& att de kunde förstå skrifterna, son säger att Jesus måste lida och bli en fullkomlig försoning och gottgörelse för våra synder och sedan uppstå och föra evigt liv till mänskligheten, så säger Jesus,

-att de första apostlarna skulle I HANS NAMN PREDIKA bättring, eller änger, som den engelska översättningen säger, och syndernas förlåtelse först då, i Jerusalen och sedan vidare ut till alla folk... Luk. 24:44-47. Vi har redan antytt on vad som sedan hände p& den första pingstdagen. När cirka 3000 personer kommer i "syndanöd" och frågar, om frälsningens väg så förkunnar aposteln Petrus: "Gör bättring och var och en av eder läte döpa sig i Jesu Kristi Namn till syndernas förlåtelse och I skolen undfå den Helige Andes gåva". Apg. 2:38. - Vi ser allts& klart och tydligt, att de första apostlarna PREDIKADE EVANGELIUM I JESU NAMN och när människorna ångrade sina synder så kunde de BLI DELAKTIGA AV FRÄLSNINGENS NÅD GENOM ATT I JESU-NAXN BLI DöPTA TILL SYNDERNAS FöRLATELSE. De blev genom detta enkla mottagande i kraft av Jesu uppståndelse frän de döda i och genom Andens

 


kraft NYA SKAPELSER I KRISTUS JESUS. När detta "övernogsliv11 börjar strömma genom oss som en strön av levande vatten så räcker ej värt modersmål till. Vi börjar prisa Herren "på nya tungors" ljud. Joh. 7:37-39. ApS. 2:4.

 

Käre vän, läs under bön om Andens ledning t ex följande

bibelrum utöver vad vi         hänvisat till redan i denna

traktat: ApS. 8:5,12,16,17;          Apg.10:43-0..j.,,;Apg.19:1-5;

Apg.22:16; RcDjn.6:1-4; Gal.3:26-28; Kol.2:8-15; 1 Joh.5:4-13. 1

Petr.3:18-22; Hebr.6:1-6;10:22; I Kor.10:1-4; 12:12-13;

Ef.5:25-27; Jch.3:5. - Hela tiden står alltså JESUSNAMNET,

JESU DöD OCH UPPSTÅNDELSE i centrum. - Vi frågar därför envar

i dag ned Ananias ord: "VARFöR DRöJER DU? STA UPP OCH LÄT DöPA

DIG OCH AVTVÅ DINA SYNDER, ÄKALLANDE HANS /JESU/ NAMN" Apg.

22:16.

 

d*

 


Herren är dig nycket nära!

 

Joh.4:5-26.

 

Sa.mmandrag av predikan Andra söndagen efter Trettondedagen den 20 januari 1991.

 

Det heliga Gudsord, som är oss föreslaget som text 2:a söndagen efter Trettondedagen, berättar om mötet, som Herren Jesus Kristus hade med synderskan vid den samaritiska brunnen till vilken Jesus sökt sig trött och törstig efter en nödosam vandring. Låt oss lägga märke till några betydelsefulla sanningar i detta heliga Gudsord. - Först då detta, att kvinnan satt fast i starka syndabojor. Detta är ju för övrigt sanningen om oss alla:. vi är syndare frän huvudet och ned under fötterna. Intet är i andlig mening dugligt hos oss inför Gud. Men i denna vår fullkomliga oduglighet finns det speciella syndabojor, som särskilt hårt binder oss. En av dessa bojor är materialismens boja. Vad är det? Jo, det betyder, att vi är jordbundna, vi är giriga, hela vår personlighet vill så gärna vända sig nedåt ... Vi kan s& dåligt fatta de andliga tingen. Huru Jesus än försökte tala med kvinnan om "frälsningens vatten", så var kvinnans tankar likväl kvar vid det lekamliga vattnet. I sanning har aposteln Paulus rätt, när han säger, att vi är förmörkade till värt förstånd och bortkomna frän det liv, son är av Gud. Vi behöver dock ej gå till den samaritiska kvinnan, för att fä exempel på huru jordbunden nänniskan är. Giriga och mot jorden nedåtvända människor är värt Sverige fullt utav.

 

Ett stort arbete har dock Herren begynt, när han försöker väcka den sanaritiska kvinnan över hennes synd. Han lyckas inte helt med den saken, då han visar p& det uppenbara avguderi hon lever uti, när hon så helt låtit sig gripas av vad den jordiska vattenkällan kan ge. - Han visar henne därför också p& huru han är fången i orenhetens boja. Jesus förkunnar helt enkelt det sjätte budet i Herrens Lag för henne. Det budet säger: "Du skall icke begå äktenskapsbrott". - Behöver det budet förkunnas i värt Sverige? - Det var också en fråga att ställa i en tid, när alla dörrar har öppnats för orenhetens demoniska makter, för att de skall fä driva sitt förstörelseverk bland ungdomen långt ner i de lägre tonåren. "Sodomslivet" är Inte längre en skam i Sverige. Nej' ett sådant liv blir alltmer erkänt som näSot rätt och riktigt. Men så är också domen nära för värt land, ty den heliga Skrift säger och den sanningen kommer också praktiskt att bevisas i denna tid, att Guds vrede uppenbarar sig frän himmelen över de människor, som vill leva kvar i orenhetens "slippriga dypölar". - Men, ack, huru svårt är det inte för en människa att erkänna sin egen synd. Högmodet häller henne tillbaka i det längsta. Därför tvekar också den samaritiska kvinnan ännu ett ögonblick, men hon är skakad i sitt innersta av den profetiska kraft, son vilar över Mannen som talar med henne.

 


Men det finns en boja till, som kvinnan är bunden uti. Ännu är hennes mun ej tillstoppad, så att hon står där inför Herren som den verklige 'Inädetiggaren" utan all egen förtjänst eller värdighet. Men hon öppnar dock mer och ner sitt inre för Mannen, som talar med henne, liksom blomman öppnar sig för solens livgivande strålar. - Men på ännu en punkt måste hon fä klarhet. Vad är det som händer? Jo, den samaritiska kvinnan börjar tala om sitt religiösa samfund, dess tillbedjan och dess heliga plats och hon gör inför Herren Jesus sina jämförelser med det judiska trossamfundet, som hon menade att Jesus uppenbarligen tillhörde. S& frågar hon: Vilket samfund har nu rätt? - Huru väl känner vi inte Igen situationen eller borde åtminstone göra det, ty huru hårt binder inte "partianden" människan också i vår tid. Mänga är i dag fångar i sitt speciella samfund. Den egna och självvalda fronheten har blivit s& väsentlig för dem. Det räcker inte med att följa den blödande Frälsaren på den smala vägen, nej, man näste också. följa "partiet" och vara slaviskt hörsam mot dess ledning. Givetvis skall Kristi hjord hällas samman, men det skall ske i frihet och i kärlek. Hjorden skall hällas samman därigenom att fåren känner herdens röst och följer den enligt Jesu eget ord. Vad vi här vill angripa är den benhårda "partianden", som får människor att praktiskt taget dyrka de religiösa partierna, vilket parti det nu än må vara, i stället för att dyrka i frihet den levande Guden. Knappast någonting har s& hindrat Kristi församlingskropp att tillväxa hän mot målet och knappast någonting har så bundit Kristi händer ibland oss som "partianden" gjort. En benådad Herrens tjänare skriver följande om denna allvarliga företeelse: "Under, sommaren kan man fä se här och var på landet, att fåren släppas i bet i en liten fårkätte, som flyttas av herden i män av behov, d.v.s. efter hand som gräset avbetas. Vanligen är det nästan ett ögonblicks verk att äta av den lilla jordfläcken, och sedan stä fåren i sina burar och bräka not varandra! Vem vi ha att tacka för denna uppfinning, som gjort herdekallet bekvämare men hjorden mager, vet Jag icke: men det är icke av Honom, som dog för att till ett församla Guds förskingrade barn." - Men nu skyndsamt till det svar som den samaritiska kvinnan fick av Jesus p& sin fråga om vilket samfund som hade "hela sanningen". Jesu svar innebar, att den samaritiska kvinnan inte kunde bli hjälpt av någon yttre samfundstillhörighet. Herren säger till henne: ' Kvinna, nu skall du i uppriktighet öppna din mun och bekänna dina synder och inte längre slingra dig undan det sanningens Ord, som jag förkunnat för dig. Och undret sker: Kvinnan släpper taget om sin egen rättfärdighet. Han får klarhet över den sanningen om vilken vi sjunger i en av våra psalmer: "Egen fromhet intet gäller Inför den som hjärtat ser-, Mänsklig visdom icke heller Tröst och frid i själen ger". (Sv. ps. 286:2.) Den samaritiska kvinnan har till sist förstått, att all hennes rättfärdighet är som "en fläckad klädnad". Nu ropar hon: Herre, förbarma dig över mig syndare. Herre, fräls mig. - Och det förunderliga är, att Herren är henne närmare än hon själv visste om. Hon hade hört om en Frälsare, som i tidens fullbordan skulle komma, men att det var just denne Messias, som nu var henne så nära i den trötte Vandrarens gestalt där vid brunnen, det kunde hon ej ana.


3

Så blev det ett saligt möte då synderskan fick möta världens Frälsare till syndernas förlåtelse och till evigt liv, ty av det eviga livets vatten fick hon dricka fritt och för intet. Detta är också den stora sanningen som här och nu förkunnas för dig, min vän, som inte längre har någon ursäkt för din synd: Jesus är din Försvarare, som burit dina synder i sin kropp uppå korset. Hans Ord är dig genom den helige Ande närmare än du måhända orkar tro. Mottager du det Ordet i ditt hjärta, så skall förvisso Herren gå in till dig och hälla måltid med dig och du skall få hålla måltid med honom. Du skall få dricka dig otörstig. All din blodröda synd är dig förlåten i Jesu Kristi namn och det eviga livet hör dig till. - Amen.

 


- jk~~

 

Hur uppstår en väckelse?

 

Joh.4:27-42.

 

,Betraktelse inför Tredje söndagen efter Trettondedagen.

 

Med ordet väckelse menar vi som regel,att människor blir frälsta samt att de som redan är bekännande kristna blir förnyade. 1/En väckelse uppstår som ett verk av Jesus. - Verklig väckelse är inget människoverk,ingenting som vi kan "pressa" fram. Jesus. är " som samariterna insåg - alla människors Frälsare. Vid -- - I samtalét med den samaritiska kvinnan'enligt förra delen av Joh. 4 kapitel,så överbevisade Jesus denna kvinna om att den samarit­iska religionsblandningen inte kunde hjälpa eller frälsa männi­skor.Den samariska religionen var bunden till ett berg,berget Gerissim,men Jesus visar på,att eftersom Han är hela världens Frälsare,så kan människor möta Honom pch tillbedja Honom Överallt i världen., 2/En väckelse uppstår när Gud Ord kommer i rörelse. - Joh. 4 kapitel bekräftar detta. Guds Ord Överbevisade den samaritiska kvinnan om synd,men förmedlade också till henne frälsningens levande vatten. - Synden förläts och det eviga livet blev i hennes hjärta en källa med Levande Vatten. Den samaritiska kvinn­an blev sedari ett redskap genom sitt vittnesbörd och förde många människor till tro på Jesus. 3/En väckelse uppstår när den andliga verkligheten blir viktigare än den materiella verkligheten. - Jesus hade stora svårigheter att förklara för den samaritiska kvinnan,att det fanns ett and­ligt vatten,som vår viktigare än vattnet i Sykarsbrunnen,,vilket förra delen av Joh. 4 kap. omvittnar. - I dagens text så ser vi hur Jesu lärjungar behövde väckas över hur den andliga födan var viktigare än den vanliga lekamliga födan. 4/En väckelse uppstår när man förstår,att den viktiga frälsnings­frågan gäller nuet. - Den bör ej skj.utas på framtiden. ' - Jesus talar om att tiden är inne nu att söka frälsning. Hebreerbrevet säger:"I dag om ni hör min röst,sä förhärda icke era hjärtan." - Jesu lärjungar däremot såg på Guds Rike från en mera yttre synpunkt och de sade:"Det dröjer ännu fyra månader innan skörde­tiden kommer." Låt oss lyssna till Pauli,~ ord i 2 Kor. 6 kapitel och 2:dra versen,där döt-9&ges,att,nu är frälsningens dag. - Nu har vi möjligheter att bli frälst och nu kan vi som bekännande kristna bli radikalt förnyade. Amen.

 


Jesu makt att hjälpa.

 

Fjärde söndagen efter Trettondédagen. ovanstående ämne är ett genomgaende tema

 

för denna dagens olika texter. En av dagens texter är:

 

Matt.14:22-33. Här nindan följer en-koncentrerad förkunnelse over denn-a

- -. . .1                                                                        -

Med Jesus i baten!

 

Med Jpsiäå~-1 båten den' btävar sig fram den rätta stråten, ty den båt som Jesus styr klarar sig även om vågorna gnyr. Till andra stranden skall vi lyckligt nå fram i kraft av Blodet från Guds Lamm och minns att vad än du möter, så har Herren vård om dig och Han sköter dig med den gode Herdens tålamod med sin hjord och Han ger oss mod och alla synder Han förlåtit har och Han är för de sina en god och evig Far.-...


Jesus - Världens Lius.

 

Luk evarig. 2:22 - 40.

 

Sammandrag av predikan Kyndelsmässodagen den 4 februari 1990 i Bro.

 

Till det här ordet frän Luk. 2 kap skall vi lägga 1 Tess. 1:9­10, där aposteln Paulus i situationen inför Jesu andra tillko=else kommer med ett budskap som starkt påminner om budskapet i Luk. 2 kap. Historien upprepar sig, brukar vi säga. Detta kan vi se klart när vi jämför dessa tv& citerade bibelställen, det ena v. S. Jesu första kommande, det andra v. g. Jesu andra kommande. I båda situationerna är det fråga om att av hjärtat vända sig till Herren och i båda dessa profetiska situationer är det fråga om att tjäna Herren sant att vänta på Jesus som skulle komna. Han skulle kon= första gången för att bli människa, men i vår situation i dag skall Han snart komma, för att hämta hem sin Brud, som Han skall frälsa undan,den tillstundande vredesdomen.

 

Kyndel är ett fornnordiskt ord som betyder ljus. Du kan jämföra här det engelska ordet candle. - Vi skall därför i dag se på Jesus som Världens Ljus. Vi skall komma ihåg "nyckelordet" som vi möter i den Samle Simeons profetiska budskap, då han säger, att Jesus skulle kon-ma ned ljuset till hedningarna och med härlighet till sitt folk Israel. - Sedan gammalt har vi i Kristi kyrka i värt land denna dag tänt mycket ljus och ljus brukade förr utdelas ned de grekiska bokstäverna alfa och omega, son skulle peka p& att Jesus är A och Han är 0, d.v.s. Han som begynt det Soda verket i våra hjärtan Han skall fullborda det intill sin dags tillkommelse. - Sedan gammalt har också i den kristna församlingen i värt land denna dag kallats för "lilljul". Vi står här alltså vid slutet av julen definitivt och Sär sedan över till förfastan och sedan till den egentliga fastan, som förbereder påsktiden.

 

Mellan GT och NT brukar vi räkna en tid av ca 400 är. Under denna tid hördes inte några verkliga profetröster. Israel hade fått det v.S. det yttre ganska bra men det andliga mörkret var stort. Under den här omnämnda tiden hade dominerande religiösa partier växt fram. Vi skall se något här på de ledande partierna och lägga märke till huru vi faktiskt har påfallande likheter i vår profetiska situation.

 

Det ledande partiet var det fariseiska. Fariséerna var fromma men olyckan var att de menade sig genom sin laglydnad enligt Herrens lag plus ett tillägg v.S. de äldstes stadgar att kunna vinna salighet. Utan att Så in på detaljer så kan vi lägga märke till, att det visst inte är i alla kyrkor son det rena Evangeliet om den oförskyllda nåden i Kristus Jesus förkunnas. Många församlingar och mänga kristna är i träldom och de behöver höra på nytt Pauli förkunnelse och Martin Luthers förkunnelse om att rättfärdiSheten frän Gud är en gåva som vi


fritt och för intet i tro får ta emot. Vi får ta enat syndernas förlåtelse i Jesu Namn och vi får ta emot också det Eviga Livet som en gåva.

 

Det andra av de dominerande partierna var saducéerna. De var den tidens s.k. liberalteologer, som förnekade den övernaturliga världen, förnekade uppståndelsen och de var romarvänliga. Med andra ord så vände sig detta parti fjäskande till de ledande politikerna. Jag behöver knappast närmare g& in p& likheterna här med en stor del ledare i dag ned kristet förtecken. Se bara på den svenska statskyrkan och ta t.ex. del av boken Bibelsyn och,bibelbruk son de svenska biskoparna Sav ut för en del är sedan. Skriften ifråga är ett liberal­teologiskt förnekelsedokument av sällsynt slag. Denna skrift var en viktig orsak för mig när jag lännade statskyrkan 1981. Exemplen p& liberalteologi skulle kunna bli många nen det sagda får vara nog i detta sammandrag frän Kyndelsnässo­dagens förkunnelse.

 

Ett tredje känt parti eller sanfund frän denna tid var det samaritiska.-Samariterna var ett blandfolk, men det är inte detta i och för sig som vi vänder oss emot. Nej, vi vänder oss emot detta, att samariterna tillbad den ende sanne och levande Guden nen tillbad samtidigt avgudar. - Vilken parallell med tanke p& vår tid. Vi lever i religionsblandningens tid. Se bara på Stockholms storkyrka där under en följd av är en egendomlig blandning varit för handen. Den som har ögon att se med han må se och han må taga varning. - I sanning häller vägen på att bli redo för Antikrist att snart - åtninstone för en tid - ta över i denna världen. Marken är förberedd. Alldeles nyligen meddelade pressen att Gorbatjov samlat cirka 1000 både politiska och andliga ledare kring sig i Moskva, för att försöka finna det ljus som skulle kunna leda mänskligheten fram enot ljusare tider.

 

Mitt i det här virrvarret av villfarande religion s& fanns när Jesus kom första gången en liten men dock levande kärntrupp, en "Gideonstrupp" eller ned andra ord en liten hjord /Luk. 12:32/ som var av Herren utvald och som skulle fä Riket. Till den här lilla truppen hörde Jesu moder Maria samt Jesu fosterfader Josef. Hit hörde Elisabet och Sakarias, Johannes Döparens föräldrar samt gamle Simeon och den gamla Hanna, som vi hör om i de heliga orden i dag. Men vi förstår att det fanns givetvis också åtskilliga andra, ty det står om Sanla Hanna, att hon profeterade och talade här i helgedomen till alla dem som väntade på "förlossning för Jerusalem!'. - Denna skara var av hjärtat genom den helige Andes verk onvända till Herren, de hade fått förlåtelse i Herrens Namn och de hade uppenbarligen liv genom Anden. Det står vidare on den, att de tjänade Gud både genom ett rättfärdigt liv men de tjänade också Gud i helgedomen, ja, vi läser till och med on den Samla Hanna, att hon lämnade aldrig helgedomen utan hon tjänade Gud där med fastor och böner natt och dag.

 


På samna sätt har Herren i denna yttersta tid alldeles före Jesu tillkommelse en skara som blivit omvänd enligt mönsterbilden i Guds Ord eller som blivit omvänd som aposteln Johannes säger genom Blod, Vatten och Ande. Liksom skaran på första pingstdagen som blev frälst så har de sett sin synd och de har ropat: Vad skall vi göra för att bli frälsta? - De har förstått Petri förklaring p& pingstdagen i det att de vänt sig av hjärtat till Herren och de har låtit döpa sig i Jesu Namn till sina synders förlåtelse och de har sedan synden utplånats genom kraften i Jesu Namn blivit nya skapelser, det Samla är förgånget i deras liv, allt har blivit nytt. De har förstått Jesu ord till Nikodemus enligt Jch. 3 kap., att om man ej blir född av vatten och Ande s& kommer man ej in i Guds rike. - Men även denna skara som blivit lennar i Kristi krokp- ojc~h _.9pD blivit grenar i det äkta sanna Vinträdet, där Jesus själv är stammen, börjar och fortsätter att tjäna den ende sanne och levande Guden. De får nädegävor till helig tjänst och eftersom de är grenar i det träd där Jesus själv är stanmen, så bär de frukt 30-falt, 60-falt och 100-falt. - Men precis son den "lilla jorden" väntade Jesus när Han kom första gången, så väntar ocksä "den lilla hjorden", som skall fä Guds Rike i dag, Jesus på skyarna. Aposteln Paulus förkunnar ju, att en överängels röst skall höras och en Guds basun och i ett ögonblick skall de i Kristus döda uppstå och vi som d& lever kvar vid Jesu tillkonmelse skall tillsammans med den nyss nämnda skaran bli p& skyar bortryckta, Herren till mötes i luften, och så skall vi för alltid vara hemma hos Herren. Med dessa ord skall vi, som lever under blodets rening varje dag och stund och som dagligen och stundligen tar emot förnyelse i och genom den helige Ande, kunna trösta varandra.

 

När Jesus snart kommit s& är skilsmässans dag för handen. Jesus blir antingen till fall eller till upprättelse, förkunnar den gamle Simeon i helgedomen i Jerusalem. Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, förkunnar aposteln Paulus, men, säger han vidare, för oss som bliva frälsta är detta korsets tal en Guds kraft till frälsning. -Jesus säger, att när Han hämtat hem sin skara så är skilsmässan ett faktum. Två skall ligga i en säng, säger Jesus, för att belysa saken, den ena skall upptagas eller ned andra ord ryckas till Herrens nöte i luften, men den andra skall lämnas kvar. Jesus säger, att vi skall i sammanhanget komma ihåg Lots hustru som säg sig tillbaka och drabbades av domen eller blev en saltstod, nen Gud har ej bestänt om oss att drabbas av vredesdomen utan att vinna frälsning, Ja, en slutlig förlossning i Jesu Namn. Anen.

 


Frälst av nåd.

 

Natt. 20:1~16.

 

Sammandrag av predikan söndagen Septuagesima den 11 febr. 1990 1 Bro.

 

Jesus visar i denna liknelse att Gud kallar alla människor till frälsning. Husbonden gick Ju ut både vid tredje timmen, sjätte timmen och nionde timmen samt också vid elfte timmen. Det betyder att Gud har kallat vid olika tidsepoker. Judarna som var Lagens och profeternas folk menade sig ha företräde bara för att de så länge varit i speciell mening Guds folk, men Jesus visar här i liknelsen, att det inte är kvantiteten av tid som är avgörande utan kvaliteten var avgörande eller vad vi har för motiv för vår tjänst i Guds rike. - Att husbonden gick ut vid dessa olika tider betyder också att Herren kallar till frälsning vid olika åldrar av människolivet. Allts& är både juden och greken kallad till frälsning och till helig tjänst och ung såväl som gammal är kallad, ty Gud vill att alla människor skall bli frälsta och komma till sanningens kunskap. Penningen representerar Ju på ett särskilt sätt den uppgift som Gud vill tilldela varje människa, d& ju varje människa är unik och har en helt unik kallelse. Vad Ordet här i dag särskilt vill säga oss är, att våra gärningar ej kan ge oss frälsning. Endast Guds godhet och Guds nåd kan ge oss frälsning. Den ena gruppen vi möter här försöker gärningarnas väg till frälsning. - Det var ej fel att man var arbetsam och att man var uthållig i sitt arbete t.o.m. när det var som mest påfrestande på dagen. Felet var att man trodde sig kunna genom sina gärningar bli frälst. Fel var det också att vara högmodig och att vara en översittare i förhållande till sina nedkristna eller över huvud taget i förhållande till sina medmänniskor. - I Lukasevangeliets 15:e kapitel möter vi den äldre sonen i fadershemmet som tyckte i förhållande till sin yngre broder, att han ju arbetat både länge och väl och han bemötte både sin far och sin bror med kritik och uppträdde som en översittare.

Aven i de kristna leden i dag kan vi möta mycket av högmod, självgodhet och översitteri och detta vittnar om ett far-r*seiskt sinnelag. När aftonen var inne och den här självgoda gruppen kallas fram så visar det sig, att de bemöter både husbonden och dem som arbetat tillsamnans med dem i vingården med elakhet och kritik, vilket bevisar att de ej förstått att frälsningens väg är ej gärningarnas väg men nådens väg. Jesus talar om, när Han avslutar sin bergspredikan, sådana som skall säga när deras gärning skall prövas, att de gjort kraftgärninSar och profeterat men Herren skall betyga för dem att Han ej kände dem och de får stanna utanför Guds rike också i evighetens värld. På samma sätt får de egenrättfärdiga också här i liknelsen ta "sin penning och gå... 11 Alltså är gärningarnas

 


väg till frälsning stängd både här i tiden och i evighetens

värld.

Den andra gruppen här som vi kan kalla för den "elfte timmens

folk" har fattat att det är endast näden som kan frälsa.

Frälsningen son innebär syndernas förlåtelse och evigt liv kan

endast tagas emot som en helt oförskylld gåva som jag alls ej

på något sätt har kunnat förtjäna. - Vad gäller sedan tjänsten

i Guds rike så är det           som vi redan påpekat - fråga om att

tjäna med rätta motiv.          Aposteln Paulus beklagar sig mycket

över medarbetare i de första kristna församlingarna när han

säger, att de allesammans har en benägenhet att bara söka sitt

eget, men han hade en betrodd Herrens tjänare, Timoteus, som

hade uppriktig omsorg om själarna. - Jesus talar om, att vi

skall uppriktigt söka Guds rike först och allt det andra skall

helt enkelt tillfalla oss. Salomo säger redan i GT, i den 12:e

Psalmen, att det som andra under mycken möda måste kämpa sig

till ger Herren sina vänner medan de sova. - Vi ser i Guds

rikes historia, att det ej är den länga mödosamma tjänsten som

i och för sig är avgörande utan - som sagt - motiven för

tjänsten. Prästmannen Anders Elfing i Kalmar län som dog 27 år

gammal efter'5 Ars tjänst i kyrkan och David Brainerd,

indianernas apostel, som dog vid 29 års ålder efter ungefär

lika kort verksamhetstid visar bägge - så långt vi kan bedöma

- att det blir en underbar frukt av vår gärning, när vi tjänar

med rena motiv drivna av Guds Ande och Guds Ord... - Då. skall

vi också kunna träda fram vid aftontiden, när vår gärning är

slut, och vi skall fä vår lön vid Kristi domstol, men av bara

nåd, och värt livsverk skall ej brinna upp eftersom vi byggde

med guld, silver och ädla stenar d.v.s. vi lät Guds Ande och

Guds Ord utföra verket genom oss.

Så skall mänga självgoda och arroganta s.k. Herrens tjänare

stä där längst ned på listan en gäng och om man ej vilar på

Jesusgrunden så blir man t.o.m. utanför Guds rike i evighetens

värld men mänga som här kanske var förbisedda men tjänade i

trohet och drevs av Anden skall en gäng bli de första, ty

MÅNGA ÄR KALLADE MEN FÄ ÄR UTVALDA. Amen. I JESU NAMN, AMEN.