Allt Guds rådslut - en modern postilla 1992.

 

 

Förord.

 

Det här är en modern-postilla. - Vi minns säkert,åtskilliga av oss,de gamla postillorna,t ex Martin Luthers och andra kända förkunnares bibelutläggningar söndag efter söndag under det s k kyrkoåret. Det är tyvärr så att predikanter mycket lätt blir ensidiga och de talåt . då bara över sina älskningstexter. Detta är ej nyttigt för dem som lyssnar, "an,dliga bristsjukdomar" uppstår... jag beslöt därför att under ett år vid våra söndagsguds­tjän-åter.ja,vid varje "röd" dag under året utbedja mig något över någon av dagens föreslagna texter. Resultatet föreligger i denna postilla. Jag vill dock på­peka att jag några söndagar "saxat" förkunnelsen från någon av mina tidigare skrifter. För den som har synfel vill jag omnämna att postillans för­kunnelse även finns på kassettband.

 

Bro Allhelgonadagen 1992.

 

Thore Forslund.

 

FÖRSTA DELEN.

 

Från och med 1:a Advent t o m Långfredagen.

 


Filadelfia eller Laodicea?

 

Upp. 3:7-22.

 

,gammandrag av predikan Första s6ndagen i Advent den 2 december 1990.

 

När det gäller praktiskt taget alla Bibelns sanningar så står och faller de med Jesus. När Pilatus hade Jesus inför sig och till synes hade makt att antingen frige eller döma honom, så frågar han folket:

'Wad skall Jag göra med Jesus, som kallas Messias?"

 

När allt kommer till allt är detta den avgörande frågan, den största av alla frågor.

 

När det -därför blir fråga om Guds församling och livet i församlingen,'så gäller det också där: Vad skall vi göra med Jesus? Det är den avgörande frågan också i försanlingslivet.

 

I de förunderliga synerna på Patmos fick Johannes se Jesus vandrande bland sju gyllene ljusstakar. Ljusstakarna var en bild på de sju församlingarna i Mindre Asien, och Johannes fick från Jesus, -,>am ju är huvudet för sin församling, meddela budskap till dessa sju församlingar. Dessa budskap eller församlingsbrev gav frän Herrens egen synpunkt klarhet om, i vilket läge dessa församlingar befann sig. Dessa försanlings­brev är i dag en spegel för församlingarna på de olika platserna. Vi kan i nutida församlingsliv lägga märke till två särskilt anmärkningsvärda tendenser: en tendens liknande den i Filadelfia fordom och en liknande den i Laodicea.

 

Filadelfia och Laodicea är varandras motsatser. Filadelfia betyder brödrakärlek. I Filadelfia hade Guds Ande herradömet, och Guds kärlek var utgjuten i trossyskonens hjärtan. Ett rätt Filadelfia i dag är allts& en plats, där Guds kärlek råder i de troendes hjärtan.

 

Laodicea betyder folkvälde. Det betyder allts&, att församlingen endast till namnet är en Guds församling, medan i själva verket de mänskliga viljorna råder över det hela. Man kan inte i sanning säga, som det sades i Jerusalem fordom, att den helige Ande och vi har beslutit. Det blir fastmer en fråga om beslut efter den egna viljans önskningar.

 

Vilken var då skillnaden mellan Filadelfia och Laodicea? Vi skall peka på några märkbara skiljepunkter.

 

Vännerna i Filadelfia stod i beroendeställning till Jesus, medan man i Laodicea var "sig-själv-nog". Man klarade sig helt enkelt själv numera med tanke på de stora andliga upplevelser man gjort i det flydda.

 

Huru tragiskt är det inte, om vi bedrar oss själva, if det vi tror, att det går att klara sig själv på andelivets område. Sanningen är ju likväl den, att vår egen kraft är synnerligen ringa. Gud har, enligt Skriften, utvalt det som i världen var ringa, föraktat, ja, det som ingenting var, för att han skulle komma det starka på skam. Lutherpsalnens ord har här sin tillämpning:

 

"Vär egen Irraft ej hjälpa kan vi vore snart I'örs-;trödda-"

 

y77~y.                             7

 


Lagarna på andelivets område säger oss, att skall vi ha det riktigt gott i våra hjärtan och i församlingarna, så gäller det, att vi också verkligen hungrar och törstar efter rättfärdighet, efter att äga mer av Gud. Ä andra sidan blir det stängt, trögt och besvärligt, om vi är "nätta" och intet behöver i andligt avseende.

 

Den andra skillnaden vi lägger märke till är den, att Filadelfiaförsamlingen hade Jesus innanför dörren, medan Laodicea hade Jesus stående utanför dörren. I Filadelfia fanns rum för Jesus. I Laodicea hade det egna jaget så helt upptagit rummet, att det ej fanns något rum för Jesus.

 

Vad är det då att öppna för Jesus? Jo, det är att "taga vara p& hans ord". Jesus uppenbarar sig nämligen p& ett alldeles särskilt sätt, då Anden gör Ordet levande för våra hjärtan. Då gäller det att vi öppnar och tar emot. Laodiceaförsamlingarna har ingen smak för Guds Ord utan reser en mur not detsamma, ja, man stänger helt enkelt sitt hjärta för det Ord, som är "ande och liv". Därför känner vi behov av att mana varandra med sångarens ord:

 

"Rum för Jesus, ärans konung, Elrynda dig att öppna då, Lät ditt hjärtas stängda portar För din Jesus öppna stä!"

 

Det tredje vi lägger märke till i jänförelsen är, att "Filadelfiabröder" och "Filadelfiasystrar" alltid har en öppen dörr.till tjänst, medan ljumheten i Laodicea gör att man praktiskt taget inte har någon uppgift alls i Guds rike.

 

Det är ett synnerligen hopplöst företag att söka stänga för den som står rätt inför Gud. Han kan blockera, hindra, förfölja men faktum är, att dörren i alla fall står öppen, ty Herren har sagt:

"Se, jag har låtit dig finna en öppen dörr, som ingen kan tillsluta."

 

Himlen är då öppen, när vi beder. Dörren står öppen för Ordet, när vi vittnar. Herren bereder vägar, kopparportarna krossar han, järnbommarna bryter han sönder, ja, alla dörrar är öppna, och inga portar är då mera stängda,

 

Däremot blir en Laodiceaförsamling - som sagt - aldrig till någon verklig välsignelse. Den allvarliga bild om ljumheten, som Herrens Ande använder i brevet till Laodicea, säger oss tydligt och klart, att ingen vill ha eller räknar med det som är ljumt. Vi kan själva var och en bekräfta den saken: vi vill ha varmt kaffe eller kallt vatten nen ej det som är ljumt.

 

Det allvarligaste i jämförelsen nellan Filadelfia och Laodicea möter oss dock vid tanke på Jesu snara tillkommelse. I Filadelfia finns nämligen nånga "brudesjälar" medan Laodicea­församlingarna ofta endast har några enstaka. Ofta måste också dessa enstaka "brudesjälar" till sist gå.ut till Jesus utanför "lägret" och bära hans smälek.

 

När dörren är obevekligt stängd för Jesus i Laodicea då har den broder och syster, som så innerligt gärna vill vara med Jesus, till sist intet annat val än att handla på det sättet.


När Jesus kommer tillbaka för att hämta sin brud, son älskar honom, står vi alla inför ett ofrånkomligt avgörande. Salig den som då får uppleva det löfte, som gavs åt församlingen i Filadelfia:

."Eftersom du har tagit vara på mitt bud om ståndaktighet, skall ock jag taga vara på dig och frälsa dig ur den prövningens stund, som då skall komma över hela världen för att sätta Jordens inbyggare på prov."

 

Tragiska verklighet, att med den namnkristan hopen och det stora antalet "Laodiceasjälar" ur Herrens mun bli utspydd under den stora vedermödans donstid.

 

Give Herren oss därför sin nåd att undfly den tillstundande vredesdamen! Herrens maning till oss inför tidsälderns avslutning är:

"Jag kommer snart: häll fast det du har, så att ingen tager din krona."

 

Var står du, broder och syster? Vilken är din ställning till Jesus? Låt oss öppna helt för Jesus och hans kärlek, då skall Han också snart öppna bröllopssalen för oss. Vi får då vara med i brudeförsamlingen, som skall ryckas till hans möte i luften. Att höra Herren och han brudeskara till är det enda hållbara för dig och mig i dagens läge! - Amen.


Såsom på Lots o<--~h Noas tid!

 

En basunstöt om Jesu tillkommelse.

 

Luk. 17.-26-37.

 

,gammandrag                                       av predikan på Andra söndagen i Advent

den 9 december 1990.

 

Jesus har farit till himmelen, men Han skall komma tillbaka på san= sätt som Han for. Den sanningen får inte tystna i vårt budskap i dag. Jesus har sagt, att det vid hans andra tillkommelse skall vara så som det var på Noas och Lots tid.

 

Hur levde då människorna i allmänhet vid den tiden? - Skriften säger, att man åt och drack. Det är ju ingenting anmärknings­värt. Faran var dock, att man hade sitt hjärta så helt koncentrerat kring detta och glömde det som var mer nödvändigt, nämligen att leva i harmoni med Guds vilja. Människan lever ju inte allenast av bröd utan av vart och ett Ord, som utgår från Guds mun. Vilket tragiskt slut fick inte Belsassar, kaldéernas konung, då han vid den stora dryckes~ festen fick Guds dom över sitt liv. Han var trots sitt frosseri och sin dryckesskap vägd på en väg och befunnen för lätt. Huru tragiskt blir inte slutet för den som har buken till sin gud och söker sin ära i det som skulle vara hans skam.

 

Det står även om människorna, att de vid nämnda tidpunkt tog sig hustrur och hustrur gåvos åt män. Det är ju inte heller något egendomligt i detta. Det felaktiga var dock, att man gifte sig så hårt, att man glömde Gud därvid. Skriften talar om dem, som inte kunde komma med till det himmelska bröllopet, eftersom man tagit sig hustru. Lammets bröllopshögtid är en s& väsentlig högtid, att inte ens våra närmaste bör få binda oss fast vid jorden med tanke på denna stora högtid.,

 

Jesus säger vidare, att människor så skall Så upp i att köpa och sälja,att de blir efter vid hans tillkommelse likasom de var dåligt beredda för det som komma skulle på Lots tid. Skriften påvisar det ohållbara i att mena sig fara till den eller den platsen och för något är framåt få driva handel. Vi borde fastmer säga, heter det, om Gud vill och vi får leva skall vi göra det eller det. NåSon hade köpt Jordagods, en annan oxar och därför fick det vara med inbjudningen till frälsning. Må inte girigheten få slå sina snärjande band om oss inför tidsålderns snara avslutning.

 

Om andra heter det, att de planterade och byggde och detta blev för dem en ödesavgörande snara. Hur mången är det icke som.nöjer -sig ned sådden och skörden i rent yttre mening, men. glömmer att sådden i Andens åker är när allt kommer till allt det enda nödvändiga. Vilken smärta och vilket vemod ligger inte i profeten Jeremias utrop, då han säger: "Skördetiden är förbi och sommaren tillända, men ingen frälsning har kommit oss till del." Hur tragiskt med alla dem.som bygger sitt liv endast p& timliga värden men glömmer att ordna rumsfrågan för evigheten. De är lika mannen, som byggde sitt hus p& sanden.

 


Det är självklart, att människor, son så helt gick upp i det närvarande, ej hade varken tid eller lust att lyssna på vad Herren hade att säga genom sina tjäA*are. Därför heter det också om människorna, som levde före floden på Noas tid, att de visste av intet, förrän floden kom och tog den bort allesammans. Detta släkte har i alla tider sedan syndafallets dag varit ett ohörsant släkte. Man ansåg ju till och med att de ord Jesus talade var ord ej värda att akta på. Ingen bör därför förundra sig över människors ohörsamhet i dag, d& ett fallet släkte alltmer nognar för vredesdomen.

 

Det är emellertid uppmuntrande att lägga märke till, att det i alla tider funnits ett speciellt folk, ett helgatt folk, även om detta folk ibland endast utgjorts av några få. Det fanns vid tiden före floden,en Noa, som levde för Gud och son jämte sju andra blev bevarad som "rättfärdighetens förkunnare", när flodens vatten kom till fördärv för det släkte, son då levde. Det fanns någon rättfärdig också i städerna på slätten, i Sodom och Gonorra. Det fanns en Lot, som undkon donen. Dessutom fanns det en Herrens vän Abraham, som länge varit i förbön för de ogudaktig& människornas frälsning. det var människor, som hade sina källor i Gud.

 

Abrahan åt och drack som de andra, men skillnaden var den, att han åt och drack tillsammans med Herren och hans änglar. Noa hade ett visst intresse för livsnedel, men placerade in mängder av livsmedel i den ark, son blev honom och hans hus till frälsning. - Noa hade sin hustru och sin familj, nen var angelägen om att fä de sina med sig på frälsningens väg,och i "frälsninssarken". Abraham hade sin Sara, men var angelägen om att länna både sig själv och sin hustru i Herrens händer. Därigenom skedde också det undret, att de på sin älderdan fick löftessonen Isak. Hebr. 11:11-12.

 

Abraham var inte girig i sina affärer utan lät Lot välja, då tvister uppstod nellan Lots och Abrahans herdar. 'Will du åt vänster, så går jag är höger, och vill du åt höger, s& går jag åt vänster", sade Abraham till Lat. Genom sin storsinthet och sin generositet, genom att räkna med Gud i sitt köpslående med Lot fick Abraham hela landet genom ett löfte av Gud. Sedan Abraham hade skilt sig frän Lot, bosatte han sig vid Kamres terebintlund vid Hebron, man han var angelägen.on att bygga ett altare åt Herren för att ej glömma Skaparen för-det skapade och planterade.

 

Både Noa och Abraham hade ett viss intresse för byggnation, men hjärtat var ner gripet av Guds byggnadstankar än av hus byggda efter mänskliga ritningar. Noa byggde arken efter en hinmelsk ritning, han gjorde i allt eftersom Herren hade sagt honon. Noa byggde i from förtröstan denna ark och använde tiden att göra sig redo för den domens dag, som han ännu icke såg, men som Herren sagt skulle kamma. Abraham bodde i tält och bekände sig därmed vara en "gäst och fränling" på Jorden, som väntade på en bättre byggnad. Han väntade nämligen på "staden ned de fasta Srundvalarna", vars skapare och byggmästare är Gud själv. S& borde vi i tidsålderns afton tänka på att vi är "gäster och främlingar" på Jorden och göra oss reda för förlossningens dag och så undfly den tillstundande vreden.

 


I det         angivna Gudsordet pekar Herren på en speciell dag, då

Han konner tillbaka för att hämta sitt folk, en dag som hade

sin förebild både på Noas och Lots tid. Vad står skrivet om

den dagen? - Jo, det står, att Herren själv stängde igen om

Noa. Herren själv stängde igen den nådens dörr, son länge

       stått öppe ' n. Noa jämte den son var med honom i arken

lyftes allt högre mot himlen och ett armt, förlorat släkte

sjönk        allt djupare i vattenmassorna. Så skall ske den dagen,

då Människosonen uppenbaras. Då skall Herren stänga igen bakom

den frän jorden förlösta skaran. Då är det för alltid stängt

för sjukdomens härjningar, för förbannelsens ljud, för varje

möjlighet till frestelse och fall. Då skall bröllop firas i

det himmelska för- Jesus och hans brud. DA är borden dukade och

det nya vinet framsatt. Då är den siste fienden döden berövad

all sin makt. Men tragiska verklighet för det släkte, som

drabbas av Herrens domar, medan vreden går över jorden. Huru

djupt       skall icke fallet bli, då saltet och ljuset tagits från

jorden! Huru fruktansvärt att stä utanför en stängd

bröllopssal!

 

Den dagen Jesus kommer tillbaka, skall han flytta de sina ur farozonen likasom Lot och hans döttrar räddades av Herrens änglar och Abrahams förböner. Underbara verklighet och underbara hopp att en dag fä gå ut ur "denna världens Sodom" och av Herren flyttas till en plats "därovan", men huru tragiskt att likt Sodom och Gonorra drabbas av Herrens dom. Skriften säger ju, att den dag Lot gick ut frän dessa städer på slätten så regnade eld och svavel från himmelen och förgjorde den som var kvar där.

 

Sanningen om Jesu tillkommelse har med sig ett ödesavgörande antingen - eller. Innanför eller utanför bröllopssalen. Två skall gå ute på marken. En skall möta Jesus i skyn, en annan skall lännas kvar i vedermöda, mörker och kval. Hur skall det bli p& Jorden under denna domstid? Jesu svar är hemlights­fullt, men skakande och allvarligt: "Där den döda kroppen är dit skola och rovfäglarna församla sig". Därför ville vi fråga med sångaren:

 

"Innan~för eller utan-rör.

Var skall du --:~tå en gång'?.

 


Bereden väg för Herran-

 

Luk. 3:1-15.

 

Tilltal frän Herren lnför~ Tredje sdndac-en i Advent den 17 december 1990.

 

Jag Herren lyfter upp alla försagda och Jag Herren hjälper er upp ur misströstans djupa dal; Jag Herren krossar alla högmodig& hjärtan, om Jag blott får tillfälle att utföra Mitt Verk genom Anden och Ordet. - Jag Herren låter Mitt starka Ljus avslöja all falskhet has dem son funnit behag i att SA på krokiga vägar; Jag Herren är så nådig och barmhärtig att hos Mig finns en tillräcklig rening och förlåtelse för de största av syndare, ty Jag Herren kan för-vandla vad "oländigt är till slät mark". - Lyft alltså upp dina ögon, o mänsklighet och se upp till Mig som till fullo kan frälsa var och en son kommer till Mig, ty Jag Herren vill uppenbara Min Härlighet för var och en som vänder sig till Mig och som av hjärtat söker Min hjälp och Min frälsning, ty så har Min mun talat säger Herren, Herren, Herren. Amen. Amen. Amen.

 

Beredelsetid!

 

Var beredd, nen var inte rädd, fast vi lever i allvarstid, ty Jesus är vår FRID -nu och alltid...

 

Var beredd -i Jesu Rättfärdighet klädd, kan du möta Jesus i skyn, när evighetsmorgonen gryr...

 

Var beredd, så att ledd av Herrens starka hand du kan föras hem till ett himmelskt Jerusalem...

 


Guds Församling       vår Kader!

 

Jes. 40:9-11.

 

Sammandrag av predilkan Fjärde söndagen i Advent den 23 december 195?0.

 

Guds församling är modersskötet, som föder oss till andligt och evigt liv i Jesus Kristus. Frälsningen kan aldrig vara vår "privatsak". Nej, att bli ett Guds barn är att bli inympad som en gren i det sanna vinträdet, där Jesus själv är stammen, de andra pånyttfödda människorna är grenar i trädet. Att bli ett Guds barn är att bli inlemmad som en lem i Jesu Kristi församlingskropp. Jesus själv är huvudet och de andra pänytt~ födda människorna är lemmar i kroppen. Jag får då, såsom levandegjord i Kristus Jesus, livsförbindelse både med Jesus, såsom huvudet för kroppen, och med de andra på Jesus troende människorna, som är lemmar i kroppen. Att bli ett Guds barn är att bli lagd såsom en levande sten bredvid de andra levande stenarna, d.v.s. bli lagd bredvid dessa som förut renats i Jesu blod och fått liv genom den helige Ande. Grunden för detta andliga tempelbygge är enligt NT Jesus Kristus själv. Det är om det tempelbygget Jesus profetiskt talade med Petrus redan före påsken och pingsten, när han säger om sin Församling: Dödsrikets portar skola icke bliva henne övermäktiga.` Se Katt.16.-15-19.

 


Juleng2 Gä~

 

Tilltal inför Juldagen den 25 december 1990.

 

"Och det begav sig i de dagarna, att frän kejsar Augustus utgick ett påbud, att all världen skulle skattskrivas. Denna skattskrivning var den första och skedde då Kvirinius var hövding över Syrien. Och de fora alla, var och en till sin stad, för att låta skattskr-Yva sig. Sä for­och Tosef upp från Gallleen, från staden Nasaret, till ,Tudeen, till Davids stad, ssom -heter Betlehem, emedan han var av Davids hus och släkt, för att låta skattskriva sig, jämte Räria, sin trolovade, som var havande. Men det begav sig, att medan de voro där, vordo dagar-na fullbordade, att hon skulle föda. Och han födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty för dem var icke rum i härbärget. Och i samma ängd vDrc några herdar ute på marken och höllo vakt am natten över sin hjord. CC..-h s-e, en Herr-en-s ängel stod bredvid dem, och Herrens härlighet kringssken dem, och de vardo storligen -förfärade, och ängeln sade till dem., Varen icke färfärade; tjy se, jag bådar eder stor glädje, som skall vederfaras allt folket; ty i dag är eder född Fräls-raren, som är EY-i-stus, Herren, Y Davids stad. Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett lindat barn, liggande l en krubba. Och strax vart med ängeln en mängd av den himmelska lärskaran, vilka lovade Gud och sade: Ära vare Gud I höjden, och frid på jorden, till mNnni-,=~Å-o-rna ett gott behag! Och det begav sig, att när änglarna hade farit !frän dem upp l himmelen, sade herdarna sinsemellan: Lätom oss nu gå firam tili Betlehem och se detta, som har skett och vilket Herren haz­kungjort för ass. Och de &inga hasteligen och funna Kärla och Josef och barnet, sam låg i krubban. Och när de hade sett det, kungjorde de vad ssom hade blivit dem sagt om detta barn. Och alla sam hörde det förundrade sig över- det som hade blivit den sagt av herdarna, Xen Maria gömde allt detta, begrundande det i sitt hjärta. Och herdarna Singa tillbaka, prisande och lovande Gud för allt vad de hade hört och sett, såsom det hade blivit dem sagt.0 Luk. 2,1-20.

 

Jag såg er nöd här i denna världen där ni låg under för synd, död och djävul. Min Fader hade frän begynnelsen utsett Mig att konnA ned till er i er nöd, för att betala skulden med Mitt Blod, lida helvetets straff genom att gå in under fördömelsedonen. Jag kom för att i Min kropp, säger Herren, bära allas era sjukdomar och Jag kom för att föra oförgänglighet och evigt liv fram i ljuset. - S& har Jag blivit er Frälsare, ty Just för er, Mina barn, och för övrigt för alla människor kom Jag, säger Herren. Så lita då på det budskap, som ni så ofta sjungit ut i sängens ord, säger Jag Herren er, nämligen att Jag verkligen kan för hela er frälsning och hala er salighet vara er man. - SA förtrösta då på Mig av hela ert hjärta, säger Herren, Herren, Herren, och ta enat allt det goda Jag vunnit åt er. Inse till fullo, säger Jag Herren, huru mycket gott ni äger I MIG, ty Jag har välsignat er i Kitt Namn med all den himmelska världens andliga välsignelse. /Paulus brev till Filemon v. 6, Ef. 1:3,/ Amen.


Svensk juldag,

 

Svensk julmorgon det är julotta allra senast klockan åtta med psalmen "Var hälsad sköna norgonstund, Som av profeters helga mun Är oss bebådad vorden". Jesu ankonst är vår rätta frälsningsgrund, ty det är Du, Herre, son för oss dukat borden med det levande Bröd, som allena avhjälpa kan vår hungersnöd och det är Du, Herre, som ger oss det levande vatten, som släcker all törst i vår själ och det eviga Ljuset har Du tänt uti natten, ja, det är Du, Herre, son gjort allting väl ...

 

Så vill vi prisa Dig, Herre, för ännu en juldag i Norden och vi tackar Dig för de rikt dukade borden och tack även för snö över vita fjäll, men det är Din nåd allena, Herre, som gör mig lycklig och säll, när det nu äter blivit juldagskväll här i värt fridfulla tjäll, men jag väntar på att Du, Herre, skall hämta mig hen till ett-himmelskt Jerusalen...

 


Skördetid i Säna-iens huvudstad!

 

ApS. 7:59-8:25.

 

Sämmandrag av predllcan Annandag rul den 26 decembex- 1990.

 

Det är intressant att lägga märke till upprinnelsen till den

skördetid, som kom över Samariens huvudstad. Upprinnelsen är

          berättelsen om den förste martyren i urkristen tid.

Stefanus              död förde med sig ytterligare förföljelse och

förföljelsen sände ett Herrens redskap till de hungrande

skarörna            i Samariens huvudstad. Guds ord säger, att allt

samverkar till det bästa för den som älskar Gud. Försanlingen

i Jerusalem var måhända på väg att bli kräsen och innestängd,

men innan den hunnit falla för någon sådan frestelse

tillstadde Gud den första förföljelsen över den urkristna

församlingen. Denna förföljelse gav indirekt Guds verk flera

tusen nya evangelister.

 

Dessa kringspridda lärjungar gick nänligen omkring, son en noggrannare översättning säger oss överallt och förkunnade evangelii ord. Detta är värt behov l dag. Predikstolen måste ut till folket. Den näste vara flyttbar. Dessa bröder och systrar hade det klart.för sig och förhållandena tvingade den helt enkelt att bli vittnen. Månne vi kan kon-ma på fötter och få se "det allnänna prästadönet" i verksamhet eller skall först den yttre nöden utlösa vår vittnesduglighet?

 

Filippus, en av diakonerna i försanlingen, blev Herrens utvalda redskap i Sanariens huvudstad och han visade sig äga en evangelistgäva av sällsamt slag. Han predikade Kristus står det och det var denna förkunnelse, som satte sådana out­plånliga spår efter sig. Filippus och de andra nya evangelis~ terna kunde väl frän mänsklig synvinkel haft anledning att fara omkring och klaga på Saulus av Tarsus, den fanatiske förföljaren, nen, Gud vare lov, de var positiva och hade ett glädjebudskap frän himmelens Gud. Att predika Kristus är vår förunderligt stora uppgift. Det betyder att ha Jesus med sig. Inte en ceremoniernas, altartavlarnas eller de egna tankarnas teoretiske Jesus, nen att vandra med den uppståndne och levande Jesus vid sin sida och mottaga budskap frän honon.

 

Resultaten av verksamheten i Samariens huvudstad visar ned all önskvärd tydlighet, att Jesus var ned Filippus. De anda andarna drevs ut ur de besatta, påtagliga läkedonsunder skedde genom ett vidrörande av denne Jesus, som Filippus hade med sig. Känga blev renade frän sina synder och fick andligt liv i Jesus Kristus genom det evangelium, som Filippus predikade. De blev döpta i Jesu nann till sina synders förlåtelse och upptogs därned i Guds församling eller fick ned andra ord­medborgarskap i Guds rike. När Petrus och Johannes fick höra om det stora som skedde genom Ordets predikan, kom de Filippus till hjälp i arbetet och de nyfrälsta fick genom deras förbön uppleva sin pingst.

 

Även på annat sätt visade sig kraften i den förkunnelse, som Filippus franbar, ty det står, att trollkarlen Simon, son länge haft folkets gunst genom sina trollkonster, förlorade nu sin publik och lät själv döpa sig och förena sig med den "nya rörelsen" i Sanariens huvudstad. Give Gud, att våra ffnöjestenpel" i dag n& förlora sin tjusningskraft och den sista skörden bärgas förlimmelen genom Anden och Ordets mäktiga kraft.


Vi lägger emellertid märke till, att den stora hemligheten till det som skedde var den helighet och den renhet i hjärtegrunden, som fanns i den första kristna församlingen. Därför var Herren ned dem. Om det någonsin varit aktuellt, att gå ut frän allt orent och icke komma vid det orent är, så är det i dag, då världen i så hög grad dragit in i de kristna menigheterna på många håll. När därför människor kommer ned sin längtan, så nöter de i stället för något rent, heligt och Sudomligt sanma värld av kiv, split, avund och intriger, som de så innerligt längtat bort ifrån.

 

Skriften säger, att där profetia icke finnes blir folket tygellöst. En mäktig profetisk kraft vilade emellertid över bröderna från Jerusalem och Simon trollkarlens tankevärld med dess orena-motiv avslöjades utan prutmån.

 

Vår väg till samma seger som i Samariens huvudstad är helighetens, renhetens och det personliga själavinnandets väg. Är vi villiga att gå den vägen, så kommer Herren själv att ge sitt välbehag till den gärning vi utför.

 

Kartyrernas dag.

 

Annandag Jul har varit martyrernas dag sedan gammalt i den kyrka där Jag predikade Guds Ord. I Skrifterna läste jag då ofta om hårda och "tuffa" tag. och om hur Herrens vittnen fått lida runt hela vår jord, men de vann seger och fick martyrernas segerkrans och de strålar därhemma nu i Guds eviga glans och Guds ljuvlighets ström de nu njuter i fulla nätt sedan de här i striden provet bestått.

 

Vi vet att Herren till sist skall seger vinna och för Hans anlete skall himmel och jord försvinna, då har Herren besegrat alla fiender till sist och herraväldet tillhör Herren Jesus Krist!

 

Denna jul har vi hört om så nycken strid och nöd, men minns att Jesus är Herre över liv och död och det är ingen tvekan om att Herren har allt i sina händer och allt till det bästa för sitt folk Han vänder...