Min omvändelse - ett personligt vittnesbörd

 

Huru livligt minns jag ej tiden, då Guds Ande började söka mig.
Jag var då i 16-årsåldern. Jag växte upp i ett hem där kristendomen
hade en central plats . Ändå kom det några år, då jag vände Gud
helt och hållet ryggen. Men nu sökte Guds Ande det förlorade fåret.
Kampen blev hård. jag tog min tillflykt till min moders gamla nötta
Bibel, men fick ingen verklig tröst av det jag läste. Jag blev fastmer
bara mer och mer oren ju mer jag "speglade" mig i Ordets "spegel".
Ett ord blev verkligen som en speciell ledstjärna för mig. Det var
Pauli ord till Korintierförsamlingen: "Den bedrövelse, som är efter
Guds sinne, kommer åstad en bättring, som leder till frälsning och
som man icke ångrar: men världens bedrövelse kommer åstad
död". Så fortsatte botkampen för mig under ungefär ett års tid. -

 

En dag orkade jag inte längre bära min tunga syndabörda. Det
gick så att säga hål på bölden. Jag måste under en frukostrast
öppna mitt hjärta för min moder och tala om vilken stor
syndabörda jag sedan länge burit på. För mig kändes det
naturligt att gå till min moder med nöden, då jag visste att
hon sedan tidiga år varit ett Guds barn och jag hade ett
odelat förtroende för den kristendom jag sett hos henne i
hemmet. Jag var dock inte lätt att trösta, då jag bar på den
djupaste nöd över min synd. Jag hade verkligen inte lätt att
tro att Jesu blodiga försoning gällde även min blodröda synd.
Min moder fann dock en utväg för mig i kraft av Guds ord.

 

Efteråt har jag alltmer förstått, att denna utväg var för mig den
enda tänkbara. Huru tryggt har det inte varit sedan dess under
de många tvivlen och kastningarna i livet att få falla tillbaka på
en fräls­ning i kraft av det evigt förblivande Gudsordet, som
aldrig kan vackla. Då Satan, ibland andra människor och
inte minst det egna hjärtat fört mig in i anfäktelsernas glödheta
ugn, så har frälsningsgrunden Jesus Kristus icke vacklat. -
Huru blev jag då förd fram till en levande tro? Jo, min
moder använde sig av nyckelmakten enligt Matt. 18: 18-20,
vilket innebär att en kristen kan få meddela en botfärdig
människa syndernas för­låtelse i Jesu namn, så att människan
löses från synden och så att syndarens namn samtidigt skrives
i Livets bok i himmelen. Efter den långa kampen "under" Lagen
fick jag nu nåd att tro, att alla mina synder var verkligt borttagna
genom kraften i Jesu Kristi blod. När jag lämnade mitt hem
efter den frukostrasten den 13 januari 1944,
då var allt det gamla förgånget och jag var en ny
skapelse i Kristus Jesus. Jag var född inte bara hit till
jorden som en syndare, utan jag var nu född ovanefter i
kraft av Jesu Kristi uppståndelse från de döda.

 

Någon har sagt: "Hela livet vilar med all sin tyngd i
omvändelseögonblicket. Ingenting kan vara farligare
än att uppskjuta, nonchalera eller helt glömma bort sin
omvändelse". Låt oss därför lyssna till Luthers klara och
vägledande ord om vägen till frälsning: "Alltså må en var
lära sig att söka syndernas förlåtelse hos människor, och
icke annorstädes. Endast där skall man finna den, ty så
lyder Herren Kristi befallning: 'sannerligen säger jag eder:
allt det I lösen på jorden, det skall varda löst i himmelen'.
Matt. 18: 18. Likaledes: 'vilka I förlåten synderna, dem
förlåtas de'. Joh. 20: 23. Gud kan nämligen icke tåla, att
var och en lägger sig en särskild stege eller trappa till himmelen,
utan vill själv vara den ende byggmästaren.

 

För den skull - vill du hava syndernas förlåtelse, så gå och
låt dig döpas, om du icke är döpt. Om du åter är döpt, så
påminn dig den till­sägelse, som Gud en gång givit dig, och
var icke tvivelaktig, utan trogen. Gå desslikes och förlik dig
med din nästa, och begär sedan avlösning. När du hör, att man
i Jesu namn tillsäger dig syndernas förlåtelse, så tro där­på, så
har du den sannfärdeligen. Gå därefter till det högvärdiga
sakramentet för att undfå Kristi lekamen och blod, på det
att du må bliva viss därom, att denna dyra skatt gäller dig
och är din egen, att du må därav hava förmån.

 

Således må man för ingen del förakta dopet, avlösningen,
predikan och nattvarden, utan däruti söka och vänta syndernas
förlåtelse. Ty därtill har Gud kallat och förordnat din själasörjare,
din fader, din moder och din närmaste medkristen samt lagt
sitt ord i deras mun, att du hos dem må söka tröst och
syndaförlåtelse. Ty om det ock är människor som tala, är
det dock icke deras, utan Guds ord. Därför bör man fast
tro därpå och icke förakta det".

 

När vi i omvändelsens stund har satt våra fötter på den
smala vägen, så återstår sedan en mödosam vandring,
innan vi med aposteln Paulus kan bekänna: -Jag har kämpat
den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat
tron". Huru skall vi på ett rätt sätt kunna fullborda vårt lopp
och nå det himmelska målet? Endast i kraft av det levande
Gudsordet, vilket en gång i omvändelsens stund renade oss
från synden och gjorde oss till nya skapelser i Kristus Jesus.

 

Må därför vårt hjärtas bön bli den som sångförfattarinnan
Lina Sandell bad när hon skrev:

 

"Så låt mig, Jesus, ständigt bo
i syndernas förlåtelse
Och hava all min frid och ro
i  syndernas förlåtelse:
Ty blott i denna fasta stad
jag lever lycklig, trygg och glad! "

Amen.