flow04.gif (4786 bytes)flow04.gif (4786 bytes)Till minne av Tore Forslund

 

Livsminnen: Tore Forslund berättar -ljudband

Tore Isak Julius Forslund, mest känd som "Spökprästen" avled den 15 mars 2000 på Växjö lasarett efter en lång tids sjukdom. Han blev 73 år gammal.

Tore föddes den 26 februari 1927 i Krylbo, Kopparbergs län. Han kom från ett lågkyrkligt hem i Skåne (Lund) där modern varit en mycket aktiv frälsningsofficer och fadern var posttjänsteman.

Utbildning

Tore läste till sin realexamen och gymnasieutbildning vid Lunds katedralskola fram till 1947. Sedan gick han en kort Bibelskoleutbildning vid Bibelinstitutet i Östertälje vårterminen 1947. År 1947 - 1949 gick han pastorsutbildningen på Johannelunds teologiska instititut i Stockholm (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen
EFS). Han kompletterade sedan sin teologiska utbildning för prästvigning vid Lunds Universitet åren 1963 - 65. Sin prästexamen tog han sedan inför Luleå domkapitel i december 1965 och prästvigdes en kort tid därefter i Luleå domkyrka den 19 december, 1965. Tore gick även på Livets Ords bibelskola i Uppsala två år 1988 - 1990.

Tjänstgöring

Tore predikade i 53 år. Sin första predikan gav han som 18-åring, nyårsdagen 1946, vid sin soldatinvigning, då han vigdes till frälsningssoldat i Frälsningsarméns kår i Lund. Hans pastorala tjänstgöring sträckte sig från norr till söder i Sverige: 1950 Ulricehamn, 1951 - 1952 Karlskoga, 1953 - 1954 Ställdalen, 1954 - 1961 Dala-Järna, 1961 - 1962 Råneå, 1963 Vittangi. Prästtjänstgöring inom Svenska Kyrkan: 1965 - 1966 Nederluleå, 1966 - 1970 Juoksengi, 1971 - 1981 Perstorp. Åren 1975 - 1976 var han tjänstledig och reste på kallelser i skilda samfund som "riksadjunkt". I Borgvattnet var han 1981. Under åren 1983 - 1985 var Tore och hans familj bosatta i USA samt på en del olika orter i Mexico där han bedrev kristen mission tillsammans med olika församlingar och samfund. Mellan 1986 - 1998 var Tore bosatt i Bro där han främst arbetade med sina egna skrifter samt bedrev gatumission. Sergelgatan i Stockholm höll han som sin "centralhelgedom" där många människor fick höra honom sjunga och se honom spela på sin concertina. År 1987 gick han i tidigarelagd pension, men fortsatte dock sin egen fristående verksamhet på olika platser runt om i landet och gjorde flera missionskampanjer runt om i Europa. Den sista offentliga predikan hölls i Folkets hus, Alvesta den 11 december 1999 där han var bosatt sista året av sitt liv.

Livsgärning

Innan kallelsen att predika tog överhanden var Tore Forslund en engagerad handbolls- och fotbollsspelare. - Tonårsdrömmen var länge att bli professionell fotbollsspelare i Italien. Han har hela sitt liv varit ekumeniskt verksam över samfundsgränserna och har samarbetat med många olika samfund från lågkyrkligt till högkyrkligt. Han uppgav ofta den positiva erfarenheten från pingströrelsen men vidhöll alltid att de "djupa sanningarna" om synd och nåd fanns hos Luther. Tore har haft nära relationer med både pingstvänner, laestadianer, lutheraner, EFS:are, frälsningsofficerare, metodister, BV:are, helgelseförbundare, adventister, missionsförbundare, ortodoxa, katoliker samt diverse gestalter ur den karismatiska rörelsen och den så kallade trosrörelsen. Sedan 1957 har Tore varit redaktör för tidningen En ropandes röst i öknen. År 1974 grundade han en speciell samkristen organisation Allkristen Apostolisk Samling (AAS). Efter utlandsvistelsen 1983 - 85 omorganiserades AAS till Stiftelsen Gatumissionen Det Levande Vattnet som varit en utåtriktad verksamhet för evangelisation och mission. Under årens lopp har han också gett ut en rad böcker, mindre skrifter, diktsamlingar, romaner och kassetter.

Under några månader i början av 80-talet tjänstgjorde Tore som komminister i Borgvattnet, Jämtland. På mycket kort tid blev han känd över hela Sverige som "Spökprästen", sedan han försökt befria Borgvattnet från de spöken som sades härbärgera på den gamla prästgården. Han gick även starkt emot andra ockulta företeelser som fanns i bygden. I byns affär såldes miniänglar och minidjävlar och om man vågade sova över i den till hotell omgjorda gamla prästgården, delades ett diplom ut. Allt detta angrep Tore med kraft och döptes i folkmun till "spökprästen" från Borgvattnet. Missnöjd över att inte ordentligt få bemöta anklagelserna som domkapitlet hade emot honom, lämnade han Svenska Kyrkan 1981 och har sedan dess arbetat helt samfundsoberoende. Han kallade ofta gator och torg sin predikostol och använde ofta olika Folkets hus runt om i landet som sina möteslokaler.

Okonventionella ritualer och mötesformer

Tores blandning av kyrkliga traditioner blev en stötesten för många. Han uttryckte det ofta så här: - "Det är som att plocka ut en melodi på ett piano, jag vill ta ut det bästa hos varje samfund". Hans favoritinstrument var concertinan som ofta brukades inom Frälsningsarmén och den använde han flitigt både i gudstjänster inom Svenska Kyrkan och på gator och torg runt om i landet. Tore använde dagligen vigvatten vid andakten och praktiserade ofta oljesmörjning vid förbön vilket är mer vanligt förekommande i den katolska och österländska kyrkotraditionen, där oljesmörjning ses som ett sakrament. De som besökte hans hem de sista åren fick också se hans användning av rökelse och intresse för ikoner. Att under gudstjänster i Svenska Kyrkan praktisera tungomålstalande gjorde att han i Perstorp blev känd som "tungomålsprästen".

Hans tro på spöken, goda och onda andar ledde honom att praktisera så kallad andeutdrivning, som han öppet förkunnade i Borgvattnet, vilket ledde till att han som tidigare nämnts blev känd som "demon/djävuls/ande/spök -präst". Tore hade en stark tro på helande genom förbön och det var inte ovanligt att människor kom fram för förbön under hans gudstjänster. Eftersom han liksom C. O. Rosenius vidhöll att Gud har lämnat tidpunkten för dopet åt den kristliga friheten, tvekade han aldrig att vid förfrågan praktisera vuxendop genom nedsänkning även som präst i Svenska Kyrkan. Detta vållade naturligtvis mycket debatt. Att hålla korta predikningar var något som Tore alltid hade svårt med som präst i Svenska Kyrkan. Han blev ofta tillsagd av överordnade att inte predika längre än vad som var honom angivet. Men hans positiva erfarenheter hos laestadianerna i norr där han fritt kunde predika över tre timmar, gjorde att han senare hade svårt att vara fåordig. Under sin tid i Svenska Kyrkan blev han också vid flera tillfällen kallad "långpratarprästen".

Avslutning

Tores stora lidelse som förkunnare har gjort honom till en väldigt kontroversiell personlighet. Han var varmt omtyckt av många, hatad av somliga. Han väckte också debatt och förargelse hos många som såg honom som en envis och provocerande domedagsprofet. Det råder utan tvivel väldigt delade meningar om Tore Forslund - från uppfylld av helig ande till förblindad av sin egen eld. En församlingsmedlem sade vid ett tillfälle att man i varje fall inte kunde klaga på bristande inlevelse och övertygelse i hans predikningar. Hans ärliga men ofta avvikande uppfattningar, blandning av kyrkliga traditioner och breda ekumeniska verksamhetsområde gör honom svår att placera i ett kyrkligt fack. Själv uttryckte han sig så här: - "Jag vill inte ha någon etikett. Men jag vill sätta eld på samfundsstaketen. Vi måste finna varann i stället för att förtrösta på organisationer".

Tores liv har varit mycket innehållsrikt, dock ej helt okomplicerat. Det har varit fyllt av många stormar och strider både inom hans predikogärning och på det personliga planet. det är svårt att försöka beskylla honom för rädsla att ta hårda törnar eller att inte ha gått emot strömmen. Mitt finaste minne av Tore var inte hans offentliga predikogärning utan hans egenskap som personlig människovän. Tore var alltid väldigt öppen och inledde ofta samtal med okända personer som han träffade ute på gatan samt på tåg och bussar när han reste omkring.

Han blev på så sätt bekant och nära vän till många olika personligheter. Ensamma, invandrare och utslagna människor blev ofta hans bästa vänner. Många i hans breda bekantskapskrets uppskattade även den personliga själavård han gav.

Tore sörjs närmast av Birgit Severin Forslund, hustru i många år, samt barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Begravningen i Stockholm ägde rum i kretsen av nära vänner och närmast anhöriga.

Rolf Forslund - Son

 

Lyssna även på när Tore berättar som sina minnen
på ljudband.

till index