Vårt farväl till skökokyrkan.

 

 

 

VÅRTFARVÄL

till

SKÖKOKYRKAN

och

hennes

DÖTTRAR

av

BIRGIT och THORE

FORSLUND

 

Foto: Henry Sidoli---Hänt i veckan---.


l

 

Innehåll.

 

Förord

Ny kyrkoherde tillsättes i Jönsberg .......... 5

Försök till utmanövrering av den karismatiske

komministern

Det hettar till i relationerna ... 10

Familjen Karl-Erik Lund flyttar till ny plats                           ........................ 12

Lugnet före stormen .......... 15

............................. 16

Karl-Erik Lund -öppnar eld- emot hedendomen i Jämtsjö ................ 18

Kyrkans ledning mycket korrumperad .. 20

 

Familjen Lund---skuddarstoftet- av sina fötter från Jämtsjö. .23

 

Familjen Lund lämnar skökokyrkan . 25

Skökokyrkans---döttrar-................. 31

 

2

 

Fåfängans marknad i Jämtsjö ......

 

t i

 


Förord

 

Så säger Herren: -Ja, jag sätter dag idag över folk och riken, för att du skall upprycka och nedbryta, förgöra och fördärva, upp­bygga och plantera. - Jer. 1: 10.

Eftertöljande är en---kortrornan- eller om Du så vill en debatt­skrift. Boken har kommit till bl a därför att vi---såldes-av de kyrkliga myndigheterna och faktiskt tvingades att lämna Sven­ska kyrkan och vår tjänst där hösten 198 1. Vi fick med andra ord ej säga vår mening då sammanträden bakom vår rygg hölls i två stift inom Svenska Kyrkan. Vi försökte gång på gång att få komma till tals i tidningen -Vår Kyrka- dar vår dåvarande biskop lagt fram sina enligt vår mening helt felaktiga synpunkter i den debatt som uppstod speciellt kring vår gärning i en lörsam­ling i Jämtland våren och sommaren 1981. Vi fick aldrig en chans att komma till tals i nämnda tidning dock!

Att vi valt att skriva koncentrerat i romanens form är bl a av den anledningen att vi inte alls vill ---kommaåt- någon, bara delge sakligt huru vi ser på situationen inom svensk kristenhet i dag, Det är alltså djupast sett ej fråga om personen utan fråga om saken som sådan.Vi hoppas att det märks i skriften att vi ser i dag helt avspänt för att inte säga med---hurnorns glasögon- på det som hände i anknytning till vår verksamhet inom Svenska Kyrkan, speciellt då under 1981. Vår verksamhet gav ju anled­ning till en principdebatt som gav mycket stoffi inassmedia.

Vi har också - vilket väl läsaren knappast kan undgå att märka - velat med denna skritt positivt föra fram ett radikalt kristet budskap i en mycket allvarlig tid, då vi dock har stora

 


möjligheter att var för sig och tillsammans uppleva Guds välsig­nelser i Jesus Kristus till frälsning och förnyelse.

Vi vill starkt betona att vad vi här velat anfalla i kyrka och frikyrka är de sterila religiösa systemen. Vi har därmed natur­ligtvis ej sagt, att det ej inom ramarna för svenskt kyrko- och frikyrkoliv skulle finnas ärliga och ödmjuka kristna människor, som säkerligen kommer att vara med i Jesu Kristi brudeskara när Herren Jesus snart kommer tillbaka för att hämta sin brud hem till sin bröllopssal.

 

Malmö den 24 april 1982

Birgit och Thore Forslund

 

t

 

4

 

i

 


Ny kyrkoherde tillsättes i Jönsberg

 

Eftersom kyrkoherde Axel Larsson fått sjukpension på grund av mångårig psykisk sjukdom så ledigförklarades kyrkoherdetjänst­en i Jönsberg. Tre präster anmälde sig som sökande på tjänsten. Komministern Karl-Erik Lund anmodades av många i försam­lingen efter en mångårig tjänstgöring i församlingen att söka. Teologie doktorn och kyrkoherden Olle Persén från Blekhult samt en av Svenska Kyrkans åtlandsexperter Ingvar Bengtsson var de andra två som sökte på tjänsten ifråga. Diskussionerna blev heta i Jönsberg. Meningarna var mycket delade om de tre prästerna. Onekligen var Olle Persén den mest meriterade av de tre. Komminister Lund var självfallet mest förtogen med för­samlingsarbetet i Jönsberg och hans meriter var ej dåliga rent teoretiskt sett. Han hade t ex mycket fina betyg i de tunga ämnena Nya Testamentets exegetik och Dogmatik med symbo­lik. Ingvar Bengtsson hade emellertid någonting som de andra inte hade. Han hade nämligen jeans... På grund av nämnda orsak så beslöt personalen i Jönsberg att ge sitt förord till Ingvar Bengtsson. Regeringen skulle denna gång utse kyrkoherde i Jönsberg. Personalen och dornkapitlet fick som de ville oavsett de övrigas meriter. Ingvar Bengtsson utnämndes alltså till kyr­koherde i Jönsberg. Kyrkan var givetvis fullsatt vid kyrkoherde­installationen. Det var emellertid en mycket dålig inträdespredi­kan som Ingvar Bengtsson höll. En sådan predikan höll egentli­gen varken att leva eller att dö på. Men personalen hade i alla fall fått en präst med jeans och att Ingvar Bengtsson höll -den stilen- var tydligen viktigare än både predikan och själavård.

Ingvar Bengtsson var mycket politiskt aktiv och han enga­gerade sig omedelbart mycket hårt i lokalpolitiken i Jönsberg. Han armbågade sig fram på den socialistiska listan både i kyrko­fullmäktige och i kommunalfullmäktige. Han ville ha mesta möjliga inflytande och han brydde sig alls icke om vem han trampade ner i sin vilda framfart. En av partikarnraterna inom

 

5

 


kyrkofullmäktige Per Åkesson, som under många år haft befatt­ningar, drevs undan och han uppfattade redan från början Ingvar Bengtsson som en -ångvält-. Ryktena om Ingvar Bengtssons vilda framfart förspordes snart nog på pastorsexpeditionen i Jönsberg. En av kontoristerna ville vid en personalsamling ha en förklaring av Ingvar Bengtsson om vad som hänt vid det nyss tirnade kyrkofullmäktigevalet. Kontoristen blev dock omedel­bart nedtystad av den mycket hetlevrade nye chefen. Inom personalen började man redan nu att ångra sitt val av kyrkoher­de. På pastorsexpeditionen märkte man snart att Ingvar Bengts­son egentligen inte kunde skriva ut ens ett vanligt personbevis. Han var för övrigt helt okunnig om göromålen på en pastorsex­pedition. Komminister Karl-Erik Lund fick på grund av kyrko­herdens okunnighet en allt större börda vad gällde expeditions­arbetet. På något sätt måste Ingvar Bengtsson göra sig populär. Han fick den idén, att han skulle göra sig till ett med skiftesarbe­tarna på verkstadsgolvet i Jönsberg. Han fick mycket lätt som sed var i stiftet tjänstledighet med B-avdrag, vilket ju är lika med tjänstledighet där man bibehåller en stor procent av sin lön ograverad. Denna lön kompletterades nu med den lön som Ingvar Bengtsson fick från jobbet på verkstadsgolvet. De flesta trodde givetvis att Ingvar Bengtsson endast hade den jämförelse­vis låga lönen från arbetet på verkstadsgolvet. Ingvar Bengtsson hade emellertid nått sitt syfte att göra sig populär. Han kom t o m in på första sidan i den kyrkliga rikstidningen.

 

6

 


Försök till utmanövrering av den karismatiske konuninistern

 

Ingvar Bengtsson och kyrkorädets ordförande Nils Magnusson funderade mycket over huru den karisniatiske komministern Karl-Erik Lund skulle kunna bli oskadliggjord. Man sökte med ---ljusoch lykta- efter något påtagligt fel hos Karl-Erik Lund att kunna -å till biskop och kontraktsprost med. Ett utmärkt tillfälle fick man då Karl-Erik Lund plötsligt övergavs av sin hustru och enligt en del fariséers mening alldeles för fort gifte om sig. På grund av den f d hustruns handlingssätt så hade Karl-Erik Lund fullt bibliska skäl för sin skilsmässa. Karl-Erik Lunds nya hustru Berit hade blivit ställd ensam med fyra barn. Hon hade miss­handlats i många år. Även barnen hade fått del av misshandeln. Uppfostrad i strängt pietistiska kretsar så tog Berit saken mycket allvarligt och tillskrev dem som hårt och obarmhärtigt uttalat sina domar både över henne och maken Karl-Erik. Hon försökte förklara att Gud givit sin sanktion till Karl-Eriks och hennes förening. Ingen förståelse fick dock Karl-Erik och Berit möta varken hos biskopen, kontraktsprosten eller hos Ingvar Bengts­son. Inte nog med detta att nämnda herrar ej visade någon som helst förståelse för Berits och Karl-Eriks förening. Man använde dessutom Berits och Karl-Eriks omgifte som ett svepskäl till att ej emottaga det budskap få-ån Herren som Karl-Erik fick fram­bära.

Berit hade före föreningen med Karl-Erik arbetat som före­ståndare på ett barnhem i nordligaste Sverige. Det blev därför något av en chock för henne då hon i JönsbLrg av de fariseiska ---kristna-människorna behandlades som vore hon en sköka. När barnen kom hem frän skolan och berättade att man där sagt att Karl-Erik varit gift fem gånger, så började Berit ana hur starkt förtalet spridit sig i syfte att skada prästfamiljen Lund. Man spårade snart källan till det vedervärdiga förtalet, nämligen predikant Lars Emarsson i Orkeltorp. Han var sedan många år tillbaka predikant i rnissionsföreningarna i Lutherska Missions-

 

7

 


stiftelsen inom Örkeltorpskretsen. Berit och Karl-Erik hade ej

väntat sig en sådan reaktion från detta håll, då ju Martin Luther     4

är synnerligen tolerant vid omgifte vid s k ondskefullt övergi­

vande. Samma bibliska inställning har ju Svenska Kyrkans be­

kännelseskrifter i denna sak. Bekännelseskrifterna säger ju, att

orättfärdig är den förordningen som vid äktenskapsskillnad för­

bjuder den oskyldiga parten att gifta om sig. Var nu Lars

Einarsson fick Karl-Eriks fem äktenskap ifrån är och förblir en

gåta. Måhända trodde Einarsson att Karl-Erik var något av en

---Hollywoodstjärna-! Lars Einarsson hade i många år på sitt

stöddiga sätt agerat nästan som en---påve-inom sitt verksam­

hetsområde i Lutherska Missionsstiftelsen. Sällan tog han reda

på hur saker och ting verkligen förhöll sig i sitt begär att göra sig

stor på andras bekostnad. Hans gärning som predikant känne­

tecknades av ett mycket stort högmod. l hans verksamhetskrets

hade säkerligen ej f d äktenskapsbrytaren och f d mördaren

kung David upptagits som missionsvän. Inom hans verksamhets­

område graderade man synderna hårt och man frågade ej efter

om Herren upptagit och upprättat en människa. Man dömde med

andra ord hårt och obarmhärtigt efter skenet. Som väl var så

hade Berit och Karl-Erik direktkontakt med Herren och de fick

av Herren ofta den profetiska maningen att inte frukta för män­

niskors domar, då ju Herren själv fört dem samman till helig

tjänst. - Kyrkoherde Ingvar Bengtsson lyssnade tyvärr mera på

Lars Einarsson än på Berit och Karl-Erik.

     Kyrkorådets ordförande i Jönsberg Nils Magnusson var även

lärare. Ofta fick komminister Lunds barn bära heta skulden för

vad ett flertal skolbarn gjort när det gällde påstådda förseelser.

Nils Magnussons egna barn var egentligen knappast några före­

dömen för andra barn, men det är ju ofta lättare att se mellan

fingararna när det gäller de egna barnen.

     Kyrkoherde Ingvar Bengtsson kom också på den idén att han

själv borde ha de flesta förrättningarna för att så kunna använda

detta som ett vapen mot Karl-Erik Lund. Han rapporterade till

8

 


kontraktsprosien samt till biskopen, att ingen villa ha komminis­ter Lund som förrättare i ex vid begravningar.

 

i

 

t)

 

1~

 


Det hettar till i relationema!

 

En mor, tillhörig den inomkyrkliga karismatiska rörelsen där komminister Lund var ordförande, begärde ett nedsänkningsdop för ett odöpt barn. Dopet skedde i den nyss nämnda karismatiska rörelsens regi. Karl-Erik Lund förrättade detta dop under sin semester helt enligt Svenska Kyrkans ordning. För modern ifråga var detta nedsänkningsdop så väsentligt att hon ej ville riskera ett nejsägande från en ensidig kyrkoledning. Därför utfördes dopet i den karismatiska rörelsens regi precis så som övriga inomkyrkliga rörelser brukar ha sin frihet att hålla sina egna förrättningar. - Kyrkoherde Ingvar Bengtsson blev ursin­nig. . . Han kastade sig på telefonen, när han fick veta om det tilltänkta dopet. Han---blåskällde- så att det måste betraktas rent av som ett under att telefonen höll inför dessa starka påfrest­ningar. Nu fick kyrkoherde Ingvar Bengtsson ett utmärkt tillfälle att ta kontakt med biskop Arlund i stiftsstaden. Till kyrkoherde Bengtssons stora glädje så fick fian medhåll av biskopen. Givet­vis skulle komminister Lund ha tagit kontakt med kyrkoherden innan nedsänkningsdopet bestämdes. Kyrkoherden i Jönsberg passade då även på att informera biskopen om Karl-Erik Lunds hastiga förening med Berit. Biskop Arlund fick nu bråttom att via lördagsutdelning sända en förfrågan till komminister Lund angående dopet ifråga, då ju även massmedia---hakatpå- saken och nästan satt en lavin i rullning. . .

Då inget tjänstefel var begånget av komminister Lund så satte sig kyrkoherden och kyrkorådets ordförande i Jönsberg ner och började fundera över huru de bäst skulle kunna röja komminister Lund ur vägen. Kontakt togs med kommunalkontoret i lönsberg om de var intresserade där av en avstyckning av tomten vid komministergården. Tanken var den att om det blev en villabe­byggelse alldeles inpå komministergården så skulle det bli otriv­samt för prästfamiljen och så skulle prästfamiljen måhända ge sig iväg. Saken ifråga slogs upp på första sidan i ortspressen och

 

10

 


stadsarkitekten kom till platsen för utredning och planering. Då dessa planer gick om intet började man helt enkelt att undersöka möjligheterna till att försälja hela komministergården. Syföre­ningsdamer och kyrkobröder och andra kyrkliga grupper bearbe­tades på så sätt att man meddelade helt lögnaktiga kalkyler angående utgifterna för komministergården. Utgifterna för den­na gård var nämligen inte alls större än utgifterna för det kyrko­herdeboställe som Ingvar Bengtsson bebodde. Då utredarna till­frågade alla parter utom komministerparet Lund, så yttrade sig Karl-Erik och Berit sig i ortspressen på insändarspalterna. Präst­familjen Lund trivdes nämligen alldeles utmärkt i sin bostad och ville ej gärna bo i hyresbostad om det fanns möjlighet att få bo kvar i prästgården. Ofta hade prästfamiljen i komministergården -öppet hus- för församlingens ungdomar och för andra förs=­lingsbor i Jönsberg. Uppenbarligen var det Ingvar Bengtssons socialistiska tankegångar som låg till grund för att han tyckte att det var luxuÖst att bo i en speciell prästgård. Det huvudsakliga skälet för Ingvar Bengtssons agerande var dock att han helt enkelt ville bli av med Karl-Erik Lund, som var obekväm för honom.

Berit och Karl-Erik började alltmer tröttna på Ingvar Bengts­sons och Nils Magnussons ständiga påhopp. - När t ex en del missionsvänner på grund av ryktena om komminister Lunds fem äktenskap slutade att gå i kyrkan, så rapporterade genast kyrko­herden till domkapitlet att komministem hade mindre folk i kyrkan än kyrkoherden. Vad som aldrig kom fram i rapporten var detta, att kyrkoherden som ju var en urusel predikant ofta fick använda sig av---konstgjordandning- för att få folk till kyrkan. Denna---konstgjordaandning- gick i ex till så att när kyrkoherden predikade så uppmanades Kyrkans Ungdom eller som man sade KU att ordna med kyrkkaffe.

 

l

 


Familjen Karl-Erik Lund flyttar till ny plats

 

Karl-Erik Lund kände mer och mer att han gjort färdigt i Jöns­berg. Han ville därför känna sig för på en ny plats. Han sökte sig därför ett vikariat på en komministertjänst i Jämtsjö. Jämtsjö låg i ett av de nordligaste stiften i landet. Biskop var Fredrik Bertils­son, som satt på biskopsstolen i Östersanda. Mellan biskop Erik Arlund i Söderberga och biskop Fredrik Bertilsson i Östersanda fördes livliga samtal och man kom så småningom fram till att man ändå borde ge Karl-Erik Lund en ny chans. Jämtsjö var ju en plats som låg långt borta i en avfolkningsbygd och man räknade med att Karl-Erik Lund skulle bli ganska isolerad här. Säkerligen skulle Karl-Erik Lund inte kunna nå så långt ut med sitt budskap, det budskap som man egentligen fruktade mycket för.

K-E Lund fick alltså tjänsten i Jämtsjö och han beviljades tjänstledighet från sin kommintstertjänst i Jönsberg. Prästfamilj­en Lund fick ett fantasiskt mottagande i Jämtsjö. Hela den lilla församlingen ställde upp som en man. Komminister Lund inträ­despredikade på pingstdagen och hans predikan fick ett mycket gott mottagande. Vid välkomstkaffet ville alla hälsa på den nya prästfamiljen. I lokalpressen skrevs att nu var skolan i Jämtsjö räddad då ju familjen Lund hade flera barn i skolåldern. Berit Lund födde strax efter inflyttningen en pojke som fick namnet Karl Julius. Vid dopgudstjänsten när Karl Julius skulle döpas sa fylldes kyrkan till sista plats och allt såg ut att forma sig till det allra bästa för den nya prästfamiljen. Dag efter dag kom försam­lingsmedlemmarna med blommor, hembakat tunnbröd, pen­ninggåvor o s v. Kaffépannan var ständigt vann i prästgården. Efter praktiskt taget varje högmässa så serverades kyrkkaffe i prästgården.

Byns handlare stod för en hel del av kulturen i byn. Han kom en dag spontant in i prästgården. Han ville ha en s k---puke­som fanns förvarad i arkivet på pastorsexpeditionen. Han berat-

 

12


tade med stor inlevelse om---pukens- historia. Man hade samlat växter, droppat blod och sytt in det heta i skinnet samt svurit sig åt djävulen för att så kunna lyckas i affärer. Han berättade vidare om en tidigare präst i Jämtsjö son) verkat i försarnlingen inte mindre än fyrtio år. Nämnde prästman hade faktiskt, jämte affärsmannen själv, fått byn att överleva. Han hade bl a skrivit det kända skådespelet om en man från orten som svor sig åt djävulen och därigenom hade framgång i ohederliga affärer. Skådespelet ifråga drog stora människoskaror till föreställning­arna. Byns invånare ställde upp både soni skådespelare och i de praktiska arrangernangen.

En av kyrkvärdarna besökte regelbundet prästfarniljen Lund och korn med allehanda gåvor samt gav en hel del upplysningar om vad som hade skett i det flydda i församlingen. En präst hade exempelvis arbetat hos affärsmannen och fått i ersättning bensin och matvaror. Prästmannen Anders Eriksson. som varit fyrtio år i församlingen, brukade sitta uppe hela natten i en del hem och genom ett dylikt agerande var han t o in nära att splittra vissa äktenskap. Anders Erikssons ekonomi var urusel och hin bruka­de låna var han kom åt men han blev mycket arg orn någon krävde lånen tillbaka. Kyrkvärden ifråga uttryckte ständigt sin glädje över prästfamiljen Lunds ankomst till Jämtsjö. Karl-Erik Lund fick mycket beröm för sina goda predikningar, som även drog mycket folk till kyrkan.

Det var allmänt känt i församlingen att Anders Eriksson sysslade med spiritistiska seanser och t o ni hade spiritistiska inslag i högmässan. Hari var dessutom s k antroliosoloch trodde på återfödelsen eller reinkarnationen. Ofta I'raiiii't)rdes förkun­nelsen om nyss nämnda ting såväl enskilt son) olfentligt. Vid ett tillfälle franiförde han det ftilslaget till en kvinnlig frälsning.%­officer att han skulle hesöka henne osynligt och utanför %in kropp tinder den koinniande natten. Naninda trålsningsofficer tog först det hela,,oni ett lite ovanligt skämt men hon vaknade på natten och lörnain tydligt att det fanns tågon i hennes rutn.

 


pplevelsen som Anders Eriksson ironiskt skrattade åt skakade opt frälsningsofficeren.

Anders Eriksson kom praktiskt taget alltid försent till guds­insterna och vid en del tillfällen hade en av kyrkvärdarna fått ärnta honom. Vid något tillfälle kom han i bara tofflorna till en wrättning. Fördragsamheten var emellertid enon-n från försam­ngens sida med den originelle Anders Eriksson. Hos Anders riksson var myrorna mera välkomna än människorna, såvida Länniskorna nu inte hörde till spiritisterna. Myrorna hade näm­gen en -autostrada- tvärs igenom salongen i prästgården. fiersom komminister Eriksson trodde på återfödelsen så trodda an måhända att myrorna varit människor i en tidigare tillvaro. fiersom Anders Eriksson sysslade mycket med svarikonst så år allt i hans hem svart. En av Anders Erikssons lärjungar blev fter vederbörliga teologiska studier präst. Strax innan han blev rastvigd så sysslade han med att mot betalning kalla fram de ådas andar. Han slog s a s på känslosträngarna hos många >rsamlingsmedlemmar i sin hemförsamling. Om de ville träffa ina avlidna anhöriga så skulle prästkandidaten ifråga förrnedla antakten.

En grupp djävulsdyrkare, i vilken grupp t o m en prästman egick. gav sig tillkänna genom en medlem i gruppen som på amla dagar fick dåligt samvete. Man hade svurit sig åt djävulen å en utedass. Karl-Erik och Berit försökte att få nämnde med­,m i gruppen att bli befriad från de till djävulen avgivna löftena. >c var hell nära att lyckas, då medlemmen ifråga plötsligt drog mg till minnes en på viss plats nergrävd nyckel, som i så fall ixst måste upp i ljuset. Vid denna plats hade flera personer rkwdats i det flydda. De hade blivit begravda i ovigd jord, äfff(w att de hade avslöjat flera personer, som var besvärjare och y"_laiJe med djävulsdyrkan.


Fåfängans marknad i Jämtsjö

 

ligt på sommaren började man i Jämtsjö tala om årets ~1, nämligen den s k stormarknaden som köpmannen eholm brukade anordna. Hela byn brukade vid denna b«er. Många engagerade sig frivilligt emot att de fick ch matvaror i ersättning. Prästfamiljens femtonåriga bjöds också arbete vid marknaden för fem kronor i En av de mest kända trubadurerna i norra Sverige Pelle a hade under våren kommit i ekonomisk knipa inför en -sa och han ville sälja en fin kristallkrona till köpmann­,ronholm, som snabbt fattade sitt beslut och sade till ansson: Kom och sjung Pelle på min sommarmarknad fi alls inte om detta med kristalikronan. . . Som Per n beslutade så blev det och Pelle Johansson lovade iii Kronholms marknad. Fem tusen personer anlände gen till stormarknaden denna sommar. Per Kronholm i stora annonser inne i lokalpressen. Helikoptrar cirkla­Larknadsplatsen och prästgårdsbarnen blev bjudna på en r en av kyrkvärdarna. - Man hade servering av smörgå­dika slags drycker. Allt mellan himmel och jord såldes wiser. då arbetskraften var mycket billig och varorna rån konkursbon o s v.

tplatsens scen sjöng Pelle Johansson och sångerskan ~. Mellan de olika sångerna så berättades rena ierna, till mångas flatskratt och förtjusning. - Berit och ~ Lund kände sig bortkomna i en dylik miljö. Byborna km ut sig i färggranna halmhattar som verkligen gav ett mmer åt hela kommersen. Kyrkorådets ordförande Olle kom artigt fram till prästparet Lund och berättade stolt ¥Watsen kommit till genom medel som man fått in w~ Anders Erikssons skådespel. Olle Bolinder berät­å stolt om danstillställningarna vid festplatsen. Prästpa­endrade inom sig själva om de illa beryktade fylleslags-


målen vid dessa danstillställningar verkligen var någonting att ,as över. Det var väl knappast heller så lämpligt att byns rottsförening var ägare till festplatsen och samtidigt arrangör l de illa beryktade tillställningarna. Alkoholproblemen var ma i byn och problemen blev knappast mindre genom det som Me vid de nyss nämnda tillställningarna.

Karl-Erik Lund kastade fram en fråga till Olle Bolinder om stplatsen möjligen skulle kunna ställas till förfogande för en irre kristen väckelsekonferens, men Olle Bolinder verkade ej igad för något sådant. l så fall måste man vara ute i mycket god 1, sa han. Jag är ju inte heller ensam om att besluta i sådana igor, tillade han.

Då flera våldtäktsförsök uppdagats vid festplatsen, så tyckte arl-Erik och Berit att tiden borde vara mogen för -nya vägar---. arl-Erik som själv varit en engagerad bollspelare föreslog rottsföreningen att i förebyggande syfte börja engagera byns gdorn t ex för bordtennisspel på bred basis.

Idrottsföreningen firade denna sommar hundraårsjubileum. istmannen Anders Eriksson m fl hedersgäster var inbjudna. ri-Erik Lund med familj deltog och Karl-Erik höll ett anslåen-

tal där han anknöt till sin egen idrottsmannabana och sin nakt överhuvudtaget med idrottsrörelsen. Jubileet avslutades J en teaterföreställning där nästan vartannat ord bestod av rdomar. Otrohet glorifierades och hela föreställningen hade endens av fräckhet och nonchalans emot heliga ting. - Präst­iljen kände sig mycket illa berörda och drog sig efterhand från festplatsen.

 

17

 


Karl-Erik Lund "öppnar eld emot hedendomen i Jämtsjö

 

Berit och Karl-Erik förnam vid sina dagliga bönetimmar att Herrens Ande var emot den uppenbara hedendomen i Jämtsjö. Byborna började känna sig mer och mer avslöjade av Karl-Erik Lunds profetiska och väckande förkunnelse. Man vände sig emot att Karl-Erik förkunnade nödvändigheten av en biblisk omvändelse.

Eftersom köpmannen Per Kronholm uttalat i en tidskrift att han ville ha en lösning på de övernaturliga problemen i den gamla s k spökprästgården, så började Berit och Karl-Erik att bedja över denna sak. Prästparet fick segerbulletiner via tungotal och uttydning om seger i andevärlden. I ett skriftetal vid ett konfirmandjubileurn talade Karl-Erik Lund över texten i Mark. 16:15-18, där Jesus själv talar om andeutdrivningen som ett viktigt moment i missionsbefallningen. Nu började man skruva sig i bänkarna. . . Byborna tänkte ungefär så här: Måtte inte den nye prästen göra om intet byns stolthet och turistattraktion näm­ligen den gamla prästgården med dess ---spöken-eller onda andar. Man ville egentligen inte ha någon befrielse. Man var förskräckt vid tanken på att turistströmmen skulle börja sina. Byborna menade tydligen, att ändamålen helgar medlen. Förre prästen i byn och byns handlare hade fått byn att överleva genom ockulta företeelser och detta måste man acceptera.

Prästparet Lund var däremot av den meningen, att Jämtsjö var en alldeles för vacker by för att bli känd huvudsakligen för ' 'spökupplevelser". I varje fall tyckte de inte alls att det ingick i en prästs uppgifter att anamma ockulta ting och syssla med spiritistiska seanser. En kyrkorådsledarnot hade i sitt hem tagit emot ett ockult medium som gjorde -mätningar- i andevärlden i gamla prästgården i Jämtsjö. Prästparet Lund påminde om Bibelns tydliga förbud i dylika ting. Byborna i Jämtsjö noncha­lerade emellertid Berit och Karl-Eriks bibeltrohet i hithörande ting. Maniog kontraktsprosten Anders Bergholm till hjälp i sin kamp emot Berit och Karl-Erik. Kontraktsprosten var frimurare

 

19

 


och var tyvärr ett med spiritisterna fastän han gav sken av att vara mycket luthersk i sin lära. Han hade alltså gudaktighetens sken, men ville ej veta av dess kraft som aposteln Paulus skriver i ett av sina brev. Det fanns alltså uppenbara anknytningspunkter mellan prosten Bergbolm och församlingsborna i Jämtsjö. Prost­en Bergholm gick t o m så långt att han tillskrev biskop Fredrik Bertilsson om det hela och han framförde den uppfattningen att Karl-Erik Lund till varje pris måste snarligen lämna Jämtsjö.

Prosten Anders Bergholm var liksom biskopen medlem av en frimurarorden, vilket en djävulsdyrkare ringde och meddelade till prästparet Lund. Nämnde djävulsdyrkare framförde den me­ningen att djävulsdyrkarna inom sin---sekt-var angelägna om att få kyrkans hjälp. På så sätt fick djävulen ett tillfälle att omskapa sig till en ljusets ängel! Frimurarna hade det gemen­samt med de öppna djävulsdyrkarna att de använder sitt eget blod i mystiska ritualer.

Kyrkorådet i Jämtsjö och pastoratets vice pastor samarbetade ihärdigt med varandra men beslöt att -ligga lågt- till dess prästfamiljen Lund skulle fara på semester. -Man beslöt trots den starka socialdemokratiska dominansen inom församlingen att helt förbigå MBL och handla bakom ryggen på Berit och Karl-Erik.

Intet ont anande får Karl-Erik och Berit det av biskop Fredrik Bertilssons TF-uttalande från ett sammanträde som hållits till­sammans med kyrkorådet i Jämtsjö i Östersanda vid domkapit­let. IT-meddelandet gav tillkänna att Karl-Erik Lund sysslat med ovidkommande ting och han hade även förlöjligat sanning­en om nådegåvorna i och genom sitt tungotal med uttydning. Man hade också vid nämnda sammanträde påstått helt lögnaktigt att Karl-Erik Lund vid varje gudstjänst talat i tungor och smort sjuka med olja. Kyrkorådet i Jämtsjö uttryckte hos biskopen definitivt sin önskan om att förordnandet icke måtte förlängas för Karl-Erik Lund. Karl-Erik ville hellre förekomma än före­kommas och sade upp sitt vikariat i Jämtsjö inom en månad.

 

19

 


Kyrkans ledning mycket korrumperad

 

Karl-Erik och Berit firade sin semester på småländska höglandet där de hade sina föräldrahem. Vid återkomsten till Jämtsjö låg ett brev utan poststämpel i brevlådan, som omtalade att Karl­Erik var avstängd från all tjänstgöring i Jämtsjö. Han var av­stängd t o m från den sedvanliga expeditionstjänstgöringen. När han ringde upp sin förman vice pastor Holger Ragnarsson så fick han i vittnes närvaro bekräftat att han verkligen var definitivt avstängd. Karl-Erik tog genast kontakt med sitt fack. Facket visade sig emellertid också vara synnerligen korrumperat och någon ändring kom ej till stånd.

Karl-Erik fick inte ens någon möjlighet att avskedspredika i kyrkan i Jämtsjö. Ett stort avskedsmöte anordnades dock på en plats i närheten av Jämtsjö där femhundra personer slöt upp för att ta farväl av prästfamiljen Lund. Bestående vänskapsband knöts mellan prästfamiljen Lund och många levande kristna i bygden.

Biskop Fredrik Bertilsson kallade nu äntligen Karl-Erik Lund till ett sammanträffande på domkapitiet i Östersanda. Biskopen kände sig onekligen mer eller mindre tvingad att kalla till detta sammanträde, då han fått mottaga mycken kritik från alla möjli­ga håll för att han ej gått öppet till väga i den sak det här var fråga om. - Resan till Östersanda blev lång. Karl-Erik satt på tåget i sju timmar. När han omsider nådde Östersanda och domkapitlet där så tänkte Karl-Erik: Nu skall det bli gott meden kopp kaffe. . . Därav blev emellertid ingenting.

Karl-Erik visste när sammanträdet började ingenting om att kontraktsprosten Anders Bergholm på biskopens anmodan skri­vit en för Karl-Erik mycket ofördelaktig rapport. Även detta hade försiggått bakom ryggen på Karl-Erik. -Biskop Fredrik Bertilsson hade nyligen varit på biskopsmöte och han framförde flera biskopars utlåtande om detta, att Karl-Erik hade hädat genom sitt myckna tal om andeutdrivning i Jämtsjö. Domprost-

 

20

 


en, som deltog i sammanträdet. ville förklara onda andar och besättelser med vissa bakteriers framfart. Domprosten framförde också den meningen, att Karl-Erik uppträtt olämpligt i kyrko­rummet, då han ibland spelade dragspel till sina solosånger. Egentligen var ju detta med dragspelsmusik helt felaktigt, då det var concertina som Karl-Erik Lund spelade. Detta instrument har ju ett mycket vackert ljud som ju påminner mera om orgel än om dragspel. Under sammanträdets gång citerades också en betrodd kontraktsprost i stiftet som i pressen påstått att det onda endast finns inom människan i viss mån, ej utanför henne i någon ande­värld. Biskopen och domprosten ställde sig helt på nämnde kon­traktsprosts sida. Nämnde kontraktsprost var frimurare av hög grad och både han och kontraktsprost Bergholm samt biskop Ber­tilsson brukade mötas vid de hemliga frimurarsammanträdena. Vid dessa möten deltog de tillsammans i en ritual som liknade det kristna dopet och nattvarden. Man använde till och med vid dylika tillfällen kyrkans mässskrudar. Nämnda gudstjänstliknan­de former härrörde enligt en biskop som tillhör frimurama ända från medeltiden. l 5 Mos. 18:10-12 benämnes former liknande frimureriet---teckentyderi-och -trolldom-. Bibeln varnar för sådant. Aposteln Paulus benämner hemlighetsstämplade saker och ting i 2 Kor. 4:2 för ','skamligt hemlighetsväsen---. De verk­ligt pånyttfödda har alltid uppfattat dylika ting som någon form av avguderi. Enligt Bibeln är alla ockulta ting förbjudna. Berit och Karl-Erik reagerade mycket kraftigt på att kvinnorna var utestängda från frimurarnas sammanträden. Detta bevisar ju hemlighetsmakeriet i det hela. Frimurarna har givit varandra hemliga löften om att hjälpa varandra till varje pris fram till höga poster i samhället. Tystnadslöftena till trots så sipprar dylika uppgifter ut allt emellanåt.

Karl-Erik Lund kände sig mer och mer som en främling i en krets som den nyss omnämnda. Han började alltmer längta efter friheten---utanförlägret---. Till sist ser han framför sig en hjord som jagas av vallhundar in under den gode Herdens vård, en

 

21


hjord som jagas till friska betesmarker och till vatten där den finner ro. -Karl-Erik tar snart nog ett hastigt farväl av de höga "prelaterna" vid sammanträdet på domkapitlet i Östersanda. Han skaffar sig på egen hand kaffe ute på sta'n och han försöker få tag i någonting att äta. Litet senare på kvällen får Karl-Erik ett uppfriskande samtal med en journalist och Karl-Erik kan inte låta bli att tänka på Jesu ord när Han säger, att denna tidsålders barn skickar sig klokare emot sitt släkte än ljusets barn.

När Karl-Erik kommer hem på nytt till Berit i Jämtsjö så berättar hon, att kyrkorådet ordnat med avstängning av telefon­en. Grannar kom springande från alla håll för att lämna telefon­bud från människor som ville söka Karl-Erik i själavårds­ärenden.

 

22

 


Familjen Lund "skuddar stoftet" av sina fötter från Jämtsjö

 

Då familjesammanhållningen var mycket god inom familjen Lund, så bad och samtalade man om framtiden och kom till det gemensamma beslutet att man skulle auktionera bort heta hem­met och hädanefter leva enkelt i Jesu efterföljd. l Berits och Karl-Eriks hemtrakter på småländska höglandet fick nu familjen hyra en trevlig villa. - På nerresan hölls ett gammaldags genuint svenskt väckelsemöte i Dalarna. Mycket folk strömmade till. Massmedia var på plats och skrev dagen efter ett mycket positivt reportage. Sjuka blev belade, kristna blev grundligt förnyade och syndare blev frälsta. Familjen Lund började mer och mer förstå att denna form av möten som Svenska Kyrkan varit så rädd för är just vad människorna idag allra mest behöver.

Karl-Erik Lund blev orättfärdigt förbigången vid den ena tjänsteansökan efter den andra. Till saken hörde att den kyrkliga rikstidningen hade som chef en man som var barnfödd i Jämtsjö. Han gjorde bakom kulisserna allt vad han kunde för att stoppa Karl-Erik Lund när han sökte nya tjänster inom kyrkan. Ensidigt behandlades händelserna i Jämtsjö i den kyrkliga rikstidningen. Karl-Erik fick ingen som helst chans att bemöta de lögner som framför allt biskopen Fredrik Bertilsson skrev i nämnda tidning. Karl-Erik dömdes med andra ord helt ohörd.

Samma sak upprepades i det stift som Karl-Erik Lund var tjänstledig ifrån. Man for till biskop Erik Arlund en grupp från församlingsledningen i Jönsberg. Den nyutnämnde domprosten Bemt Sjöberg var tongivande vid sammanträdet ifråga. Han gnuggade sina händer i förtjusning över att äntligen få en chans att stänga vägen för Karl-Erik Lund. Vittnesmålen avlöste var­andra. Stiftssekreteraren var nära släkt med kyrkoherde Ingvar Bengtsson och han ansåg sig ej kunna gå emot sin.släkting, fastän han klart insåg det orättvisa och subjektiva som skedde när Karl-Erik Lund nu -avrättades-. Han jakade alltså med i beslutet. När MBL kom på tal från nå&on av deltagarna i

 

23

 


sammanträdet, så tyckte den nyutnämnde domprosten att kyrkan hade ingen anledning att beakta en sådan lag. Dessutom tyckte domprosten att Karl-Erik Lund hade ju inte reda på någonting om det pågående sammanträdet och han behövde ju inte heller i efterhand få någon som helst vetskap om sammanträdet ifråga. Detta fann kyrkoherde Ingvar Bengtsson med följe från Jönsberg förlösande att få höra. Löften gavs av stiftsledningen att försöka hemlighålla de förda minnesanteckningarna frän sammanträdet.

Karl-Erik Lund stoppades vid tjänsteansökan i annat stift. Intet fanns att anmärka på Karl-Eriks betyg och meriter och inget tjänstefel var begånget. När Karl-Erik besvärade sig i kyrkoenheten för att få veta orsakerna till att han stoppades så kom de förut hemligstämplade protokollen från två olika stift i dagen. Det fanns i protokollen direkta lögner om Karl-Eriks privatliv. Man skrev t o m i protokollet från sammanträdet med gruppen från Jönsberg att Karl-Erik ofta gjorde toalettbesök då svårare arbetsuppgifter var för handen. Hade detta varit sant så hade Karl-Erik säkert fått bosätta sig på toaletten, då många invecklade invandrarfall fanns att utreda i Jönsberg. Kyrkoherde Ingvar Bengtsson kunde inte alls själv klara de svåra juridiska frågorna som uppenbarades i spåren av de många invandrarna som fanns i Jönsberg. Sanningen var ju den att Karl-Erik Lund och kontoristerna fick göra grovjobbet på pastorsexpeditionen. - Från Jämtsjö hade man rapporterat till biskop Erik Arlund att Karl-Erik Lund talat i tungor vid varje högmässa, smort knäfal­lande med olja och drivit ut onda andar. Ingen tänkte tydligen på att bandspelaren var på vid varje högmässa och alla lögner och överdrifter kunde enkelt motbevisas. Sant var att Karl-Erik Lund ibland talade i tungor, att han allt emellanåt smorde sjuka med olja, att han trodde på andemakter och nödvändigheten av att ibland driva ut onda andar. Men - som sagt - protokollet från Östersanda och dess domkapitel var fullt av lögner. Även här hade man tydligen hoppats på att protokollet skulle förbli hem­i ligstämplat.

 

24

 


Familjen Lund lämnar skökokyrkan!

 

Berit och Karl-Erik slår sig ner vid brasan i villan på smålänska höglandet för att tala igenom den uppkomna situationen och sin framtid. De konstaterar att Bibelns auktoritet nu förnekas inom Svenska Kyrkans högsta ledning. En av de nyligen pensionerade biskoparna, som allfört är tongivande inom Svenska Kyrkan, förnekar t ex Jesus som Guds Son. Han förnekar även Jesu jungfrufödelse samt att människor kan besättas av onda andar. Samme biskop och många andra ledare inom Svenska Kyrkan menar att oljesmörjning enligt Jak. 5:14 är ren vidskepelse. Med tanke på besättelse och andeutdrivning så är det betecknande att medan man förnekar detta i Svenska Kyrkan, så använder man sig på andra håll i världen av andeutdrivning när det gäller att bota schizofrena och knarkare.

En god vän till Berit och Karl-Erik hade nyligen berättat för dem att biskop Erik Arlund haft en samling i domkyrkan för frimurare. Erik Arlund hade visat sig vara mycket mera ett med dessa frimurare än han var ett med de verkligt pånyttfödda människorna som han ju trots allt hade både i stiftsstaden och i stiftet för övrigt. Berit menade, att Bibeln ju lär att den som ej är född på nytt enlit NT:s lära ej kan se Guds rike eller vara frälst. Berit menade vidare att det är ett mycket allvarligt tecken för en stiftschef att ej enligt Jesu Ord och befallning vara ett med de kristna människor som vandrar i ljuset och i Jesu blods renande kraft. Vi bör ju som kristna människor ej tänka och tycka så som denna världens människor tänker och tycker. Skillnaden mellan den kristne och den icke kristne är ju enligt NT lika stor som skillnaden mellan liv och död. Vad gäller de nyss omnämnda frimurarna så är det ju allmänt känt att det är en internationell rörelse där man visserligen har en allmän tro på Gud, men där man samtidigt förnekar Kristi anspråk på att vara den enda vägen till Gud. Se Joh. 14:6. Jesus Kristus anses endast vara en profet som kan jämställas med profeter i andra religioner. l sin

 

2.5

 


gudstro tror man inte bara på Jehova utan också på avgudarna Baul och Osiris, den sistnämnde lika med en egyptisk fruktbar­hetsgud. Det är alltså här fråga om en vedervärdig religions­blandning. Detta bestyrkes också därav att muslimernas koran anses lika stor i värde som Bibeln. Med tanke på det här omnämnda stod det helt klart för Berit och Karl-Erik att en kristen ej kan vara frimurare och dock var åtta biskopar, och f d biskopar och en lång rad ledande präster medlemmar i frimurar­ordnar.

Inom Biskop Arlunds stift förekom en myckenhet av spiri­tism. I en av de största städerna i stiftet förekom inom en av församlingarna under en lång följd av år med kyrkoherdens goda minne spiritistiska seanser. I en annan av församlingarna i sam­ma stora stad kallades en av församlingsmedieramarna som var aktiv spiritist att hålla föredrag om spiritismen bland församling­ens pensionärer. Åtskilliga av pensionärerna blev så intresserade av spiritismen att de omedelbart anmälde sig som medlemmar i den spiritistiska föreningen i staden. Kyrkoherden, som tidigare varit frälsningsofficer, lät det hela passera inom församlingen för att så bli så populär som möjligt inom alla kretsar i staden.

Berit och Karl-Erik kom sedan att tala om andra fruktansvärda avfallstecken inom biskop Erik Ahrlunds stift. Med biskopens goda minne och vetskap hade den kyrkliga studentföreningen i stiftstaden inbjudit de homosexuella till gudstjänst där t o m de synpunkterna hade framförts att det var bättre att vara onormal än normal på det sexuella området. I biskop Arlunds stift fanns flera homosexuella präster. Två av dessa präster var sammanbo­ende. Enligt vad envisa rykten sade så hade biskop Arlund själv starka homosexuella böjelser. Ryktena kom bl a från en restau­rangehef i stiftsstaden.

Många församlingsbor inom stiftet var allvarligt oroade över de här omnämnda förhållandena. De hade ju nämligen i sin Bibel lagt märke till att aposteln Paulus förkunnar i Rom. l kapitel att homosexualiteten är ett allvarligt domstecken. På en

 

26

 

l

 


av de homosexuella prästerna förgrep sig på småpojkar så choc­kerades många över detta att biskopen som enda åtgärd förflytta­de den homosexuelle prästen till en annan församling där det redan tidigare fanns två homosexuella präster. - Berit och Karl­Erik hade mött det här omnämnda problemet med homosexuali­tet också i Östersanda stift. Människor reagerade häftigt på tidningarnas insändaravdelningar över ett missförhålande där en homosexuell präst hade en central uppgift på stiftsplanet. Berit och Karl-Erik visste mycket väl att Jesu Kristi evangelium och kraften däri kunde rena också homosexuella och sedan ge dem inom äktenskapets ram ett normalt sexualliv, men det som Berit och Karl-Erik så kraftigt reagerade emot var ju detta att man inom kyrkans ledning godkände homosexualiteten.

Berit och Karl-Erik kom ihåg en kyrkoherde som förskingrade i stor skala i en av kyrkans kassor. Han kunde efter fängelseti­dens slut utan vidare återinträda i sin tjänst. - Berit och Karl­Erik samtalade därefter om de socialistiska prästernas förehavan­den i biskop Arlunds stift. De samlade människorna kring ett soci­alistiskt budskap istället för att i enlighet med sin kallelse samla dem kring Jesu Kristi evangelium. De borde måhända hellre ha varit politiker än präster. De gick så våldsamt tillväga att de t o m sjöng Internationalen i domkyrkan. Egentligen var de flesta av dessa präster inte några verkliga socialister. Det rörde sig faktiskt i de flesta fallen om prästbarn som kommit in i en senkommen politisk pubertet och genom sin s k socialism reage­rade de emot sin borgeliga uppfostran. De skämdes nämligen över att de tillhört de privilegierade under sin uppväxttid. En av dessa präster hade en stor affisch av PLO-ledaren på sitt tjänste­rum. Detta förargade så några judiska studenter att de tog sig friheten att riva ner affischen i hastigt mod. -En annan av dessa s k socialistiska präster gick på krogen efter högmässan med sin församling därför att han älskade att få publicitet i pressen.

Berit och Karl-Erik sympatiserade sedan många år tillbaka med vissa sanningar som framförts av den svenska högkyrklig-

 

27

 


heten. Speciellt gällde denna sympati den s k bekännelsetrogna delen av nämnda högkyrklighet. När Berit och Karl-Erik närrna­re granskade denna rörelse så fann man betydande luckor. Man riktade ofta ensidigt -strålkastarljuset- mot de s k kvinnopräs­terna. Kvinnan blev på detta sätt ---syndabock---. Man borde istället ha riktat -strålkastarljuset- emot männen i den s k liberalteologin. Det var ju denna teologi som brutit ned tron på Bibeln som Guds av Anden inspirerade Ord inom Svenska Kyrkan. De högkyrkliga var ofta mycket radikala då de gick emot kyrkan som en statsbunden företeelse, men de uppbar ändå sina höga prästlöner och satt i sina stora prästgårdar. De vågade med andra ord ej ta konsekvenserna av sin ståndpunkt. De gömde sig ofta bakom uttryck som: ---Kyrkanär ju ändå vår moder---. På det moraliska området förhöll det sig så att de högkyrkliga ofta hårt dömde dem som "råkat ut- för en skils­mässa. Däremot är det ju en---offentlighemlighet- att åtskilliga högkyrkliga präster haft älskarinnor fastän de själva levde i äktenskap. Åtskilliga högkyrkliga präster låg även under för alkohollasten. De hade därför behövt att öppna sig för den karismatiska. väckelsen. En av de absoluta---topparna-i den svenska högkyrkligheten ertappades enligt mycket säkra källor i sängen tillsammans med en älskarinna och med en flaska visky på bordet invid sängen av en kristen broder. Brodern ifråga är en god vän till Karl-Erik Lund. Han tjänstgjorde vid ett känt hotell i en av Sveriges största städer. Ungefär samma händelse upprepa­des vid ett par olika tillfällen. Nämnde -toppman- är en av biskopens närmaste män i den storstad, som samtidigt är ett centrum för Västerborgs stift.

Medan Berit och Karl-Erik satt vid brasan i den villa som nu var deras hem så kom lokaltidningen in genom brevlådan. - Berit och Karl-Eriks blickar fångades ganska s~ av en rubrik i tidningen där det stod: -Inga tjänstefel begångna - måste ändå flytta." Artikeln handlade om kyrkoherde Johan Olsson i Knivhult som därför att han var bibeltrogen och gick emot de

 

28

 


liberalteologiska nymodigheterna enligt ett beslut i domkapitiet i Söderberga skulle tvingas till avflyttning från platsen. Biskop Erik Arlund och övriga domkapitelledamöter beslöt om nämn­da avflyttning. En av ledamöterna, som räknades som en av landets skickligaste kyrkojurister, reserverade sig dock emot beslutet. Denne ledamot, Nils Nilsson, var Johan Olssons kon­traktsprost och han kände alltså väl till förhållandena i sitt kontrakt. Nils Nilsson uttalade sig i tidningen och sade, att han ansåg det beslut dornkapitlet fattat om Johan Olsson vara ett mycket orättfårdigt beslut. Han menade t o m att han upplevde en av sitt livs svåraste dagar när beslutet om Johan Olsson fattades i Söderberga domkapitel. Berit kände mycket med Johan Olsson då hon växt upp i samma smålandsstad som Johan Olsson. - Alltså hade ännu en präst i Söderberga stift, liksom fallet var med Karl-Erik Lund,---halshuggits---. Sorgligt nog förekom in­om ledningen för Söderberga stift samt bland enskilda präster en myckenhet av alkoholmissbruk. Biskop Arlund måste ibland ledas ut av restaurangpersonalen till en väntande taxi. Han blev mycket velig och barnslig när han fick för mycket sprit i sig. Ibland så drack han tillsammans med sin företrädare pensionera­de biskopen Per-Olof Nilsson. Per-Olof Nilsson blev mycket -kraftfull- när han fick för mycket sprit i sig. Han slog omkring sig som om han vore en professionell boxare. Vid något tillfälle var Per-Olof Nilsson så full att han låg och sov på bardisken vid en---vickning-i samband med en gillesfest i universitetsstaden. Synen var knappast vacker för den restaurangpersonal som gav service då Per-Olof Nilsson hade biskopskorset hängande runt sin frodiga hals.

Eftersom många av Guds---vallhundar- gjort sitt så beslöt nu familjen Lund att lämna skökokyrkan. I Uppenbarelsebokens 17 och 18 kapitel så kallas den avfallna kristna kyrkan för -den stora skökan---. Uttrycket skökokyrkan använde Herrens Ande gång på gång vid familjen Lunds regelbundna kvällsandakter.

Herren leder nu familjen Lund ut i en härlig frihet, där de

 

29

 


dock steg för steg måste gå en offerväg. En självständig kyrko-                                Skökokyrkans döttrar!

bildning uppstod. Som grundval för denna kyrkobildning lades

-den tro som en gång för alla överlämnats åt de heliga-. Över

hela landet fanns sympatiserande trosfränder som var och en på

sin ort i dagens profetiska situation intagit samma ställning som

familjen Lund. Dessa trosfränder understödde missionsverket i

den fria kyrka som uppstod. Missionsvännerna utöver landet såg

också till att familjen Lund fick sitt uppehälle och sitt dagliga

bröd.

 

30


Skölkolkyrkans döttrar!

 

Familjen Lund förnam ganska snart då de började en självstän­dig, kristen verksamhet i frihet att skökokyrkan precis såsom Uppenbarelseboken beskriver det hade många---döttrar---. Dessa -döttrar- var avfallna frikyrkoförsamlingar. De började en gång i väckelse och kraft, men levde nu på -minnen från tornstora daY-. Partiandarna som enligt NT är från djävulen härskade ofta fritt och ohämmat i dessa församlingar. Endast äktenskapsbrott och mycket grova laster räknades som synd me­dan förtal, dåligt humör, egenrättfärdighet, otro, tvivel samt girig­het fick passera fritt utan några åtgärder. Församlingsledningarna inom nämnda församlingar blev fruktansvärt rädda för konkur­rens från den fria kyrka som familjen Lund representerade. Ett hejdlöst förtal kom igång över hela landet. Man skrämde upp sina medlemmar med det talet att Karl-Erik Lund övergivit hustru och barn i en skilsmässa och att han i likhet med filmstjär­norna i Hollywood varit gift ända upp till sex gånger. Ju mera rädd en försarnlingsledare blev för Karl-Erik Lund ju fler skils­mässor tillvitades han. Då Berit och Karl-Erik ingående fått kännedom om läget i frikyrkan angående moralen, så tyckte de att man först borde---soparent framför egen dörr- innan man dömde personer utanför de egna leden. Det förekom t ex numera till och med i den rörelse som bekände sig i speciell mening till pingstens fulla kraft, att fruar till män i nyckelpositioner bedrev otukt, låt vara att det förekom helt diskret. Detta kunde ju knappast förekomma, under väckelserörelsens första tid, då pro­fetians Ande mäktigt verkade. Bibeln säger ju, att där profetia icke finnes blir folket tygellöst. Inom de nyss nämnda leden var det ej heller numera helt ovanligt att det fanns homosexuella som knöt förbindelser med varandra. 1 åtskilliga församlingar inom denna rörelse fanns det människor som skilt sig och gift om sig flera gånger om, men som ändå hade nyckelposter i församlingarna. I skaran av frånskilda och omgifta personer

 

31

 


fanns det även sådana som fungerade som församlingsförestån­dare. Berit och Karl-Erik fick nyligen reda på att det i en ganska stor församling i mellersta Sverige förekom, att en ungdomsle­dare bedrev otukt med församlingens tonåringar. Det är ju ett känt faktum, att syndafall alltid förekommit inom de kristna leden, men det finns ju dock ett bibelord som säger, att den som är utan synd han må kasta den första stenen. - De moraliska orättvisorna var f ö stora inom den här omnämnda rörelsen. Pastorerna i de största församlingarna hade löner som låg på rejäla sexsiffriga tal medan evangelisterna i de små lantortsför­samlingarna ofta ej kunde leva på sina små löner. - Berit och Karl-Erik ansåg det också vara allvarligt inom frikyrkorna, att man så helt öppnade för den rockmusik, som djupast sett här­stammar från demonbesatthet och djävulstillbedjan.

En försarnlingsledare gick hårt tillrätta med Karl-Erik för att han fick in sin annonsering i lokalpressen under samma all­männa huvudrubrik där nämnde församlingsledare hade sin an­nonsering. Den rubrik som nämnde församlingsledare menade sig ha absolut monopol på var---frikyrkan---. Partianden i pastorn förskräcktes vid blotta tanken på att någon möjligen inte skulle hitta till den rätta---fållan---.

Flera av de ledande frikyrkotidningarna, liksom den dagliga, frikyrkliga rikstidningen i landet stängde alla dörrar och man tog inte ens in betalda annonser från den nya frikyrka som familjen Lund representerade. Vid förfrågan om orsakerna till utestäng­ningen så gavs helt svepande och skrymtaktiga svar. Ingen gav ---kärlektill sanningen rum- och några egentliga orsaker lades aldrig fram.

Vedervärdiga brev kom från fariséer och egenrättfärdiga från de frikyrkliga leden. Man förpassade familjen Lund längst ner i botten på helvetet, där---maskenicke dör och elden icke utsläc­kes---. Hade inte familjen Lund dagligen vid sina bönestunder fått profetiska budskap som givit tröst och uppmuntran så hade man dukat under för länge sedan.

 

l

 

32

 

Karl-Erik Lund fick ett nytt allvarligt, profeliskt budskap som

 


Karl-Erik Lund fick ett nytt allvarligt, profetiskt budskap som talade om att främmande makter stod färdiga att intaga landet. Dessa profetior sändes på Guds direkta befallning ut över landet. -En av dem som fick denna profetia i sina händer var en i sina egna ögon -övermåttan hög apostel---. Han var pastor i en välkänd frikyrkoförsamling i landets huvudstad. Hans namn var Sten Bergsjö. När denne pastor fick profetian i sina händer så rev han profetian i stor vrede och skickade de två delarna tillbaka till Karl-Erik Lund med beska kommentarer. Det var inte alls ovanligt att dylikt andligt högmod gav sig till känna i en tid när de kristna som aldrig förr behövde vara ett.

Den nyss nämnde Sten Bergsjö tillhörde det ledande skiktet i det---exklusivaprästerskap- på ett dussintal personer från olika samfund som utvalt sig själva att vara -övermåttan höga apost­lar- i den frambrytande väckelsen. - Denna väckelse begynte som en verklig andlig förnyelse över landet i början av 70-talet, men den stagnerade snart inom de etablerade samfunden, då församlingsledningarna som regel ej tog emot den. Den ljumma ---faodiceaanden-/se Uppenbarelsebokens tredje kapitel/ lade sin hand tungt på denna andliga förnyelse. De präster som mötte Gud inom Svenska Kyrkan tystnade ganska snart då de ej våga­de bära fram de budskap Gud lade på deras hjärtan via tungotal och uttydning. De lade ned sina av Herren givna gåvor s a s i en liten ask och plockade fram dem bara i en trängre krets någon gång ibland. Detta kunde givetvis ej den helige Ande sank­tionera till. En tid var det dock populärt att vara s k karis­matiker. T o ni biskoparna inom Svenska kyrkan trädde fram och gav denna rörelse sin rekommendation. Egentligen var det dock i stort sett en rekommendation som var till intet för­pliktigande. Till de stora karismatiska konferenserna kalla­des som galjonsfigurer flera avfallna biskopar som förneka­de flera av de mest grundläggande sanningarna i Bibeln. En av dem förnekade t o m Jesus som Guds Son. En annan av dessa biskopar kallade Karl-Erik Lund för ---hädare-då Karl-Erik

 

33

 


undervisade om andeutdrivning enligt Markus 16 kapitel. En biskop kallade oljesmörjningen vad gäller sjuka människor en­ligt Jakobs brev 5:14 för vidskepelse. Ytterligare någon av bi­skoparna som gavs stort utrymme i en karismatisk konferens var känd som en mycket avancerad frimurare. Inom den karismatis­ka rörelsen saknades tyvärr den viktiga nådegåvan -an­debedömning". NT undervisar klart om den. På grund av att den nyss nämnda gåvan ej fungerade så samarbetade frikyrkans församlingar ohämmat med den avfallna skökokyrkan och hen­nes avfallna biskopar. Den tidigare omnämnde Sten Bergsjö i landets huvudstad kallade t o m den biskop som förnekade Jesus som Guds Son och som utan tvekan är och var en av Sveriges största villolärare till s k väckelsemöte i en församling som dock hade den bekännelsen att de trodde på allt Guds Ord och på pingstens fulla och härliga kraft. Samme biskop stod också som galjonsfigur på första sidan i den frikyrkliga rikstidningen i samband med en stor karismatisk väckelse- och uppbyggelse­konferens i rikets huvudstad. Undra på att det av den karismatis­ka rörelsen, som började som ett härligt Guds verk och som en verklig andlig förnyelse, blev ett religiöst sammelsurium inom de etablerade samfunden. De tidigare omnämnda självvalda karismatiska ledarna ägnade tyvärr mycken tid åt att förtala de verkliga karismatikema som ej passade in i "Laodiceas" ljum­het. De glömde tydligen bori att djävul betyder baktalare. Genom sitt beklagliga agerande i förtalskampanjer började de alltså tjäna alldeles fel herre. Sten Bergsjö varnade i ett offent­ligt möte för Karl-Erik Lund efter att ha tagit del av lögner och osakliga påståenden om Karl-Erik. Han frågade tydligen inte alls efter att Herren upptagit Karl-Erik som sin tjänare. Flera av medlemmarna i Sten Bergsjös församling var helt förtvivlade och mycket upprörda över hans andliga högmod, men Sten Bergsjö fortsatte att fara våldsamt fram utan att vilja göra upp vad han tillfogat Karl-Erik Lund genom sitt vedervärdiga förtal. l den församling där Sten Bergsjö arbetade försökte han ofta

 

34


med "konstgjord andning---. Han kallade ständigt omtalade pre­dikanter från andra länder och kontinenter som talare i PR­ornsusade kampanjer. Bergsjö trodde att det gick att efterapa mönsterbilder från andra kontinenter och överflytta dessa mön­sterbilder till det andliga läget i Sverige. Givetvis misslyckades Sten Bergsjö i de nämnda företagen då ju Gud verkar fram original och ej kopior.

l den rörelse som bekände sig i alldeles speciell mening till pingstens kraft fanns nu ej manga verkliga profetröster kvar. - En av de mest kända profetrösterna i nämnda rörelse var Olle Birgersson. Tyvärr greps också han efterhand av---partianden-i så hög grad att han då någon lade fram Karl-Erik Lunds situation vid ett möte i södra Sveriga ej alls ville kännas vid Karl-Erik Lund som en Herrens tjänare och profet. Olle Birgersson hade utan tvekan tidigare varit till stor välsignelse, men han hade nu blivit stor i sig själv. Olle Birgersson hade enligt egen utsago i sin ungdom varit i en djup kris och varit nära att lämna Herren då han såg på de kristna och deras bristande överensstämmelse mellan lära och liv. Nu var flera människor nära att lämna Herren då de såg Olle Birgerssons högmod och bristen på verklig Andens frukt i hans liv. Denna brist på verklig Andens frukt åstadkom till och med att Olle Birgersson kallade en broder från de egna leden som led av svår ångest för -dr~rnrnel-. -Den nyss omnämnda bristen på Andens frukt gjorde sig också gäl­lande hos en väckelseevangelist från ett av de nordisk grannlän­derna vid namn Bernt Terzelius. Han framträdde med stora åthävor till en tid och talade vitt och brett om att för Jesus fanns inga hopplösa fall. Många samlades kring vissa tecken som var för handen i hans verksamhet. För sin egen del hade han det dock så illa ställt att det i hans liv ej fanns vanlig mänsklig hövlighet. Han dömde t ex helt ut en nära släkting och ville ej ens ta denne släkting i hand under lång följd av år, eftersom nämnde släkting blivit övergiven på ett gruvligt sätt i samband med en skilsmässa. - Jesus talar om profeter som till och med

 

35


gör tecken och under men som aldrig av hjärtat lärde känna Honom. Enligt Jesu oerhörda väckelserop skall de till och med en dag stå utanför Herrens bröllopssal... Både Olle Birgersson och Bernt Terzelius hade för att få publicitet i sin verksamhet lagt sig till med en viss teknik där de fick människor att falla när man bad för dem. Tekniken ifråga hade man egentligen fått via en kontakt i utlandet. Det här omnämnda blev till en tid en I I religiös fluga" och man lyckades under denna tid samla en hel del människor till mötena. Tyvärr saknades åter igen när det gäller denna omnämnda verksamhet andebedömning bland de kristna. Berit och Karl-Erik var naturligtvis ej emot Andens kraftiga yttringar, men de var emot suggestion. - Karl-Erik sammanträffade på en plats uppe i Noffland med en församlings­ledare som haft Bernt Terzelius på besök. Pastorn ifråga berätta­de, att Bernt Terzelius sagt till sådana som begärde förbön: -Fall i Jesu namn. . .- Saken var då helt uppenbar för Karl­Erik, att det här var fråga om en blandning av andligt och av mera naturliga yttringar, någonting som NT kallar för "sjå­liskt- och strängt varnar för. I den här aktuella rörelsen hade det under senare år av det---eldsprutandeberget- blivit---stel­nad lava---. - I ledningen för rörelsens centralhelgedom och dess största församling stod numera epigonerna leftersägarnal Karl Eriksson, Östen Josefsson och Olle Feldt. Olle Feldt var egentligen inte församlingspastor utan var ledare för den kristna rikstidningen som rörelsen var huvudman för. - Karl-Eriksson hade---inyglat- sig fram till den position som han hade. Karl­Erik Lund hade kontakt med rörelsen ifråga redan på 50-talet och kom då också i kontakt med Karl Eriksson. Kart-Eriksson visade sig redan då var en karriärist, som bemötte Karl-Erik Lund överlägset och---snorkigt---. Då Karl Eriksson tillträtt sin befattning i huvudstaden så utmanövrerade han sin närmaste medarbetare på ett så ojust sätt att det gav eko över hela landet och väckte stor indignation hos många inom de egna leden. Frukten av Kart Erikssons verksamhet i den stora huvudstadsför-

 

36


samlingen visade med all önskvärd tydlighet att Karl Eriksson ej var rätt man på denna centrala plats.

Osten Josefsson var en man, som kom från ett av våra nordis­ka grannländer. Han var en synnerligen högmodig och självsä­ker pastor, som passade väl in som -tjänsteman- bredvid Karl Eriksson i en rörelse som---börjati Anden- men alltmer höll på att -sluta i köttet---.

Olle Feldt var den tredje mannen i triumviratet /treman­naväldet/ som nu ställde och styrde i de flesta av rörelsens styrelser och kommittéer. Liksom Östen Josefsson var han högmodig och han ansåg att han visste både det ena och det andra bättre än andra människor. Karl-Erik Lund hade haft en ingående kontakt med Olle Feldt eftersom redaktör Feldt ute­stängde den fria kyrka som Karl-Erik Lund representerade t o m från betalda annonser i den kristna dagliga rikstidning, vilken Olle Feldt ganska ensamt bestämde över. Motiven till utestäng­ningen var bl a avundsjuka, rädsla för konkurrens samt detta att Olle Feldt lyssnat till de ---lögnandar- som gruvligt förtalat Karl-Erik Lund.

En ny officiell bibelöversättning har nu kommit ut. Både Svenska Kyrkan och praktiskt taget hela den svenska frikyrkorö- ' relsen har accepterat denna översättning fastän grova villfarelser förekommer överallt i noterna till nämnda nyutgåva. Bristen på verklig trohet mot Bibeln har givetvis haft i -sitt släptåg­allvarliga konsekvenser. T o m i den rörelse som säger sig tro på -hela sanningen- uppenbarar sig numera så stora brister, att man som regel alls ej kan hjälpa dem som är besatta av onda andar. Åtskilliga av dessa har sökt hjälp genom den befrielse­tjänst som Karl-Erik genom Guds nåd får utföra.

Den kristna kyrkan i Norden har de sista åren givit ut en s k studiebibel över hela NT. Detta bibelverk ger utan tvekan myck­en kristen kunskap. Dock uppenbarar sig i detta bibelverk oklara tongångar, t ex vad gäller Jesu ankomst i skyn. Tydligen barden ljumma "laoaiceakyrkan" fått sätta gin prägel på ett verk sådant

 

37

 


som detta. Eftersom basunstötarna om Jesu Kristi ankomst och om huru vi skall församlas till honom är så tvetydliga, så är ju knappast det omnämnda bibelverket lämpligt som redskap när det gäller att göra Jesu Kristi brud redo för mötet med honom i skyn.

Den verkliga karismatiska väckelsen gick nu fram med en

vårflods- kraft "utanför lägret---. Väckelsen kom alltså att gå fram i en helt ny strömfåra. Det som kom att känneteckna denna väckelse---utanförlägret- var kärlek, glädje och lovsång. En innerlig syskongemenskap och syskonkärlek föddes fram. . . Den verkliga karismatiska väckelsen kunde endast gå fram där Andens frukt som är kärlek, glädje och frid fanns. . . Den karismatiska väckelsen övergick i en helgelseväckelse där djup förkrosselse och ödmjukhet inför Guds Ord var för handen. l hemmen samlades man till nattvardsfirande på urkristet sätt. Överhuvudtaget samlades man ofta kring Guds Ord och man kände hur man hade allting gemensamt liksom förhållandet var i den första kristna församlingen. Man levde enkelt och skaffade sig varken lyxbilar eller lyxvillor. Inte heller byggde man 11 mångmiljonkyrkor- utan i Jesu efterföljd så.lånade eller hyrde man lokaler och predikstolar eller predikade man på gator och torg. När man samlades så var det i sanning en bedjande skara som samlades. Alla kände att de hade en uppgift att fylla i evangeiii tjänst.

De här omnämnda kristna bröderna och systrarna levde till­sammans med Jesus ---utanförlägret---. De kände ej som sin uppgift att vara innanför den ljumma---laotliceatörsamlingens­dörr, men att utifrån tillsammans med Jesus klappa på---laotli­ceaförsamlingarnas- dörrar. Innanför dörrarna i de nyss om­nämnda församlingarna så lever man som Domarbokens S:c kapitel förebildligt säger i sina själviska---vikar-,i sina---parti­fållor-, där man lyssnar till oklara---herdepipor---. Man är alls ej villig i de här beskrivna ljumma församlingarna att -ge sina liv på stridsfåltets höjder- som också säges förebildligt i Domarbo-

 

38


kens 5:c kapitel. Jesus har åter igen i dessa dagar gjort sig till ett med natten och nöden och deras uppgift som finns -utanför lägret- är att först och främst vinna de s k utslagna. Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka, säger Jesus själv. De etablerade kyrkosamfunden är ofta som profeten Hesekiel säger lika ---gölaroch dammar- som ej har varken tillflöde eller utflöde. Då går det ej att vinna människor för Gud! Isoleringen gör dessa omnämnda kyrkosamfund odugliga för den funktion som de egntligen kallats till. Eftersom familjen Lund som det står i Uppenbarelsebokens 3:7-8 fått en öppen dörr av Herren så kunde i sanning ingen hindra deras tjänst i Guds rike. Nytt vin skall slås i nya läglar, säger Jesus själv. Just därför måste den nya väckelsen bryta sig ny mark och inte så bland törnen. /Jer. 4:31

Familjen Lund och deras trosfränder upplevde att Herren gjorde något helt nytt ibland dem. Såsom Herren begynte om igen med leret på krukmakarskivan /se Jeremia boks 18:e kapitel/ så begynte Herren om igen med dem alla i den nya, fria gemen­skapen. I arbetet utanför den avfallna skökokyrkan och avskilda från den nämnda kyrkans---döttrar-eller de avfallna frikyrko­församlingarna så arbetade nu familjen Lund vidare med ert successivt växande medarbetarstab över hela landet. Gud välsig­nade verket och alltfler lyfte sina händer och lovade Gud med en mäktig lovsång till Herrens ära. Till och med barnen började att tala tungomål och profetera i Herrens namn som profetian utsä­ger enligt Joelbokens 2:a kapitel. En brudeskara började tagas ut. Dessa brudesjälar fick kontakt och gemenskap med varandra och de arbetade alltså nu tillsammans i helig tjänst. Ek-ras midnattsrop hördes vida omkring: ---Sebrudgummen kommer, gån ut och möten Honom-.

Gatumöten anordnades och utslagna blev frälsta och totalup­prättade. Sjuka blev botade. Många blev döpta i mycket vatten genom nedsänkning i Jesu namn. De blev döpta till Jesus Kristus och ej till något speciellt samfund i mera yttre mening. - Här­bärgen växte fram där hemlösa kunde tagas emot. - Kristi brud

 

39

 


smyckades och gjordes färdig för bröllopet tillsammans med Herren Jesus Kristus. - Ropet ljöd: -Marana W- - Det bety­der: -Du vår Hen-e, k~--- - Lycklig och salig den som av hjärtat kan säga: -Amen. KomHerreJesus.-

-En överängels röst och Guds basun skall ljuda. Först skola de i Kristus döda uppstå; sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes; och så skola vi alltid få vara hos Herren.- /1 Tess. 4:16b-171. - Amen.

 

Skriften kan beställas från Birgit och Thore Forslund, Ra­mels väg 99, 213 69 Malntö, tel. 040-94 40 58

 

40