Kapitel V

JESU FÖRSONINGS- OCH FÖRLOSSNINGSVERK!

A/Jesu person

1/ Jesus är sann Gud!

1a/ Många bibelställen kunde givetvis citeras om
detta, men detta studium skulle då svälla ut för
mycket. Låt oss dock se på några viktiga ställen.
I Hebr. 1: 8 - 9 verser, som är ett citat från
Ps. 45: 7 - 8, kallas Jesus helt enkelt för Gud.

1b/ Ett bibelställe vi tidigare i våra studier citerat
finns i Kol. 2:9, där det säges om Jesus: "I Honom
bor gudomens hela fullhet lekamligen".

1c/ I Matteusevangelium verserna 15 - 17 frågar
Jesus lärjungarna: "Vem sägen I mig då vara?" -
Bibelläsaren minns nog det goda svar som Petrus
ger på frågan och vi finner att Jesus blir gripen
och Han säger: "Salig är du Simon, Jonas son,
ty kött och blod har inte uppenbarat detta för
dig, utan min Fader som är i himmelen". Vad
var det då för ett svar som Petrus gav och som
gjorde att Jesus blev så gripen. Jo, Petrus säger:
"Du är Messias den levande Gudens Son". -

2/ Jesus är sann människa!

2a/ Vi tar som vår utgångspunkt i de mäktiga
orden i Joh. 1:14, där det står, att Ordet blev
kött d v s Gud själv blev människa. Oerhörda
verklighet!

2b/ Enligt Matteusevangeliets sextonde kapitel
och trettonde vers så frågar Jesus lärjungarna:
"Vem säger folket Människosonen vara?" -
Jesus talar om sig själv alltså som Människosonen.
Ett tydligt bevis från Jesu egen mun om detta
att han är sann människa.

2c/ I Filipperbrevet undervisar aposteln Paulus
om Jesu människoblivande. Jesus kom i människogestalt,
säger han. - I en gammal svensk översättning
har vi ett uttryck som kommer grundtexten
mycket nära. Det säges där om Jesus, att han
vart lik människor och i åthävorfunnen som
en människa. Se: Fil. 2: 6 - 7.

3/ Föreningen av Jesu gudomliga och mänskliga
natur förändras inte på något sätt av detta, att
Han är sann Gud och sann människa.

a/ Ordet i Joh. 1:14 om att Ordet blev kött
innebär ju just detta, att Gud och människa
blev förenade till ett och det är ingenting i
detta så att säga som är delbart.

b/ Försöker man t ex dela på det sättet att
Jesus inte är Guds Son, så blir Han ju bara
en stor profet och lärare bland andra, även
om Han skulle räknas till de allra största.

Om man t ex tvekar vad gäller Jesus
övernaturliga avlelse så är Jesus ej Guds
Son, men man måste ju då också förneka
Skriftens utsagor och Bibelns gudomliga
inspiration.

Det står ju i Matt. 1: 18 - 25, att det som är
avlat i Maria är av helig Ande. Man kan här
jämföra Luk. 1: 28 - 37. Man måste räkna
med det som står skrivet, att för Gud är
ingenting omöjligt!

c/ Ibland har man velat förneka Jesu
sanna mänsklighet och räknar Honom då
enbart som Gud.

I Matteusevangeliets 4:e kapitel verserna
1 - 11 ser vi exempel på detta. Djävulen säger
t ex till Jesus, att Han skall kasta sig ned
från helgedomens mur, ty, säger djävulen:
Gud har ju lovat att genom sina änglar
beskydda och bevara Dig… Jesus svarar
med Ordet från Gud, att det står ock skrivet,
att du skall icke fresta Herren din Gud!

d/ Vid slutet av Jesu liv, strax före
Getsemanekampen och sedan därefter
korsfästelsen vid Golgata, så hände
det att en beväpnad folkskara kommer
jämte Judas för att gripa Jesus. En av
dem som följde Jesus drar då fram sitt
svärd och hugger av högra örat på en av
översteprästens tjänare. - Jesus bevisar
då genom sitt agerande, att Han är Guds
Son, men Han visar samtidigt på att Han
är Människosonen som snart skall gå till
Golgata för att lida och dö, för att så
allt som är skrivet om Honom skall gå
i fullbordan.

Jesus tillrättavisar nämligen den av
Hans efterföljare som tagir till svärd,
därefter botar han högra örat på
översteprästens tjänare. - Jesus säger
också de mäktiga orden: "Stick ditt
svärd tillbaka i skidan, ty alla som
taga till svärd skola förgöras genom
svärd. Eller menar du, att jag icke
kunde utbedja mig av min Fader,
att han nu sände till min tjänst
mer än tolv legioner änglar? Men
huru bleve då skrifterna fullbordade,
som säga, att detta måste ske?" -
Inte heller här utnyttjar Jesus sin
jämlikhet med Gud utan agerar som
Människosonen, som kommit för
att ge sitt liv till lösen för många.
/Se Matt. 26: 52 - 54./

När Jesus sedan hänger på korset så
blir Han smädad från olika håll och
utav olika människogrupper och de
säger, att om Du verkligen är Guds
Son, så hjälp nu dig själv och stig ned
från korset… Jesus svarar dock inte utan
Han går för oss utblottelsens och
lidandets väg och blir ett Försoningsoffer
för våra synder så som det var
beslutat av den himmelske Fadern.
/Se Matt.27:37 versen och följande./

B/ Jesu försoning- och förlossningsverk!

Vi belyser detta viktiga ämne genom att
se på Jesu profetiska ämbete, Hans
översteprästeliga ämbete och Hans
konungsliga ämbete.

1/a/ Jesu profetiska ämbete visar först
och sist på Jesus som den oförliknelige
Läraren, som mera otvetydigt och klart
än någon annan talade Guds Ord.
Han var ju enligt det kända stället i
Joh. 1:14 "Ordet som blev kött och
tog sin boning ibalnd oss…"

Jesus var inte bara en av profeterna i
den långa raden av profeter, nej, han
var den alldeles specielle Profet som
Mose siade om skulle komma i tidens
fullbordan.

I Apostlagärningarnas tredje kapitel
och verserna 22 och 23, så har vi citat
från Gamla Testamentet, där Mose
talar om hur Jesus skall komma
som den store profeten s a s med
stort P. Så här står det i

Apg. 3: "En profet skall Herren Gud
låta uppstå åt eder, en av edra bröder,
en som är mig lik; honom skolen I lyssna
till i allt vad han talar till eder. Och det
skall ske, att var och en som icke lyssnar
till den profeten, han skall utrotas ur
folket".

b/ I Hebréerbrevets första kapitel läser
vi om huru Jesus kommer som den alldeles
specielle profeten, ty Jesus kommer
och talar som Guds Son.

Så här står det nämligen i Hebr:s första
kapitel: "Sedan Gud fordom många
gånger och på många sätt hade talat
till fäderna genom profeterna, har han
nu på det yttersta av denna tid talat
till oss genom sin Son, som han har
insatt till arvinge av allt, genom
vilken han ock har skapat världen…"
Hebr. 1: 1 - 2.

I andra kapitlet av Hebréerbrevet talar
så aposteln Paulus om frälsningen i
NT:s mening att den först förkunnades
genom Herren själv. Hebr. 2: 1 - 4.

c/ Enligt Kol. 2:3 så finns i Jesus Kristus
alla visdomens och kunskapens skatter
fördolda.

d/ Jesu profetiska ämbete fortsätter även
sedan Jesus blivit upphöjd till Majestätets
högra sida i höjden!

Om vi läser i Apostlagärningarnas första
kapitel så berättar aposteln Lukas där
om huru Jesus under 40 dagar före
himmelsfärden genom helig Ande ger
sina befallningar till de apostlar Han
utvalt. Lukas säger enligt en grundtexttrogen
översättning, att Han i sitt Evangelium
berättat om allt vad Jesus
begynte göra
och Lära. Apg. 1:1. I denna utsaga samt i
det nyss nämnda förhållandet att Jesus
under 40 dagar gav sina apostlar genom
helig Ande sina befallningar för framtiden
ligger ju detta, att Jesu profetiska ämbete
fortsätter genom andesmorda och
utvalda Herrens tjänare under Nya
Testamentets tid.

Det här omnämnda understryks och
bekräftas ju också av det som händer
bakom stängda dörrar enligt
Joh. 20: 23 - 33. Jesus överlämnar ju
då "predikoämbetet" till apostlarna
och Han säger, att som Fadern har
sänt Honom i världen, så sänder
Han också nu ut sina utvalda
apostlar.

I Joh. 16: 7 - 14 talar Jesus om huru
Hjälparen, den helige Ande skall
komma. Den helige Ande skall
förhärliga Jesus och Jesus säger att
Anden skall låta världen få veta
sanningen om synd, ty de tro icke
på mig; ifråga om rättfärdighet,
ty Jag går till Fadern och Ni ser
mig icke mer, säger Jesus vidare;
ifråga om dom, ty denna världens
furste är nu dömd. Sanningens
Ande skall leda er fram till hela
sanningen, säger Jesus också.

___________________ 

2/ Jesu översteprästerliga ämbete!

a/ Vad innebär detta?

Jo, detta att Jesus genom sitt Blod
betalde vår gränslösa syndaskuld.

I Kolosserbrevet 2: 13 - 15 kan vi läsa
om detta. Paulus säger, att på Golgata
kors så spikades skuldebrevet fast som
ställde sina hotfulla krav. Skulden
betaldes alltså - som vi redan antytt -
i och genom Jesu Kristi Blod.

Aposteln Petrus talar om detsamma i
sitt första brevs första kapitel, då han
säger att det som guld och silver ej kunde
göra, nämligen att betala vår syndaskuld,
det gjorde Jesus genom att utgjuta sitt
Blod. 1 Petr. 1: 18 - 19.

Redan profeten Jesaja förkunnar i sitt
märkliga 53:e kapitel, att Jesus blev
ett skuldoffer för våra synders skull.
Jes. 53:10.

b/ Jesus tog emellertid också straffet
för våra synder på sig! - Även här kan
vi citera Jesajabokens 53:e kapitel
och dess femte vers, där profeten
säger, att näpsten för våra synder
tog Jesus på sig. Själv hade han ju
inga synder att lida straffet för,
Jesus var ju i sig själv syndfri!

Samma mäktiga sanning frambär
aposteln Paulus i Galaterbrevet,
då han säger, att Jesus bar vår
förbannelsedom. Redan Mose lag
sade ju, att den är förbannad som
är upphängd på trä. Gal. 3:13. Jesus
led syndens yttersta konsekvens för
allas vår synds skull,när Jesus på
Golgata kors måste utropa: "Min
Gud, min Gud, varför har du
övergivit mig?" - Se Matt. 27:46.

c/ Jesus bar också våra sjukdomar och
all övrig svaghet, som synden åstadkommit.

Även om detta profeterar Jesaja i det 53:e
kapitlet. Våra krankheter bar Jesus,
säger Jesaja, och det är en helt klar
messiansk profetia.

När aposteln Matteus sedan ser hur
Jesus botar de sjuka, driver ut de onda
andarna och gör allting väl för
människor, så står det i
Matt. 8: 16 - 17, att Matteus förstår att
nu går Jesajas profetia i fullbordan, som
alltså sade, att våra sjukdomar bar Jesus
i sin kropp uppå trä.

Aposteln Petrus klargör nämnda sanning i NT:s
eller fullbordans tid, när han i sitt första
brevs andra kapitel och 24:e vers säger,
att genom Jesu sår har vi blivit helade.

d/ Jesus åberopar sin Försoning i himlen
för oss…

Vi har i den svenska sångskatten,
särskilt från s a s folkväckelsens tid,
åtskilliga sånger som framställer detta
underbara ämne om Jesu översteprästerliga
förbön för oss i himmelen. Speciellt i
Hebréerbrevet, så ser vi detta om Jesu
översteprästerliga förbön. Se t ex
Hebr. 2: 17 - 18; 4: 14 - 16; 5: 1 - 10.

Eftersom den helige Ande är enligt
Rom. 8:9 Kristi Ande, så hör också
Rom. 8: 26 - 27 till detta ämne om
Jesu förbön i dag för oss.

Det står ju där bl a, att Anden kommer
vår svaghet till hjälp och manar gott
för oss med outsägliga suckar.

3/ Jesu konungsliga ämbete!

a/ Jesus manifesterar sitt konungsliga ämbete
i och genom sin uppståndelse från de döda.

I herdekapitlet eller Johannesevangeliets
10:e kapitel, så säger Jesus, att Han hade
makt inte bara att ge sitt liv för fåren,
utan Han hade också makt att återtaga
sitt liv eller m a o stå upp från de döda.

Aposteln Paulus säger i 2 Timoteusbrevet,
att Jesus genom Evangelium fört liv och
oförgänglighet fram i ljuset. På detta
sätt har Jesus även proklamerat sitt
konungsliga ämbete.

b/ I samband med det s k tusenårsriket
kommer Jesus också på ett speciellt
sätt att uppenbara sin konungsliga
makt.

Man må här läsa grundläggande ett
avsnitt från och med Uppenbarelsebokens
19:e kapitel och t o m det 20:e kapitlets
sjätte vers för att få en klarhet över
det omnämnda angående 1000-
årsriket.

Jesus besegrar vid vedermödans
avslutning alla de härskaror, som
tågat mot Israel för att vid Harmagedon
försöka tillintetgöra Israel. Vilddjuret
och den falske profeten kastas i "eldsjön" och
djävulen kastas ner i avgrunden för att
så bli bunden genom de "tusen åren".

Jesus blir under "tusenårsrikets" tid
konung över jorden och regerar från
Davids stad Jerusalem. I profeternas
skrifter finns ganska mycket som
beskriver och förklarar huru Jesus
regerar på jorden under denna
välsignelserika tid!

Enligt Uppenb. 20:6 så skall Herrens
brudeskara regera med Jesus som
Guds och Kristi präster genom de
tusen åren.

c/ Framför allt så uppenbaras ju
Jesu konungsliga makt när den
yttersta domen är över och nya
himlar och en ny jord skapas.

Det blir då en härlighet som
uppenbaras för oss som är s a s
utan gräns och mått…

Om detta kan bibelläsaren ta del
av t ex i följande skriftställen:

2 Petr. 3:13; Uppenb. 21 kapitel
samt förslagsvis fram till det 22:a
kapitlets 5:e vers.

Då har Jesus bevisat sig vara Konungarnas
Konung och Herrarnas Herre i
evigheternas evigheter!

Upp

Tillbaka