Kapitel IV

MÄNNISKAN - FÖRE OCH EFTER SYNDAFALLET!

A/ Människan före syndafallet.

1/ Grundläggande konstaterar vi, att människan
skapades till Guds avbild. 1 Mos. 1: 26 - 27.

Detta betyder, att människan skapades med
förnuft och vilja.

Hon hade ett förnuft som var upplyst och
genom vilket hon kände Gud och i sin vilja
ville människan endast det som Gud ville.

Människan var egentligen skapad att vara
Guds ställföreträdare på jorden och hon
skulle härska över den övriga skapelsen.

Människan skulle "råda" som det utsäges i
1 Mos. 1:26.

2/ Om vi går några steg djupare så kan vi
säga följande:

a/ Människan var mycket god. Se 1 Mos. 1:31.

b/ Människan i oskyldighetens tillstånd
hade ännu ingen kunskap om det orätta
och onda. Se 1 Mos. 2:25.

c/ Människan var fullkomligt lydig mot
Guds bud under denna speciella tid före
syndafallet. Se 1 Mos. 2: 16 - 17.

d/ I innerlig och ostörd gemenskap med
Gud vandrade Adam och Eva. De ägde
andligt liv i Gud! Se 1 Mos. 2:19 och
följande versar samt

3: 2 - 3.

3/ Vi skall se på ytterligare ett par väsentliga
sanningar v g människan före syndafallet!

a/ Människan var odödlig.

Vi ser nämligen i den heliga Skrift att död,
sjukdom och svaghet kom in i världen i och
genom synden och syndafallet. I 1 Mos. 2:17
står det ju: "Av kunskapens träd på gott och
ont skall du icke äta, ty när du äter därav,
skall du döden dö".

I Rom. 5:12 förkunnar aposteln Paulus klart
och tydligt, att genom en enda människa kom
synden in i världen och genom synden döden
och så har döden kommit över alla människor,
eftersom de alla har syndat.

I Rom. 6:23 skriver aposteln Paulus vidare,
att "den lön som synden giver är döden…"

b/ Människan hade - vi har redan antytt det -
herradöme över de övriga skapade
varelserna.

Människans herravälde över de oförnuftiga
varelserna före syndafallet var i så hög grad
ett herravälde, att dessa varelser utan tvång
ställde sig i människans tjänst. Se 1 Mos.
2: 19 - 20.

_______________________

B/ Syndafallet!

1/ Vad är synd?

a/ Synd är överträdelse av Lagen. Man kan
ju säga kort, att synd är allt som är emot
Guds vilja. Se 1 Joh. 3:4.

b/ Angående Lagen så talar vi här inte bara
om de s k tio buden, som Mose fick på Sinai
berg enligt t ex 2 Mos. 20:e kapitel. Skall vi
gå djupare in på vad Lagen innehåller, så
måste vi givetvis gå in på Jesu förklaringar i
bergspredikan. Se Matt. 5 - 7 kap.

Enligt bergspredikan är det t ex ej bara fråga
om dråp utan synden har skett bara därigenom
att jag vredgas på min broder eller syster.

Det är inte t ex bara frågan om ett äktenskapsbrott
i mera yttre mening utan det är fråga om
detta att ha begär till en kvinna. Då har jag,
säger Jesus, redan begått äktenskapsbrott
med kvinnan ifråga i mitt hjärta.

2/ Låt oss nu se på själva syndafalletoch
dess orsak.

a/ Syndafallets orsak är först och främst
djävulens list. Han hade först syndat själv
och djävulen förförde sedan Eva och
Adam.

Se 1 Mos. 3: 1 - 5.

I Joh. 8:44 säges det, att djävulen är lögnens
fader och att han varit en mandråpare från
begynnelsen.

Jämför härvidlag också 1 Joh. 3:8, som säger
att djävulen syndat från begynnelsen.

b/ Självfallet är våra första föräldrar även
orsak till syndafallet genom att de bröt mot
Guds vilja och genom att de gav efter för
ormens och djävulens lockelser. Se 1 Mos.
3:6 samt 19:e versen i samma kapitel.

3/ Vilka blev syndafallets följder?

Syndafallets följder blev döden både från
a/ andlig,
b/ lekamlig och
c/ evig synpunkt.

Låt oss se på dessa tre sidor av döden.

a/ Den andliga döden = detta att
livsförbindelsen mellan Gud och
människan bröts i samma ögonblick
som Adam och Eva lydde ormen eller
djävulen.

Det yttre tecknet på att Adam och Eva
var skilda från Gud är ju detta, att de
t o m i yttre avseende flydde från Gud,
när de i trädgården hörde Guds röst.
1 Mos. 3: 8 - 9.

Martin Luther förklarar detta, när
han säger, att "Adam, när han flydde
undan Gud, var mitt i döden och
helvetet. Han återvände inte inte till
det andliga livet, förrän han hörde och
trodde evangelium om kvinnans säd".
Se 1 Mos. 3:15. Om detta bibelrum säger
Luther ytterligare: "Detta är den text,
som levandegjortAdam och Eva, och som
åter uppväckte dem ifrån döden till det
liv, som de genom synden gått miste om".
Luther tillägger: "Detta är den absolution
/avlösning/, varigenom Gud förklarat Adam
och Eva och oss fria".

Sanningen i 1 Mos. 3:15 får sedan sin förklaring
i NT t ex i ett sådant bibelsammanhang som i
1 Joh. 3:8 B, där det säges, att "just därför
uppenbarades Guds Son, att han skulle
göra om intet djävulens gärningar".

b/ I och med den andliga döden så kom för
den syndiga människan också den
lekamliga döden in i vår tillvaro.

Därför skall vi inte tala om döden som
något naturligt och rätt.

Före syndafallet fanns ingen död!

Vi tänker kanske inte så mycket på detta,
eftersom det sker så ofta att någon som
står oss ganska nära avlider, men det är
egentligen här fråga om en katastrof, vars
fruktansvärda innehåll vi ofta inte uppfattar
i hela dess vidd.

Ps. 90: 10 - 12 säger att vårt liv varar sjuttio år
eller åttio år, om vårt liv blir långt, och när
det är som bäst så är det möda och fåfänglighet,
ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
Lär oss betänka huru få våra dagar är, för att
vi må undfå visa hjärtan, säges det vidare i
sammanhanget i Ps. 90.

I Predikaren i vårt Gamla Testamente talar
Salomo om att Gud har lagt evigheten i
människans hjärta… Pred. 3:11. I samma
kapitels 19 - 21 versar visar Salomo på den
lekamliga döden och han säger, att det
går ju människan som det går fänaden…
Salomo frågar hur det går med människans
ande, när livet är slut: Stiger människans
ande verkligen uppåt? - Uppenbarligen är
Salomo inne i en "brottningskamp". När
Salomo kommer fram till sista kapitlet i
Predikaren, så är han tydligen igenom i sin
kamp och han säger, att när livet härnere
är slut så vänder anden åter till Gud, som
har givit den Pred. 12:7. Samtidigt som
Salomo framställer den lekamliga döden
som en katastrof, så kommer han dock
till ro vid detta, att när hans jordeliv är
slut så tar Herren hans ande hem
till sig!

För dem som tror på Herren är den lekamliga
döden inte längre något att frukta för. I
Luk. 23:43 hör vi om den botfärdige rövaren
vid Jesu ena sida på Golgata, att när han
ber Jesus om en tanke, så säger Herren
till honom: "Sannerligen säger Jag dig:
I dag skall du vara med mig i
paradiset":

I Filipperbrevets första kapitel så säger
aposteln Paulus med tanke på den
lekamliga döden: "Jag åstundar att
bryta upp och vara hos Kristus…" Se
Fil. 1: 20 - 26.

c/ Syndafallets yttersta konsekvens
och straff är den eviga döden eller
"den andra döden".

Aposteln Paulus undervisar om detta i
2 Tess. 1: 7 - 9, när han säger om de
ogudaktiga och ohörsamma människorna
att de skall bli straffade med evigt
fördärv bort undan Herrens ansikte
och Hans överväldigande härlighet.

Man har gjort försök att förneka detta
med evig förtappelse. Man har då ibland
påstått, att det skulle vara fråga bara om
ett s k tidsåldrigt straff.

Den som utan fördomar och förfalskningar
vill studera vad Bibeln säger om
förtappelsen kan t ex läsa Uppenb.
14: 9 - 11 och 20: 10 - 15 där det klart
påvisas att förtappelsen gäller i
evigheternas evigheter. Ett klart
"utanför" uttalas också om de
ogudaktiga och förhärdade i

Uppenb. 22: 14 - 15.

_________________

C/ Det medfödda fördärvet!

Vi har talat om de oerhörda földerna av
syndafallet, nämligen om döden i andlig,
lekamlig och evig betydelse.

Vi skall nu se från en annan synvinkel
lite närmare på vad som egentligen
hände med människan efter
syndafallet.

1/ Vi ser då att människan alltifrån
Adams och Evas fall fick i sin natur
ett medfött fördärv.

I Jobs bok läser vi följande: "Som om
en ren skulle kunna framgå av en oren.
Sådant kan ju aldrig ske!" -
Job. 14:4 -

Ett otvetydigt bibelrum i NT som egentligen
gör slut på alla eventuella diskussioner
vad gäller det medfödda fördärvet
finner vi i Rom. 5:12: "Genom en enda
människa kom synden in i världen och
genom synden döden och så har kommit
över alla människor, eftersom de alla
hava syndat". Just i Romarbrevets femte
kapitel går för övrigt aposteln Paulus
igenom detta med syndafallet och dess
följder för hela mänskligheten.

Det här omnämnda betyder exakt vad
som står skrivet, nämligen att i vår
stamfader Adam syndade varje
människa som fötts eller födes till
den här jorden och denna synd för
med sig döden, döden i de tre olika
slags död som vi redan redogjort
för.

Låt oss hålla fast vid apostolisk tro
och lära när det gäller vad vi här har
framfört, ty det är när vi vacklar i de
här framförda sanningarna som New
Age och dylikt vill göra sig gällande.

2/ Låt oss se på ytterligare något
bibelrum i NT som bekräftar och
understryker det här omnämnda.

I Romarbrevets sjunde kapitel
påvisar aposteln Paulus ytterligare
huru djupt syndafallet tog. Paulus
säger: "Ty jag vet att i mig, det är i
mitt kött, bor icke något gott". Rom.
7:18 A. - När det står: "…icke något gott",
så menar Guds Ord just detta.

Jag har ingen lust att inveckla mig i den
ständiga diskussionen teologer emellan
huruvida Romarbrevets sjunde kapitel
framställer en kristens kamp mot sitt
kött eller talar om en helt opånyttfödd
människa.

Jag hade som ung teologie studerande
tillfälle att skriva en seminarieuppsats
om detta spörsmål och jag har fakriskt
aldrig haft anledning att ändra
uppfattning i denna fråga. I den
22:a versen i omnämnda kapitel
skriver aposteln Paulus, att "efter
min invärtes människa har jag min
lust i Guds Lag…" Jag påstår definitivt,
att ingen opånyttfödd människa i
världen har haft eller kommer att
ha "sin lust i Guds Lag". Alltså är
det fråga om den kristnes kamp mot
sitt kött och den kampen kan endast
bli en segerrik kamp i Andens kraft
och i Jesu namn, som ju sedan Romar-
brevets åttonde kapitel så klart
undervisar oss om.

3/ Ännu ett bibelsammanhang vill jag
dock ta fram innan vi lämnar detta med
det medfödda fördärvet.

I Efesierbrevets 2:a kapitel verserna
1 - 3 säger aposteln Paulus, att vi alla
före vår omvändelse till Herren var
"genom vår natur hemfallna åt
vredesdomen, vi likasom de andra".
Ef. 2:3 B.Tydligare än så kan den här
sanningen ju knappast framhållas!
Detta bibelsammanhang för oss ju
också vidare in i det vi ytterligare
måste få säga varandra, nämligen
att från denna källa som är lika med
vår ogudaktiga natur, så kommer
sedan en mängd synder eller
ogudaktiga gärningar. "Vi vandrade
i vårt kötts begärelser och gjorde vad
köttet och sinnet ville", förkunnar
aposteln Paulus och han tillägger,
att vi följde satan eller som han
uttrycker det "fursten över luftens
härsmakt, över den andemakt som
nu är verksam i de ohörsamma".

________________

  D/ De ogudaktiga gärningarna!

1/ När det gäller de ogudaktiga gärningarna,
så anknyter jag här till den gamla förklaringen,
nämligen att tala om de sju "dödssynderna".

Nu är ju all synd sådan att den har i sig
andlig död, om nu ej något sker innan
människan förhärdar sig och drabbas av
det som Skriften kallar för "den andra
döden" som är lika med den slutliga
förtappelsen, men att gå in på de s k sju
"dödssynderna" ger en bra belysning
onekligen på vad de ogudaktiga
gärningarna är för någonting.

Låt oss alltså kort och ganska rakt på sak
se på detta med de sju "dödssynderna":

a/ Vi nämner då först högmod.

Man kan ju utan tvekan få en bra bild på
detta med högmod om man läser Luk.
18: 1 - 14. Jag tackar dig Gud att jag är
så bra, mycket bättre än publikanen.
Skriften säger, att Gud står de högmodiga
emot, men de ödmjuka får Nåd. Den självgode
fariséen måste först komma i förkrosselse
innan Herren kunde frälsa honom och -
som sagt - han är en bra bild på människans
högmod. Fariséen kunde räkna upp alla sina
förmenta förtjänster medan han samtidigt
föraktade publikanen som han menade inga
förtjänster alls hade inför Gud!

b/ Girighet. Skriften säger, att girigheten
egentligen är en rot till allt ont. I Luk.
12: 16 - 21 har vi från Jesu mun en liknelse
som klart ger vid känna vad den här synden
innebär. - Vi möter en rik bonde som talar om
huru han skall bygga större och större lador
och han skall samla in sitt goda och så skall
han bjuda sin själ att njuta av sina rike-
domar för många år framåt. - Men så
kommer Herren in i bilden och säger:
"Du dåre, i denna natt skall din själ
utkrävas av dig…" Jesu slutsats är
mycket allvarlig, när han säger: "Så
går det den som samlar skatter åt sig
själv, men icke är rik inför Gud".

c/ Yppighet. Det är ett gammalt uttryck för
detta att leva ut sina lustar och begärelser.
I 1 Joh. 2:16 manas vi att icke låta oss gripas
av det som är i världen, av köttets begärelse,
av ögonens begärelse och detta livets goda,
ty att låta sig gripas av sådant det är ej av
Fadern utan av världen…

d/ Vrede. Vår vrede och vår ilska åstadkommer
aldrig något gott. I Jakobs brev står det, att
en mans vrede kommer icke åstad vad rätt
och gott är inför Gud…

e/ Frosseri. Judas brev vers 12 har ett
uttryck som egentligen nästan säger allt
om detta. Det står om människor, som
oförsynt ser sig själva till godo. Det är
alltså just vad frosseri innebär!

f/ Avund. Om de ogudaktiga människorna i
Romarbrevets första kapitel säges, att "de är
fulla av avund". Rom. 1:29. - I 1 Mos. 37 står
det om huru Josefs bröder fordom avundades
honom. Gud lät dock efterhand detta samverka
till det bästa för hela familjen. Mycket folk kom
att räddas genom Guds Nåd trots den synd som
Josefs bröder begick mot Josef!

g/ Leda. Det är här fråga om ett lite gammaldags
svenskt ord. Här betyder det först och sist leda
vid Guds Ord, det ät alltså fråga om detta att
förakta Guds Ord och Guds Ords predikan.

Lämpliga bibelord att här ta till sig är Hebr. 2:1 - 4;
3:15 - 4:12.

Det frågas: Huru skall vi kunna undkomma om
vi ej tar vara på en sådan frälsning, som först
förkunnats av Herren och sedan bekräftades
av apostlarna. - Det varnas för att förhärda
sitt hjärta, när Herren talar. Guds Ord blir
oss till intet gagn om det ej blir upptaget i oss,
när vi hör det.

2/ Ibland blir de ogudaktiga gärningarna
bland människor så speciella att ett
ingripande påkallas ovanifrån.

a/ Så skedde t ex när Kain mördade sin
broder Abel. 1 Mos. 4:10.

I 1 Mos. 9:6 säges det att den som utgjuter
människoblod hans blod skall av människor
bliva utgjutet. Här kan man t ex tänka på
den allvarliga situationen med alla de
aborter som i dag utföres!

b/ Gud griper också in ovanifrån när
man förtrycker främlingar, änkor,
föräldralösa barn, fattiga och när
människor i allmänhet försmäktar i
träldom o s v. Läs härom t ex i följande
bibelsammanhang: 2 Mos. 22: 21 - 24;
Jes. 3: 14 - 15; 2 Mos. 3: 7 - 10.

c/ Mest påkallas dock Guds ingripande,
när människor i otro helt och hållet
vänder Gud ryggen.

Ett kraftigt exempel på detta är ju
vad som hände Israel som en nation,
som förskingrades ut bland oss
hedningar. Se Luk. 19:39 och det
följande sammanhanget.

Det gick som historien betygar mycket
illa för städerna Sodom och Gomorra,
som stod Herren så definitivt emot.
Se 1 Mos. 18:e och 19:e kapitel.

3/ Synden mot den helige Ande.

a/ Jesus bar hela världens synd i sin kropp
uppå Golgata kors.

Likväl talar Bibeln så allvarligt om att
en människa kan så synda mot den helige
Ande, att denna synd blir oförlåtlig!

b/ I Matt. 12: 22 - 32 talar Jesus om denna
synd som är oförlåtlig - alltså synden som
Jesus omnämner som hädelse mot den helige
Ande. - Jesus botade en besatt man, som var
både blind och dövstum. Fariséerna påstår
att Jesus gör detta mirakel med hjälp av de
onda andarnas furste. - Jesus menar tydligen
att dessa fariséer här går över gränsen så
långt att de står inför att begå den oförlåtliga
synden eller hädelse mot Anden. Fruktansvärda
verklighet!

c/ Ibland möter man människor i själavården
som är rädda för att de begått den oförlåtliga
synden. - Som Carl Olov Rosenius klart påpekar,
så söker den människan som begått hädelse
mot Anden ej längre Herren eller syndernas
förlåtelse. Hos den som begått denna synd mot
Anden är allt dött och sterilt för både tid och
evighet, det finns inte längre några kontakt-
möjligheter för Herrens Ande och Hans Ord
att verka fram någonting!

  d/ Särskilt allvarlig är den här synden som
ej kan förlåtas v g verkliga avfällingar enligt
flera utsagor i NT.

I Hebr. 6: 4 - 8 talas det om att faktiskt kan
komma i ett sådant läge v g förhärdelse, att
man blir omöjlig att återföras till en ny
bättring. Det talas också om att en verklig
avfälling kommer i ett sådant läge, att han
på nyhtt korsfäster Jesus Guds Son och
bara en förskräcklig väntan på domen
återstår därefter. Utöver nämnda bibelrum
så bör man också betrakta Hebr. 10: 26 - 29.

Upp

Tillbaka