Kapitel II

Den ende sanne Guden!

A/ Gud är EN!

1/ Bland hedningarna och till och med i Israel under
avfallstider så hade man flera gudar.

Låt oss ge ett ganska anmärkningvärt exempel från Israels
historia. När Laban hinner ifatt Jakob och hans hustrur
och sökte sina försvunna husgudar, så står det i 1 Mos. 31:34:
"Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln
och satt sig därovanpå…"

Det är en ganska egendomlig företeelse det här att människan
i sin fallna natur är benägen för avguderi. Det är därför
aposteln Johannes långt fram i vårt NT varnar och manar
de kristna, att de skall akta sig för avgudarna.

2/ Israels "trosbekännelse" i GT och absolut
grundläggande ord finner vi till exempel i

5 Mos. 6:4:

"Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en".

Några kapitel innan eller i 5 Moseboks 4:e kapitel, så talar
Herren om sig själv som den mäktige, ende Guden, som
med stark hand har fört sitt folk ut ur Egypten. Vi läser
så här: "Du har själv fått se det, för att du skall veta, att
Herren är Gud och ingen annan än han".

Enligt Markusevangeliets tolfte kapitel, så citerar Jesus
direkt 5 Moseboks 6:e kapitel vid en debatt med en av
de skriftlärde. Jesus har fått frågan: "Vilket är det
förnämsta av alla buden?" och Jesus svarar så här:
"Det förnämsta är detta. Hör Israel! Herren, vår Gud,
Herren är en. Och du skall älska Herren, din Gud,
av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt
förstånd och av all din kraft".

Paulus har en bekännelse i Galaterbrevets tredje
kapitel, då han i ett speciellt sammanhang säger:
"Men den som är medlare är icke medlare för
allenast en enda. Men Gud är en". Gal. 3:20.

3/ I vårt Nya Testamente konstaterar vi sedan, att
fastän Gud uppenbarat sig som Fadern, Sonen
och den helige Ande, så förändrar inte detta
sanningen om att Gud är EN.

Det uttryck som vi har i Jesu missionsbefallning enligt
Matt. 28 kapitel, att vi skall döpa i Faderns och
Sonens och den helige Andes namn har fått den
följden under lång tid tillbaka och in i vår tid, att
man ofta använder den här formuleringen i olika
sammanhang. - Som ett alternativ till detta uttryck,
så användes uttrycket: "I den treenige Gudens
namn.."

Det är ganska märkligt hur vi ibland kan få ett
uttryckssätt, som vi inte alls möter i NT:s 27
skrifter. - Låt mig därför konstatera, att uttrycket
"Treenighet" alls inte finns i den heliga Skrift.
Jag har sökt i NT och läst i bibliska uppslagsböcker
och lyssnat på bibelforskare och har i NT bara
funnit två ställen där sammanställningen om
Fadern och Sonen och den helige Ande förekommer:
Det nyssnämnda stället i Matteus-evangeliets
28:e kapitel och möjligen den apostoliska
hälsningen i 2 Kor. 13:13.

Jag har en utomordentligt fin andaktsbok, som
jag ofta använder, där man på de rätt små sidorna
ständigt måste upprepa, nästan som någon slags
formel: "I Faderns, Sonens och den helige Andes
namn" eller "I den treenige Gudens namn".
Bokens innehåll är bra, men uttryckssättet är
på något sätt främmande för de uttryckssätt
jag möter när jag går till mitt NT.

En del tycks vara väldigt angelägna om att ständigt
få tala om tretalet och jag älskar talet tre också,
ty det är ett heligt tal, därom behöver vi ej tvista.
Låt mig dock bekänna att när det gäller den Gud
jag lärt känna i min Bibel och i min erfarenhet vad
gäller frälsning och som jag dagligen får vandra
med är: Den ende sanne Guden och min trosbe-
kännelse är först och sist den vi hämtat redan i GT
och sedan från Jesu mun i det nyss citerade ordet
i Markusev. 12:29 samt från Pauli undervisning i
Gal. 3:20.

För att ytterligare bestyrka Jesu och Hans apostlars
Lära om den ende Sanne Guden, så låt oss lite
närmare betrakta slutet av Matteusevangeliets
28:e kapitel. Om vi därvid går dels till den grekiska
grundtexten och t. Ex. till den utomordentliga
engelska översättningen, som vi kallar "King James".
I både grundtexten och i "King James" översättning
så är det då helt klart att uttrycket namn är tecknat
i ental och inte i flertal. Om vi ordagrant översätter
i Matt. 28:19 så står det i grundtexten "namnet
Faderns, Sonens och den helige Andes" och i "King
James" översättning står det ordagrant "namnet
av Fadern, Sonen och den helige Ande". Det är helt
klart för mig och borde vara klart för oss alla
att namnet, alltså i ental, på den Gud som
uppenbarat sig som ´Fadern och Sonen och
den helige Ande är Jesus. Jag är själv fader
till mina barn och son till min fader men
det har i och för sig inte med mitt namn att
göra som är Tore. I linje med detta har helt
klart apostlarna fattat Jesu missionsbefallning,
ty redan på pingstdagen så döpte Petrus och
de andra apostlarna 3000 personer i det
underbara frälsarnamnet Jesus. Sedan i hela
vårt NT finns inte ett enda exempel på något
dop som förättades i Faderns, Sonens och den
helige Andes namn. Alla omtalade dop sker
i Jesu namn och i de apostoliska breven hänvisas
till Jesus och till Hans död och uppståndelse,
men mer därom när vi kommer till undervisningen
om dopet . . .

Den apostoliska hälsningen i 2 Kor. 13 använder
jag själv och den är härlig på sitt sätt: "Herren,
Jesu Kristi, nåd och Guds kärlek och den helige
Andes delaktighet vare med eder alla". Självklart
förnekar vi ej att Gud har uppenbarat sig genom
Jesu Kristi Nåd, genom Guds kärlek och genom
att göra oss delaktiga av den helige Ande men
i sammanhanget så hälsar Paulus från "kärlekens
och fridens Gud". 2 Kor. 13:11.

_________________

 

Tillägg: Aposteln Paulus säger i Kol. 3:17 att vi skall
göra allting både i ord och gärning i Jesu namn
och vi skall tacka Gud, vår Fader, genom Honom.
Det står alltså inte att vi skall göra det i Faderns
och Sonens och den helige Andes namn eller i den
"treenige Gudens" namn utan just i Jesu namn,
men vi skall tacka Gud, vår Fader, och vi skall
tacka Honom genom Jesus. Någon kanske tycker
att detta är väl att strida om ord, men så är ej
fallet. Om vi ej följer Ordet i det här fallet så
är det ett symptom på att vi ej fattat Jesusnam-
nets betydelse.

Om vi vill ha den här "saken" ytterligare understruken
eller bekräftad, så kan vi gå till Apg:s 4:e och 5:e kapitel,
där vi genom en rad av exempel ser Jesus-Namnets
absoluta betydelse i den första kristna Församlingens
verksamhet och tro. I dessa kapitel säges, att endast
i Jesu namn finns frälsning, ty Han är ju den ende
Medlaren mellan Gud och människor. Det säges,
att den ofärdige mannen vid Sköna Porten blev
helad genom kraften i Jesu namn, ty Jesus är ju
den som burit våra synder men också våra sjuk-
domar i sin kropp uppå trä. Det säges, att de
skriftlärde och fariséerna förbjöd apostlarna att
predika i Jesu namn och uppfylla Jerusalem med
denna undervisning. Guds namn för övrigt som
var känt bland judarna hade säkerligen ej rönt
detta motstånd. Det säges om apostlarna när
de fängslats och kom ut från rådsförsamlingen
att de var glada över att de fick lida smälek för
Jesus-Namnets skull.

Låt mig också inom parentes få säga, att när jag
och min familj kom till USA på 80-talet, så mötte
vi Församlingar som hade full uppenbarelse över
Jesus-Namnets betydelse. Jag har förmodligen
varken förr eller senare haft under 51 år av heltid
på fältet en så öppen dörr som i dessa Församlingar.
Jag är övertygad om att om vi frigör oss från vår
traditionella belastning och låter Anden ge oss
full uppenbarelse över Jesus-Namnets betydelse,
så skall vi uppleva på ett nytt och mäktigt sätt
"atomkraften" i Jesu namn.

________________

 B/ Gud är den sanne Guden!

Hur kan man veta att vår Gud är den sanne Guden? -
Vi skall läsa och ta del av några bibelsammanhang,
som gör detta klart och otvetydigt. Beviset är
egentligen detta, att när vi söker Gud och träder
i förbindelse med Sonen, Jesus Kristus, så renas
vi inte bara invärtes - efter samvetets krav som
Hebréerbrevet säger - utan vi blir också delaktiga
i ett Liv, som icke kan dö, som Bibeln kallar för
evigt LIV. - Å andra sidan om vi träder i förbindelse
med andra s k gudar eller makter, så kommer vi
i kontakt med någonting som är nedbrytande
och som ej ger några som helst goda frukter

1/ Ett väsentligt Bibelsammanhang, som belyser det
nyss sagda har vi i 1 Johannesbrevs femte kapitel
och verserna 19 - 21. - Jag citerar här bara för dig
den 20:e versen, där det står: "Och vi veta, att Guds
Son har kommit och givit oss förstånd, så att vi
kunnakänna den Sanne; och vi äro i den Sanne, i
hans Son Jesus Kristus. Denne är den sanne Guden
och evigt liv". Vad betyder detta? Jo, det betyder -
vad jag redan antytt - att det här är fråga om Liv
och ett liv som aldrig kan dö och att vi personligen
träder i livsförbindelse med Gud genom Sonen
Jesus Kristus. Aposteln Johannes uttrycker det
så kraftigt att han säger, att vi är i den Sanne,
i hans Son Jesus Kristus. När en människa upplever
det här, så är detförmer än alla teorier om Gud.
Det är med tanke på det här nämnda som Jesus
ger varje människa så att säga en utmaning,
när Han säger, att om någon vill göra Guds vilja,
så skall han förstå, om denna lära är från Gud,
eller om jag talar av mig själv.

Ett parallellt Bibel-rum med samma betydelse
som det ovan nämnda från 1 Johannesbrev har
vi från Jesu egen mun i Johannesevangeliets
17:e kapitel, där Jesus säger: "Och detta är evigt
liv. Att de känna dig, den ende sanne Guden, och
den du har sänt, Jesus Kristus." Joh. 17:3. /Jag
vill gärna rekommendera läsaren av denna skrift
att läsa ett större sammanhang i det väsentliga
17:e kapitlet i Johannes evangelium/.

2/ Vi skall så gå ett steg vidare och läsa ett ord
från Johannes-evangeliets 14:e kapitel. Jag ber
dig som tar del av min framställning att läsa
ett sammanhang fram till och med den tolfte
versen. Jag citerar här "nyckelversen" nämligen
den 6:e versen där Jesus säger, att Han är Vägen,
Sanningen och Livet.." - Vi har redan sett grund-
läggande hur Sanningen och Livet hör ihop. När
vi ser och upplever kontakten med den sanne
Guden, så får vi den stora gåvan som benämnes
Evigt Liv.

I det nyss citerade ordet ser vi att Jesus också är
själva Vägen d.v.s. när vi får verklig kontakt
med Jesus så kommer vi in på Frälsningens
Väg. När till exempel 3000 personer på den
första pingsdagen kommer i syndanöd och
ropar efter frälsning, så visar Petrus dessa
sökare till Jesus i det han säger: "Omvänd
er och låt alla döpa er i Jesu Kristi namn, då
skall ni som en gåva undfå den helige Ande".
När vi så upplevt frälsning enligt vad som
predikades på den första pingstdagen, så får
vi sedan ta de första stegen på frälsningens väg.
Paulus undervisar om detta i Kolosserbrevet
när han säger, att så som vi mottagit Kristus
Jesus, så skall vi också vandra i Honom. Vi skall,
säger Paulus, vidare bli rotade i Jesus och vi
skall låta oss uppbyggas i Honom och befästas i
tron, i enlighet med den undervisning vi fått i
Guds Ord och, säger Paulus, vi skall överflöda i
tacksägelse. Genom att Guds Ande och Ord får
fortsätta att utföra sitt verk i våra liv, så kan vi,
säger Paulus, komma fram till en full förstånds-
visshets hela rikedom, till en rätt kunskap om Guds
hemlighet, vilken är Kristus.
/Se Kol. 2: 6 - 7; 2:21.

Innan vi lämnar sammanhanget i Joh. 14 kap., så
måste vi dock också konstatera att vad Jesus i
speciell mening talar om är vägen till himlen. Han
talar ju så underbart om att Han gått före för att
bereda rum för oss. I min Faders hus finns många
boningar, säger Jesus. Han understryker dock kraftigt,
att ingen kan komma till Fadern utom genom
Honom.

3/ Så länge vi som kristna och som en Guds församling
är kvar här i världen så är vi "salt och ljus" och är vi
lemmar i Kristi kropp, så har vi del i den Guds Församling,
som är sanningens stödjepelare och grundfäste. De
antikristliga makterna är nu starkt verksamma och vi
har att ytterligare förvänta att Satan i och genom den
antikristliga anstormningen kommer att bedraga många
människor och genom att de ej har kärlek till sanningen,
så blir dessa människor beseglade för dom. Paulus
beskriver den profetiska situation vi har i dag och
ytterligare går in i framöver i 2 Tess. 2:7 - 14. När sedan
Bruden hämtats hem genom uppryckelsen så kommer
efter Satans tillskyndelse lögnens alla kraftgärningar
och tecken och under att "blomma ut". Paulus säger,
att Gud sänder över människorna villfarelsens makt,
så att de sätter tro till lögnen, för att de skall bli dömda,
alla dessa som icke hava satt tro till sanningen, utan
funnit behag i orättfärdigheten.

_________________

 C/ All kunskap om Gud har vi fått genom Hans självuppenbarelse!

Den naturliga gudskunskapen.

1/ Det finns en naturlig kunskap om Gud. Denna kunskap har
vi fått genom skapelsen. - Aposteln Paulus talar om detta i
Romarbrevets första kapitel, då han skriver: "Guds osynliga
väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända
ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås
genom hans verk. Så äro de då utan ursäkt. Ty fastän de
hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock
icke såsom Gud, utan förföllo till fåfängliga tankar; och
så blevo deras oförståndiga hjärtan förmörkade. När de
berömde sig att vara visa, blevo de dårar och bytte bort den
oförgänglige Gudens härlighet mot beläten, som voro
avbilder av förgängliga människor, ja, ock av fåglar och
fyrfotadjur och krälande djur".
Rom. 1: 20 - 23.

Enligt Pauli undervisning är denna kunskap om Gud så
klar - trots allt - att om människan ej accepterar
kunskapen ifråga, så är hon utan ursäkt, om domen
kommer över henne.

2/ Självklart är Guds fortsatta skapelse-verksamhet
också någonting att lägga märke till. Gud har förnyat
naturen och Han har lett folkens historia och Han
har fastställt de geografiska gränser inom vilka
de skall bo.

Om det här talar aposteln Paulus enligt Apg:s
17:e kapitel i Aten, då han säger: "Gud har skapat
människosläktets alla folk, alla från en enda
stamfader, till att bosätta sig utöver hela jorden;
och han har fastställt för dem bestämda tider
och utstakat de gränser, inom vilka de skall bo -
detta för att de skola söka Gud, om de till
äventyrs skulle kunna treva sig fram till honom;
fastän han ju icke är långt ifrån någon enda av oss.
Ty i honom är det, som vi leva och röra oss och
äro till, såsom ock några av edra egna skalder
hava sagt: Vi äro ju ock av hans släkt."

Det är ett utomordentligt mäktigt sanningens ord,
som Paulus här uttalar, när han säger, att det
är i Gud som vi lever och rör oss och är till.

Den kände prästmannen N. P. Wetterlund berättar
hur han, när han skulle studera teologi i Uppsala,
kom i tvivel på Gud. I sexton veckor fick han
ligga på Akademiska Sjukhuset. Han hade en
skada i knät, som gjorde att hans knäled blev
förstörd. Han fick gå med stelt ben i hela sitt liv.
Han hade svåra själsstrider och kroppsligt lidande
och han höll på att alldeles bli nedbruten. Han
måste ytterligare vårdas på sjukhus. I rätt stund,
säger Wetterlund, möter jag en ädel läkare.
Wetterlund säger: Det finns ingen Gud. Läkaren
svarar: Min unge vän, icke ett finger röres på
denna jord utan Gud. - Läkarens ord blev
ödesavgörande för N. P. Wetterlund

3/ Till den s k naturliga gudskunskapen måste vi också
räkna detta, att Gud skrivit sin Lag i människans
hjärta. Därmed är det ju klart, att Gud uppenbarat
sig för oss inte bara utifrån genom skapelsen, utan
också inifrån genom samvetet. Paulus undervisar
om detta i Romarbrevet. När Paulus talat om Guds
dom över människornas orättfärdighet, så säger han:
"Och fastän de väl veta, vad Gud har stadgat såsom
rätt, att nämligen de som handla så förtjänar döden,
är det icke nog att de själva så gör, de giva ock sitt
bifall åt andra som handla likaså". Rom 1:32

     Paulus undervisar vidare om detta i Rom.
2 kapitel, då han säger: "Ty då hedningarna,
som icke hava lag, av naturen göra, vad lagen
innehåller, så äro dessa, utan att hava lag, sig
själva en lag, då de ju sålunda visa, att lagens
verk äro skrivna i deras hjärtan. Därom utgöra
också deras egna samveten ett vittnesbörd, så ock,
i den inbördes umgängelsen, deras tankar, när
dessa anklaga eller försvara dem. Ja, så skall
det befinnas vara på den dag, då Gud, enligt det
evangelium jag förkunnar, genom Kristus Jesus
dömer över vad som är fördolt hos människorna".
Rom. 2: 14 - 16.

______________

D/ Guds självuppenbarelse under Gamla Testamentets tid!

Innan vi ser på detta lite närmare, så låt oss minnas
vad Jesus säger till den samaritiska kvinnan enl Joh.
Evang. 4:e kapitel: "Gud är ande, och de som tillbedja
Honom måste tillbedja i ande och sanning". Joh. 4:24.

Därför bör vi ej förvänta oss, att Gud måste komma
till oss i lekamlig gestalt. Det gör ju Herren sedan under
Nya Testamentets tid i och genom Jesus, men detta
skall vi återkomma till.

Vi skall också lyssna till vad Hebréerbrevets första
kapitel säger innan vi ger några grundläggande ord
om Guds uppenbarelse i GT. Hebr. 1:1 säger, att Gud
talade många gånger och på många sätt till fäderna
genom profeterna, innan Han på det yttersta av
denna tidtalat till oss genom sin Son, som är Hans
härlighets återsken och Hans väsens avbild.
Hebr. 1: 1 - 3. - Många gånger alltså och på många
sätt uppenbarade Gud sig alltså under GT:s tid
framför allt då genom sitt Ord och sin Ande.

1/ Låt oss se på huru Gud uppenbarade sig för
Abraham. - I 1 Mos. 12 kap. läser vi allra först
huru Gud uppenbarade sig för Abraham. Herren
säger: "Gå ut ur ditt land och från din släkt och
från din faders hus bort till det land som jag skall
visa dig.."

I Hebr. 11:8 och följande versar säges det:
"Genom tron var Abraham lydig, när han
blev kallad, och han drog så ut till det land,
som han skulle få till arvedel; han drog ut
fastän han icke visste, vart han skulle komma.
Genom tron bosatte han sig såsom främling i
det utlovade landet, likasom i ett främmande
land, och bodde i tält med Isak och Jakob,
som voro hans medarvingar till samma löfte.
Ty han väntade på staden med de fasta
grundvalarna, vars byggmästare och skapare
är Gud". - Det som gav Abraham styrka och
inspiration var just detta att han väntade på
staden med de fasta grundvalarna. Abraham
såg ingen risk i detta att lyda Gud och han
accepterade att för en tid bo i tält.

Enligt 1 Mos. 15 kap. uppenbarar Herren sig för
Abraham på ett något annorlunda sätt. Han får
Herrens Ord i en syn, står det, och Herren
sluter ett speciellt förbund med Abraham.
Detta kap. är egentligen värt ett speciellt
studium och jag rekommenderar läsaren av
denna skrift att noggrant gå igenom
kapitlet.

Alltnog: Herren manar Abraham att på altaret
bära fram ett "blodigt" offer, vilket i GT alltid
pekade fram mot Golgata. Det blir för Abraham
en kamp mot rovfåglarna, som angriper djuren
på altaret, en bild både på Jesu kamp på
Golgata men också på vår kamp i Jesu
efterföljd.

När det är som mörkast faller Guds eld,
"en flammande låga far fram mellan
styckena" på altaret. Det är eldens Gud
som uppenbarar sig och som senare
skulle uppenbara sig på pingsdagen i
eld.

Som jag redan antytt så slöt Herren
denna märkliga dag ett förbund med
Abraham. Abraham och hans säd fick
löfte om landet, som skulle sträcka sig
från Egyptens flod och ända till floden
Frat. /Frat är samma sak som Eufrat/.

  Det här är något att tänka på när man i dag
diskuterar om Hebron och Jerusalem. När
det gått om "några varv" så skall nämligen
Guds Löfte gå i fullbordan enligt
1 Mos. 15: 18 - 21 och Israel få landet
mellan Egyptens flod och floden
Eufrat.

I 1 Mos. 18 kap. har vi ytterligare ett exempel
på huru Gud uppenbarade sig för Abraham.
I detta sammanhang kommer Herren -
uppenbarligen Jesus så som han uppenbarade
sig i GT - som en mansgestalt tillsammans
med två änglar. Abraham ser nämligen tre
män komma till sig vid Mamres terebintlund.
Jesus hade ju självklart ännu ej antagit mänsklig
gestalt men uppenbarar sig likväl som en
man.

I samband med denna uppenbarelse får
Abraham och Sara löftet om att Isak skall
vara född inom ett år.

Vi ser sedan hur Herren ger de två änglarna
uppgiften att närmare undersöka förhållandena
i den ogudaktiga staden Sodom. /Du som läser
min skrift läs gärna under bön 1 Mos. 18 och 19 kap.
De är nämligen högaktuella även i vår profetiska
situation/.

2/ Ett annat synnerligen märkligt och grundläggande
sammanhang v.g. Guds självuppenbarelse i GT
finns i 1 Mos. 32 kap.

Stället ifråga rör patriarken Jakob. - Han är på väg
från sin svärfar Laban med sin stora familj och skall
snart möta sin stora familj och skall snart möta
sin broder Esau.

En man som samtidigt är Gud brottas med Jakob och
övervinner honom. Jakobs själsliv brytes ned, men
samtidigt blir han förvandlad och blir en ny
skapelse.

Faktiskt ser vi en stark profetia in i NT, när vi ser
Jesus i 1 Mos. 32 kap. Jesus skall ju i tidens
fullbordan bli människa också i köttslig mening,
men är ju samtidigt Gud. Sådan är ju vår bekännelse
nu i NT-lig mening: Jesus är sann Gud och sann
människa.

3/ Ännu ett grundläggande exempel på Guds
självuppenbarelse i GT vill jag här ta fram.

Det gäller den uppenbarelse från Herren som Mose
fick enligt 2 Mos. 3 kap.

Gud uppenbarade sig för Mose i eldslågan i en
brinnande törnbuska. - I nära anknytning till
törnbusken, så hör Mose Gud tala: "Jag är din
faders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud".
Uppenbarelsen av Guds helighet är så stark,
att Mose skylde sitt ansikte, ty han frukatade
för att se på Gud.

Mose är något bekymrad över kallelsen att han
skall gå till Israels folk och föra dem ut ur
Egypten. - Han vill veta Guds namn och vill veta i
vilken auktoritet han skall kunna gå. Då säger
Herren till Mose: "Jag är den jag är". Och Herren
säger vidare till Mose: "Så skall du säga till Israels
barn: JAG ÄR har sänt mig till er".

Vad betyder detta? - Jo, detta är en förklaring för
Mose på Guds namn Jehovah, som betyder: Den
evige, oföränderlige Guden, som varit, som är och
som alltid skall vara. Denne Gud är utan begynnelse
och utan ända.

______________

E/ Gud har under NT:s tid först och sist uppenbarat sig i och genom

Sonen Jesus Kristus.

1/ Ett grundläggande bibelsammanhang om detta
finner vi i Johannes-evangeliets första kapitel. Det står
så här: "Ingen har någonsin sett Gud; en enfödd Gud,
han som är i Faderns sköte, han har kungjort vad Gud
är". Joh. 1:18.

I samma kapitel så skriver aposteln Johannes: "Och
Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss..", det
vill säga: Gud själv blev människa och tog sin
boning ibland oss. Joh. 1:14.

Ett annat grundläggande ord vad beträffar Guds
uppenbarelse i och genom Jesus Kristus finner vi i
Johannesevangeliets 14:e kapitel. Filippus säger
till Jesus: "Herre, låt oss se Fadern, så hava vi
nog. Jesus svarade honom: Så lång tid har jag
varit hos er, och du har icke lärt känna mig,
Filippus? Den som har sett mig, han har sett
Fadern. Huru kan du då säga: Låt oss se
Fadern?"

_______________

2/ Hos de s k apostoliska fäderna, som låg den
urkristna tiden helt nära, så ser vi klart Jesu
ställning som Gud under den allra första kristna
tiden.

I Hermas’ Herdens skrift /författad i Rom omkring
år 150 /, så säges det: "Tro framför allt att Gud är
EN, han som har skapat och ordnat allt och givit
allt tillvaro ur intet".

I Ignatiusbreven, skrivna omkring år 115, står det:
"Vår Gud, Jesus Kristus, föddes av Maria efter
Guds rådslut, visserligen av Davids säd, men
samtidigt av den helige Ande". - Ignatiusbreven
är sju till antalet och skrevs till olika adressater
under Ignatius’ färd till Rom och den väntande
martyrdöden.

Den skicklige bibelforskaren Bengt Hägglund bekräftar
i sin betydelsefulla bok "Teologins historia" vad som
redan här citerats från de apostoliska fädernas skrifter.
Bengt Hägglund skriver: "Gudstanken hos de apostoliska
fäderna är den bibliska, byggd på GT:s grundbegrepp.
Gud är den allsmäktige, som skapat världen och
kungjort sin vilja, sin rättfärdighet och nåd för
människan". - "Tron på den ende sanne Guden
inskärpes. Någon treenighetslära i senare tiders
mening är ännu ej utbildad…" Hägglund säger också,
att de utformade föreställningarna om huru Fadern
Sonen och Anden förhåller sig till varandra tillhör
en senare tid. Vidare fastslår Bengt Hägglund, att de
apostoliska fäderna starkt betona Kristi gudom . . .
Benämningen Gud användes direkt om Kristus,
säger Hägglund, i det han citerar de förut omnämnda
Ignatiusbreven.

_________________

3/ Låt oss så se på detta märkliga, som tyvärr många
gånger förbleknat i senare tiders teologi, att Jesus i sin
person är både Fadern och Sonen och den helige Ande.

I Jesajabokens 9:de kapitel och 6:te vers, som är klart
messiansk, kallas Jesus för "evig fader".

Att Jesus är Guds Son är ju helt solklart och omtalas
ju tvärs igenom hela vårt N T.

      I Kolosserbrevets andra kapitel och nionde vers,
säger aposteln Paulus, att i Jesus bor gudomens hela
fullhet lekamligen. Jesus är också i sin person den
helige Ande. I Romarbrevets åttonde kapitel och 9:e
vers konstaterar aposteln Pualus om de opånyttfödda,
att den som icke har Kristi Ande han hör Honom ej
till.

Vi ser alltså enligt NT, att Jesus så helt uppenbarat
vem Gud är för oss, att Han är både Fadern och
Sonen och den helige Ande.

___________________

 F/ Några av Guds mest framträdande egenskaper!

1/ Gud är den oföränderlige.

I Jakobs brevs första kapitel och den 17:e versen läser vi:

"Idel goda gåvor och ideal fullkomliga skänker komma ned
ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen
förändring äger rum och ingen växling av ljus och
mörker".

Om det på något ställe i den heliga Skrift skulle se ut
som om Gud ändrade sig eller sagt "på människovis"
rentav ångrade sig, så är detta betingat av att vi ändrat
oss och eftersom Gud hela tiden handlar utifrån sitt
väsen som en både helig och kärleksfull Gud, så kan
Guds handlingssätt bli förändrat.

2/ Gud är den allestädes närvarande.

David talar om detta i den 139:e psalmen i Psaltaren. Han säger:

"Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för
ditt ansikte? Fore jag upp till himmelen, så är du där,
och bäddade jag åt mig i dödsriket, så är du ock där.
Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en
boning ytterst i havet, så skulle också där din hand
leda mig och din högra hand fatta mig". Orden talar
för sig själv i sanning!

När Paulus talar för de lärda människorna i Aten
fordom, så säger Han enligt Apg:s 17:e kapitel, att i
Gud är dte som vi rör oss och är till.

3/ Gud är allsmäktig.

Enligt den heliga Skrifts vittnesbörd kan Han göra allt
vad Han vill uppe i himmelen och nere på jorden.

När Jesus träder fram på det galileiska berget och
ger sina första apostlar missionsbefallningen, så
säges: "Mig är given all makt i himmelen och på jorden…"
Matt. 28: 18 - 19.

4/ Gud är den allvetande

Även här kan vi citera kung David i den 139:e psalmen,
där David proklamerar: "Benen i min kropp voro icke
förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när
jag bildades i jordens djup. Dina ögon sågo mig, när jag
ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo
uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon
av dem hade kommit".

5/ Gud är den helige.

Sådan upplevde Jesaja Gud, då han mötte Gud i
helgedomen. Vad betyder det, att Gud är helig. Det
betyder, att Gud är avsöndrad eller avskild från all
besmittelse och all orenhet. Vidare betyder det, att
Gud är den höge och upphöjde och den majestätiske.
Se Jes. 6 kapitlet om Jesajas möte med Gud i helge-
domen.

6/ Gud är kärleken så att säga personifierad.

I Guds kärlek finns emellertid ett start moment av
det vi nyss nämnde, nämligen av helighet. Det är
därför vi ej kunde bli försonade med Gud utan det
offer Jesus gav, då Han gick in under Lagens alla
krav. Han betalde inte bara syndaskulden genom
sitt Blod utan Han led också straffdomen för våra
synder. Se Gal. 3:13 t. ex.

7/ Gud är enligt vårt NT barmhärtighetens Fader.

I Guds barmhärtighet ligger ett djupt och stort
medlidande med den nödställde.

Det står i Matt. 9:36, att Jesus ömkade sig över
folkskarorna, när Han såg att de var så illa
medfarna och uppgivna, lika får som icke hava
någon herde.

8/ Gud är långmodig.

Det betyder, att han ger människan s a s rum till
bättring. Han ger chans på chans! 2 Petr. 3:9 säger,
att Herren dröjer med domen, ty han vill att
människan skall besinna sig och omvända sig så
att han kan få frälsa, i stället för att döma eller
fördöma.

9/ Gud är stor i mildhet.

Så säger kung David i den märkliga 103:e psalmen
i Psaltaren. För att förstå något av vad detta betyder
måste vi enligt gammal god regel låta "skrift förklara
skrift". I Luk. 6:35 läser vi följande: Älska edra
ovänner och gören gott och given lån utan att hoppas
på någon gengäld. Då skall eder lön bli stor och då
skolen I vara den Högstes barn; ty Han är mild mot
de otacksamma och onda".

_______________

 G/ Det avgörande är inte att vi har en del teorier om Gud utan att vi låter Gud göra oss levande med Kristus! Ef. 2:5.

Att vi kommer i livsförbindelse med Gud genom Jesus
Kristus är det absolut avgörande.

Vi måste av hjärtat instämma i det nyckelord vi citerade
vid början av detta studium, nämligen att detta är Evigt
Liv att jag av Nåd fått lära känna dig den ende, sanne
Guden och den Du sänt Jesus Kristus.

Joh. 17:3.

Enligt förkunnelsen och erfarenheten i den första
kristna Församlingen och enligt den bekräftelse vi
fått genom de apostoliska fäderna, så låg frälsningen
inte först och sist i detta, att alla synder var förlåtna
i Jesu namn, utan fastmer i erfarenheten av
odödlighet och oförgänglighet. Det är därför
aposteln Paulus kan säga, att Jesus genom
Evangelium fört liv och oförgänglighet fram i
ljuset. 2 Tim. 1:10.

1/ Petrus fick enligt Matt. 16 en uppenbarelse om
Jesus av den himmelske Fadern och kunde med
visshet säga till Jesus: "Du är Messias, den levande
Gudens Son…" Även vi behöver en uppenbarelse
ovanefter så att säga!

2/ I Johannesevangeliets första kapitel för vi om
Filippus, som vittnar för Natanael om att Han
funnit den som Mose och profeterna skrivit om i
GT. Då Natanael tvekar så säger Filippus helt enkelt:
"Kom och se". Ja, det är det avgörande, att helt
enkelt komma och erfara och lära känna Jesus.

3/ Människorna i den samaritiska staden vid
skördetiden där, som hörde den nyomvända
kvinnans vittnesbörd enligt Joh. 4 kap. fick
chansen att höra Jesus själv och kunde sedan
säga: "Vi veta nu att Han i sanning är världens
Frälsare". Joh. 4:42. Vi får inte slå oss till ro
med mindre än att också vi kan avlägga den
bekännelsen, att vi verkligen lärt känna Jesus
som Frälsare och vi har fått visshet därom, att
Han är vår, ja, min Frälsare. Amen.

Upp

  Tillbaka